Dagen efter vårt bröllop vaknade vi upp fast beslutna om att ta vara på varenda sekund av vår sista dag i New York. Inget mer att fixa, bara njuta av staden och att vara nygifta, underbart!

 

 

Vi bestämde oss för att gå från vårt hotell hela vägen till Norma’s (vår favorit) för frukost/brunch. Av en händelse råkade vi komma rakt på The High Line (som inte fanns sist vi var i NYC). Så fastän det blåste vindar av is gick vi en bit där uppe.

 

 

Så otroligt fint. På sommaren måste det vara magiskt att gå där. Det blir verkligen en andningspaus att komma undan från den galna trafiken.

 

 

 

 

Efter att vi gått klart the High Line uppenbarade sig plötsligt Victoria’s Secrets flag ship store. Wow! 😀 Jag gick in där och sa till M att komma tillbaka om en halvtimme.

 

 

Men precis när det gått en halvtimme och jag trodde jag var klar upptäckte jag att det inte fanns 1 våning, utan 4!!! Så jag fick muta till mig en halvtimme till, he,he. Så mycket fina underkläder och kläder och accessoarer och så billigt! Alltså jag hade kunnat vara där hela dagen, ha,ha.

 

Eftersom vi inte ens ätit frukost än, fick jag nöja mig så och så satte vi kurs mot Norma’s, där det tyvärr var fullt och massor av folk i kö. Man ska nog tänka på att boka bord en lördag i NYC om man vill äta brunch. 😛

 

Men i New York finns ett mysigt ställe i varje gathörn. Vi vandrade uppåt och kom fram till Central Park som låg inbäddat i ett vitt snötäcke, så vackert.

 

 

Där fick jag syn på hotel Plaza och vi gick in i lobbyn bara för att titta. Här har alla de rikaste New York tjejerna sina bröllopsfester. 🙂 Ni har kanske sett filmen Bride Wars?

 

 

Inne på hotellet fick vi se en skylt med namnet The Todd English Food Hall som ledde ner till källaren. Vi var så hungriga så vi gick ner i hopp om att det var en pub med mat. Vi väntade oss en litet ställe men det var istället ett enormt hav av små restauranger som öppnade sig för oss och massor av folk.

 

 

Det här var Plaza’s Food Halls. Vi frågade efter ett bord och blev placerade i Sushi restaurangen. Det fanns alla olika typer av kök här och de lagade maten framför gästerna. Man fick beställa från alla restauranger, inte bara från den man satt vid, det var så coolt, så häftig atmosfär!

 

 

Vilka råvaror, vilken kokkonst, det var fantastiskt att få sitta i New York och se hur dessa extremt talangfulla mästerkockar lagade sushi för hand. Vilka konstverk!

 

 

Jag beställde från den italienska restaurangen, en Lobster Mac’n cheese. OMG, alltså den var sååå god! 🙂 Ännu en av de godaste pastarätterna jag ätit.

 

 

Servicen var enastående trots att det var så mycket folk. Väldigt bra people watching också.

  

 

Efter brunchen/lunchen gick vi en promenad i Central Park medan snöflingorna dansade omkring oss. Det var så häftigt att se parken så här, allt var tyst och vitt jämfört med livfullt och grönskande på våren.

 

 

Tyvärr började det vräka ner snö och blåsa väldigt hård vind så vi kunde inte vara kvar i parken så länge.

 

 

Vi gick ner 5:e avenyn och där… där såg jag plötsligt en flera våningar hög butik uppenbara sig med något turkost i skyltfönstren. Som en självlysande diamant låg den där och mina ben fick plötsligt eget liv, de liksom sprang dit, halleluja… Tiffany’s!

 

Tiffany’s flaggskeppsbutik är verkligen en upplevelse, jag rekommenderar alla som tycker om smycken att gå in där även om man inte kan köpa något. Diamanter, smaragder, safirer, rubiner, det gnistrar och glittrar så att man blir alldeles matt. Längst in i första våningen finns hissarna med konduktörer klädda i uniform som frågar vart man vill åka. Jag visste vart jag ville, he,he, till silversmyckesavdelningen. Jag har ju samlat på små Tiffanyberlocker på ett berlockarmband som jag köpte här i New York förra gången och nu ville jag ha en till!

