Vi gifte oss den 24 januari i svenska kyrkan i New York. När vi kom dit lagom stressade och kalla efter fotograferingen så möttes vi av vår underbara präst som lugnade oss och fick oss att känna oss avslappnade igen. 🙂 Lite pirrigt var det ju förstås ändå, mycket fjärilar i magen, även fast det bara var vi.

 

 

 

Vi gick in till en klassisk bröllopsmarsch som pianisten spelade på orgel.

 

 

Vi försökte sjunga med i psalmerna, he,he.

 

 

Vi fick säga våra löften och säga ja till varandra. Vilken lycka!

 

 

Jag fick min drömring av min drömman.

 

 

Sen spelades ”Your Song” med Elton John och jag är rädd för att prästen kommer att komma ihåg oss som paret som snyftade sig igenom hela vigseln. 😉 Hur mycket man än har tänkt på den där stunden så är man ändå inte riktigt beredd på känslorna som kommer. Allvaret i det hela, den enorma lyckan, tankarna på vad man har varit med om tillsammans under 11 år, både toppar och dalar, och ändå är man på något vis helt närvarande i stunden, precis där och då, på ett sätt som jag nog aldrig upplevt förut.

 

 

Under vigseln kände jag ingen smärta alls, det var bara vi, lycka, kärlek, inget annat. Jag hade varit så orolig för hur jag skulle klara av det, skulle jag behöva springa ut till damrummet mitt under vigseln? Men det behövde jag inte. Tack vare att det var bara vi, att vi valde ett bröllop som jag kunde orka med, utan press, så gick det så bra och det blev så fint och ett ögonblick som jag kommer att minnas för alltid.

 

 

Prästen hade förberett ett litet tal som handlade om oss och vårt liv och vår framtid och det var så vackert. Hon hade på den lilla tid vi talats vid verkligen sett oss för vilka vi är och det kändes i varenda ord hon sa.

 

 

Vi fick vårt äktenskap välsignat och vårt vigselbevis. Nu var det klart. Man och hustru. ♥

 

 

Efteråt skålade vi i champagne med prästen, fotografen och pianisten och en del andra som var där i kyrkan och skrev på alla papper. 

 

 

Just Married! ♥