Hello Citycatbabes! Det har varit en helt galen oktober för mig. Mer än 3 veckor var jag helt sängbunden av min sjukdom i det värsta skovet jag haft på flera år. Pga att jag spänner mig så av smärtorna fick jag nackspärr och kalkutfällning i nacken. Hade så ont att jag inte kunde svälja. Helt galet. Och pga alla mediciner och smärtor fick jag tarmvred och sen även magsår. Alltså fy f…n och jag kan aldrig veta om skovet ska vara i veckor eller många månader. Mitt i detta så närmade sig vår resa till Spanien med stormsteg och jag i princip kröp på det där flygplanet. Jag hade ingen aning om hur det skulle gå.
Väl i Spanien började jag tillslut må lite bättre av sol och värme. Men familjedrama och svårigheter ställde snabbt till det och gjorde att jag trillade ner i smärtavgrunden igen. Så jag skulle nog kalla det ett mirakel att jag just nu befinner mig på överraskningaweekend i Paris med Mr Citycat. Och att jag faktiskt har fått må ganska bra dessa dagarna. Vågar knappt skriva det.
Jag har kunnat lämna hotellet, flanera runt och sitta på utomhuscaféer och dricka Pastis och äta macarons. Jag är så innerligt tacksam för att jag får må tillräckligt bra för att uppleva detta. Tacksam för varje minut jag inte måste vara i sängen eller på sjukhus.
Paris är bättre, vackrare och mer romantiskt än jag någonsin kunnat föreställa mig. Vi behövde verkligen detta, jag och Mr Citycat. Jag ska bjuda på massor av Paris-outfits, tips och bilder när jag kommer hem. Hörs snart! ???
4 kommentarer
Efter att jag såg på insta att du var i Paris så ville jag såklart se om du uppdaterat bloggen nåt, Men vad ledsamt att läsa om ditt stora skov, så vidrigt jobbigt du haft det! Precis som du säger så är det ju extra utmanande (och utmattande!) att inte veta hur länge skrovet håller på heller. Familjedraman känner jag också igen, hoppas det inte var alltför allvarligt iaf.
Så underbart att du orkade ta dig till Frankrike iaf! Paris är ju så fint, har varit där tre ggr hittills. Älskar att traska uppför champs- Elysee och se triumfbågen torna upp sig 🙂 och härligt med en tripp bara ni två. Drömmen!
Vi har ju knappt aldrig barnvaktsmöjligheter och när jag var som sjukast fanns heller ingen ork. Senast vi skulle vara borta över natten utan barn var för några år sen när vi åkte på spa. Vi skulle fira födelsedag och förväntan var hög. Vi blev uppgraderade till ett jättefint rum och champagne väntade på rummet. Bara det att när vi strax efter incheckning gick ner till badet så tog det inte lång stund innan P börjar frysa. Inte så ofta man gör det i bubbelpoolen… Han som annars aldrig är sjuk blir alltså helt däckad i influensa och låg på rummet resterande tid medan jag bl.a, åt 4-rätters middag på egen hand… Livet kan verkligen jävlas ibland *S* Ser fram emot mer bilder m.m från resan. Varma kramar!
Nej men åh, alltså fy vad trist. Det är Så typsikt att när du då mår okej, ni har barnvakt och kommit iväg så blir han så sjuk. Näe, det där hoppas jag att ni får möjlighet att göra om och må bättre, snart! Tack snälla för din omtanke och dina ord, det betyder jättemycket. Det är så skönt när någon förstår precis hur det är, jag vet ju att du kämpar på samma sätt. Svårt tror jag för folk att förstå att även om man ler, är på resa och har på sig något snyggt så kan man ha så ont att man egentligen har svårt att stå upp. Men man måste ju kämpa, inte ge upp och om man aldrig tar sig iväg på något då vinner ju sjukdomen. Du inspirera mig mycket och jag är så tacksam för ditt stöd! Så underbart att du varit i Paris 3 gånger, jag förstår att du tycker om den staden alltså, Gud så fint. Hade verkligen ingen aning om att det var så vackert. Hur mår du nu? Hur går det på jobbet? Många varma kramar!
Men åh vad jag också vill kunna rocka långkappan! Den ser ut som en säck på mig…
Åh gör den, ja men det gör den nog lite på mig också faktiskt, det är bara det att jag måste ha en lång annars fryser jag så jäkla mycket. 🙂 Men det gäller ju att hitta sin längd som man passar i när det kommer till kappor. Vissa kappor lägger jag upp eller syr in om de är för stora. Det kostar inte så mycket som man tror att lämna in till skräddare, så har man förälskat sig i en kappa så tycker jag det är värt att göra det och det blir så fint. Det känns konstigt att sätta saxen i ett nytt plagg men det är bara att göra det. 🙂 Jag tycker HM ofta är bra på att ha kappor i liknande modell fast olika längder. Ett annat tips kan ju vara att bära stövlar med lite högre klass så får man de där extra centimetrarna som kanske gör hela skillnaden. Hoppad du hittar drömkappan! Kraam