 

Det är så roligt bara att få köpa något så litet som en berlock. De förpackar den så fint i den turkosa asken med vitt sidenband och lägger asken i den där åtråvärda turkosa lilla påsen. 🙂 Man blir så vänligt bemött att man känner sig som ”a million dollars”. Man får sitt kvitto insatt i ett vitt kuvert och sen liksom svävar man lite på turkosa moln när man går därifrån. 😉

 

 

Efter Tiffany’s blev det ett snabbt besök på legendariska varuhuset Bergdof Goodman, lyx, lyx, lyx. 🙂

 

 

Helt uppspelt av shoppinglycka från Tiffany’s tog vi sen en taxi hem i snöovädret, här åker vi mot en känd byggnad som kalls strykjärnet (Flat Iron Building) efter sin smala, trekantiga form.

Vi vilade en stund på hotellet, bytte om och sen gick vi ner mot Meatpacking, igenom West Village till Greenwich Village. Det hade slutat snöa men var fortfarande sjukt kallt så det kändes som en lååång promenad. 😛 

 

Vi hade läst om Tertulia som är en omtalad tapasrestaurang och Gwyneth Paltrows favorit i New York. I den trånga, högljudda men väldigt mysiga lilla restaurangen åt vi spännande tapasrätter vi aldrig hade ätit förut som tex, ”Grilled cauliflower, olive oil fried hen egg, candied bacon and pine nuts” och  ”Dorade a la plancha, sunchokes, caponata and sunflower seeds”.

 

 

 Det kändes som om vi plötsligt blivit transporterade till Barcelona och gamla stan.

Här har vi fått in Pulpo alla brasa – Grilled Spanish octopus, crispy black polenta, celery root, bell pepper and olivada. 🙂

 

 Efter middagen gick vi in på en mysig bar för att vänta på insläppet till kvällens huvudaktivitet. Vi tog bara ett litet mysigt ställe men när vi kom in visade det sig vara en fyra våningar stor klubb inredd som ett gammalt vardagsrum med heltäckningsmattor i vinrött och tunga gardiner. 🙂 New York bjuder alltid på överraskningar. Där tog vi varsin drink innan vi gick vidare till…

 

 

Smalls Jazz Club. Vi hade fått den rekommenderad av vänner innan vi åkte. Ett supercoolt lite ställe där man går ner i en trång källare. Där spelar några av New Yorks bästa jazzband och den här kvällen var inget undantag, det var ju lördag dessutom. The Winard Harper Group stod för underhållningen! Detta var en helt annan upplevelse än den fina jazzklubben i Lincoln Center. Det här var ruffigt, trångt, stökigt och musiken var råare, galnare och mer dirty på något vis. Helt annorlunda men lika härligt! De hade en jazzsångerska iklädd afrikansk dräkt som sjöng något helt otroligt grymt, Jazzmeia Horn. En perfekt avslutning på en maxad New York dag! 🙂 Sen var jag så slut att jag somnade stående och M fick fånga upp mig och fixa en taxi tillbaka till hotellet, he,he.

 

 

 

 

Efter vigseln fick vi ställa oss mitt på 5:th Avenue i våra bröllopskläder och försöka få tag på en taxi. Det fanns verkligen inte en enda ledig och vi höll på att frysa ihjäl så tillslut fick vi hoppa in en svarttaxi. Han kunde knappt engelska, körde som en galning och tog hutlöst betalt, ha,ha. Men hem kom vi! 🙂

 

Vi var så lyckliga att vi var gifta, att allt hade gått så bra och blivit så fint, så jag kunde inte låta bli att hoppa runt i sängen av lycka, ha,ha.

 

 

Jag bytte om till min andra bröllopsklänning, en vit kort variant från Forever Unique som var liiite lättare att röra sig i än min stora tyllklänning. Jag tog på mitt eget lite färggladare läppstift, behöll mina rosa Louboutins, den lilla pälsboleron och tog med mig min ljusa Mulberryväska. 

