Hej kära Citycatabes! Just nu sitter jag i trädgården vid huset som vi lånat i Hunnebostrand. Vilken mardröm det blev! Jag satte mig i bilen fastän jag var så dålig, ville så gärna komma iväg! Att åka bil gjorde så vansinnigt ont och så hamnade vi i världens köer eftersom det hade blivit översvämningar. Så bilresan tog 4 timmar i stället för 1,5. När vi kom fram på kvällen i måndags hade jag såna smärtor att jag bara grät och skakade,sedan på tisdags morgonen blev det ännu värre så då förstod jag att det inte var ett vanligt smärtanfall. Vi fick åka till sjukhuset och där visade det sig att jag fått ett njurstens anfall plus urinvägsinfektion förutom min vanliga smärta. Stenen kom ut i alla fall,men det kan finnas fler och får jag nytt anfall måste jag ringa ambulans sa dem så jag är lite rädd och jag mår inget vidare. Men det ska väl ordna sig hoppas jag! Men ja,det är därför det varit tyst från mig på bloggen och nu sitter jag här och försöker kurera mig lite i solen som sagt. Hoppas ni har det bra! Hörs snart! Love/ citycatkisses!
6 kommentarer
Kära du, vilken kämpe du är. Att du ska behöva gå igenom allt detta. Hoppas solen och vilan kan lindra din smärta något. Det är så svårt att komma på något att säga till dig utan att det låter som världens klyscha som bara underminerar dig och din sjukdom. Krya på dig, tänk positivt, var stark, ut i solen med dig, allt sådant man säger till folk som mår dåligt. Men din sjukdom får en att tystna och bli väldigt ödmjuk. Vad säger man?
Men jag är så glad att du delar med dig. Och jag hoppas inte du tror att du måste bara ge oss glam och glitter här. Jag läser din blogg pga dig personligen och inte bara pga dina modeinputs.
Hälsn Vivi.
Krya pa dig!! Hoppas att det gar over snabbt och att stenarna INTE kommer tillbaka. Halsningar Asa
Men lilla vän
Hoppas att det är över nu
Åh vad ledsen jag blir av att höra det här 🙁 Låter inget vidare alls. Njut av solen så länge den varar och hoppas att du mår bättre snart! 🙂
Ååh… så tråkigt!! Hoppas du slipper fler av dessa extra-besvär, det känns inte rättvist…
Med alla mina bästa hälsningar,
Hans
Stackare!Hoppas du mår bättre nu!Massa kramar