 

 

Hotellet hade hjälpt oss att boka bord på legendariska Four Seasons Restaurant  i ”The Pool Room”.  Här firade John F. Kennedy sin 45-års dag precis innan Marilyn Monroe sjöng sin sexiga ”Happy Birthday Mr President till honom. Här har även Elton John haft födelsedagskalas, president Obama liksom Johnny Depp har ätit här och Aretha Franklin sjöng här på ett omtalat gaybröllop. 2010 gifte sig Bethanny Frankle vid poolen och förra året höll prins Harry av England en privat middag här för New Yorks societet. The Pool Room är förresten med i nya filmen Wolf of Wall Street där Leo DiCaprio friar till Margot Robbie, (såg vi precis igår). Vi ville ha en fin restaurang med dress code. Och det fick vi!

Tyvärr fick vi också en taxiförare som bara hade kört i New York i en vecka så han hade ingen aning om vart restaurangen låg. Han släppte av oss flera kvarter för tidigt och när vi frågade en man om hjälp skickade han oss att gå två kvarter i snöstormen åt helt fel håll ha,ha, i Louboutins… 😛

 

 

Men tillslut kom vi fram och det var verkligen en upplevelse bara att gå in där. Det kändes i luften att det var en restaurang med anor och framför allt syntes det på de övriga gästerna. The Pool Room är precis som namnet avslöjar uppbyggt runt en pool som är vackert belyst och runt poolen står körsbärsträd. Gardinerna av metall böljar på något magiskt sätt av sig själva nedför fönstren som går från golv till tak och det spelas vacker klassisk musik som ackompanjerar porlet från poolen. Det var fullsatt men sorlet dämpat.

 

När vi väntade på att bli placerade kom ett följe med några äldre kvinnor och män fram till oss. En utav damerna började prata med oss och frågade om vi hade gift oss och gratulerade oss. Hon frågade vart vi var ifrån och gav mig massor av fina komplimanger både för min klänning och för min figur. Hon var verkligen snäll mot mig. Hon hade mörkt tjockt hår, uppsatt i en hög knut på huvudet, väldigt mycket makeup som var fint lagd, halsen och örsnibbarna fullkomligt dignade av stora juveler och över axlarna bar hon en enorm, fotsida cape av mink. Innan hon gick sträckte hon fram en hand fylld av stora diamantringar på varje finger och kände på min lilla fuskpälsbolero från Asos och sa att jag var så vacker så att M verkligen borde köpa mig en längre päls. Ha, ha, ha. Diss eller komplimang? (Om M skulle komma hem med en äkta minkpäls till mig skulle jag nog inte prata med honom på en månad, men det sa jag inte).

 

Det var en väldigt speciell dam med en otrolig pondus i 60-70-års åldern. Männen de hade med sig såg roliga ut med sina rynkiga ansikten som var solbrända till fägen av kola med tänder som var kritvita och perfekta (fasader så klart). Man är inte van att se gamla gubbar med filmstjärneleenden i Sverige direkt. När vår kypare visade oss vägen till vårt bord kom en annan exalterad kypare fram till oss gestikulerade vilt och frågade om vi visste vem det var som precis gett oss komplimanger. Nä, vad då, var det inte bara en rolig dam? Nej, det här var tydligen Cindy Adams, New Yorks främsta skvallerkolumnist och socitetslejon! Vi som inte kände till henne innan, blev ganska förvånade att kyparna som var så uppspelta att de nästan klappade händer, ha,ha. Jag googlade henne när vi kom hem och tydligen är hon 84 år! Det hade vi aldrig i livet kunnat gissa! Alltså hur mycket botox? Cindy Adams har skrivit sin egen sida för New York Post ”Page Six” sedan 1979 och bor numera i en 9-rums våning på Park Avenue med en terass som bara den är 93 kvadratmeter! 🙂 Hon är känd för att ta med sig sina hundar till New Yorks finaste restauranger men den här gången hade hon inga hundar med sig. Däremot hade hon sin privatchaufför som väntade utanför tills de hade ätit klart. How very uptown! 😉 

 

Alla kyparna i restaurangen var män i övre medelåldern  uppklädda till tusen och de hade väldigt speciellt maner. Här blev jag kallad Mrs. och Madame för första gången, det kändes härligt! 🙂

 

Vi åt en god middag med förrätt, huvudrätt och efterrätt. Vi åt bland annat Bluefin sashimi ravioli, Maine Lobster dumplings och Rack of lamb som var en specialrätt som lagades för två. De kom in med en hel vagn och två kypare hjälptes åt att skära upp steken efter konstens alla regler. De verkade ta sin uppgift på största allvar om man säger så. 😉 Efter middagen fick man ett berg av rosa sockervadd till bordet som var upplyst inifrån. M var inte lika förtjust som jag och det slutade med att M fick stoppa mig från att äta upp hela berget själv, ha,ha.

 Det var verkligen en upplevelse att gå till Four Seasons men det är ganska gammaldags, medelåldern är hög och maten, om än god, är inte så nytänkande. Det roliga med Four Seasons är just att det är så elegant, historiskt och fint, det passade bra för en romantisk bröllopsmiddag för två. Jag kan också tänka mig att det är ett perfekt ställe att ta med sina föräldrar till om det är något speciellt som firas.

 

 

Fast bredvid oss hamnade tre ungdomar i 20-års åldern, uppenbarligen från Manhattan. De var sååå otroligt snobbiga, blasé och allmänt uttråkade att det kändes som om man var med i en film när man betraktade dem. De unga killarna var klädda i Hermès från topp till tå med klockor så stora att de tog upp halva armen. De beställde in en 9-rätters avsmakningsmeny som de knappt åt av utan mest dissade. De fick in drink efter drink efter drink och hink efter hink med vin och champagne som de knappt drack. Det måste ha kostat dom en förmögenhet men inte en enda gång såg de ut att ha roligt! 🙂

 När jag gick till damrummet var det många gäster som kom fram och frågade M om vi hade gift oss och gratulerade, så vi hade i alla fall väldigt roligt!

Mätta och belåtna åkte vi hem till hotellet. Där var det kö runt kvarteret för att få komma in till en av New Yorks just nu hetaste nattklubbar, PHd som ligger i toppen av Dream Downtown. Vi hade bett dörrvakten att sätta upp oss på gästlistan eftersom vi ville dansa lite på vår bröllopskväll. Jag hade läst innan hur svårt det var att komma in på klubben så det var roligt bara att få sen den och att få gå före alla i kön, he,he. På sommaren kan jag tänka mig att den är helt fantastisk med sin takterass som blickar ut över hela staden.

 

Men oj, det här var ingen dansklubb med härlig stämning, det här var Stureplan och St Tropez, fast i New York. Vi beställde var sin drink i baren och satt stumma av förundran och tittade på spektaklet. Killar med backslick och fina skjortor satt vid reserverade bord som dignade av spritflaskor för 1200 dollar styck och jättelika champagneflaskor i ishinkar av silver. 😛 Runt borden hängde drivor av unga tjejer med tjocka lager makeup, milslånga bara ben, skyhöga klackar och kjolar kortare än grytlappar. Många kändisar har varit här som Beyonce och Jessica Biel men vi såg ingen kändis just då, bara ett hav av människor mer upptagna av att se bra ut än att ha roligt. Det här var stället alla vill bli ”sedda” på eller fixa en ”vän” för natten. Det var inte riktigt… vår grej, ha,ha. Men det var roligt ändå att ha varit där. Jag styrde stegen mot en reserverad soffa med drinkbord på terassen och hoppade upp i soffan för att se hela New York och dansade en låt för mig själv, ha,ha. Ingen kom och sa till så antagligen såg M i sin smoking ut att kunna ha reserverat det där bordet. 😛 (Eller så var det ingen som vågade säga till de galna svenskarna som inte fattade etiketten där uppe).

 

 

 

 

På väg ner i hissen mötte vi ”the guest manager” för hotellet och Phd. När han såg våra bröllopskläder ville han absolut skicka något till vårt rum för att fira.

 

Kl 1.00 på natten fick vi färska jordgubbar och en silverhink med champagne uppsänt till vårt rum från managern som present och där fortsatte vi vår egen fest (bästa festen) skålandes och dansandes i mina Just Married panties från Victorias Secret (TMI?) långt in på småtimmarna med Empire State Building som utsikt.

 

 ♥♥♥

 

 

 

Som ni redan har läst här så var vi nu framme vid Top Of The Rock (en sevärdhet i New York) för att ta våra bröllopsfoton. Det är en jättehög byggnad man åker upp i och där har de flera olika nivåer där man kan se ut över hela New York. 

 

 

Som tur var så hade de inget alls emot att vi var sena. Tvärt om, vi fick världens finaste bemötande. Varenda en i personalen vilket säkert var ett 50-tal olika personer, tjoade och skrek grattis och wow, ”you look gorgeous” och det blev total uppståndelse när vi kom infarande där i våra bröllopskläder. Vi slapp åka hiss med alla turister som skulle upp utan vi fick åka vår egen privata VIP hiss och personalen där var så otroligt hjälpsamma att jag får tårar i ögonen bara jag tänker på det. 

 

När man ser bröllopspar i Sverige ute så är alla så tysta och stirrar. Här blev det världens fest! Alla som var där för utsikten stannade och tog kort och gratulerade och gav oss så mycket fina komplimanger att jag nästan inte visste vart jag skulle ta vägen. Jag drabbades av totalt blyghetsanfall med tunghäfta i början. Men sen var det så roligt att det släppte och jag kunde säga tack till alla härliga människor. De gjorde verkligen vår dag extra speciell! Och när jag ser ett bröllopspar i Sverige nästa gång ska jag säga grattis för nu vet jag hur glad man blir!

 

Jag fick höra allt från drömbrud, till prinsessa, till Barbie, till att M var en ”lucky man” (fastän det ju är jag som är the lucky one). Eftersom håret blåst all världens väg, slöjan höll på att lossna hela tiden, ögonen rann, näsan blivit röd i kylan och klänningen var svart av snöslask undertill så gjorde det väldigt gott för självförtroendet och jag blev så glad! Att få känna sig fin just på bröllopsdagen betydde mycket.

 

 

Väl ute i blåsten i 16 minusgrader, högt där uppe, var det så kallt att jag nästan frös till is på sekunden. Men, som tur var så strålade solen! Och lyckan, solen, kärleken och allas fina ord värmde upp oss. Hela New York fullkomligt badade i gnistrande solsken och det gjorde att bilderna blev så fina och att man såg långt, långt bort. (Fotografen berättade att han haft otur med dimma och dis där annars). Vilken tur! ♥

 

 

Vi tog även foton inne för att inte bli alltför kalla och där var många fina miljöer.

 

 

 

 

Vi fick posera för många hobbyfotografer och turister och många kom fram och frågade oss saker. Jag fick också hjälp med att rätta till slöjan som bara ville ligga fel hela tiden av den här snälla kvinnan. 🙂 Önskar jag hade haft henne i kyrkan också, ha,ha.

 

 

När folk frågade och fick vet att vi var från Sverige blev de extra förtjusta. Över lag är det tydligen otroligt trendigt just nu med allt skandinaviskt i NYC fick vi veta, allt från inredning, till mode och musik och mat, roligt!

 

 

 

Den här bilden är en utav mina absoluta favoriter. Jag älskar höjden i taket och det vackra kristallspelet som hänger där, mycket är det nog för att den liknar en bild ur Vogue jag såg en gång, fast då var det inte ett brudpar utan en modell med pastellfärgad Diorklänning på bilden. 🙂 Här var det en kvinna som kom fram till mig och frågade vart min bröllopsklänningar var i från och sa om och om igen att det var den vackraste klänningen hon hade sett. Hon kanske bara var snäll men det var väldigt roligt att höra från en som bor i New York och måste se magiskt vackra bröllopsklänningar var och var annan dag. Extra kul också i och med att jag köpte den på Ebay! 🙂

 

  

Efter Top Of The Rock försökte vi ta några bilder på gatan också, men det var riktigt svårt. Jag frös så jag skakade (trots att jag hade underställ av ull under klänningen, ha,ha (inget raffsett här inte). Men vi fick faktiskt några fina där också. Klänningen blev hur smutsig som helst men det var det värt! 🙂

 

 

Även här blev det kaos på gatan med folk som skrek grattis och hur fina vi var, människor som stannade och tog bilder, bilar och långtradare som tutade och vevade ner rutan och hejade. Hela upplevelsen med alla varma, härliga människor gjorde dagen och fotograferingen till ett minne för livet!

 

 

Tack Mikael för ett strålande jobb med fotograferingen!

♥