Hej Citycatbabes! Här kommer lite fler bilder från vackra Hunndebostrand i Bohuslän.

Jag blev verkligen förälskad i den lilla staden vid havet, men jag var inte ensam direkt, då lille Hunnebo har invaderats av stenrika norrmän som köper lägenheterna för 6 miljoner och husen för 10 och kör runt BMW cabbar och Ferraris med flashiga solglasögon på. Det kändes som en lustig mix med det klassiska fiskesamhället på västkusten. Hela min släkt på mammas sida kommer från Bohuslän och vi hälsade på några av dem eftersom de bodde precis i närheten i Kungshamn. Tyvärr var jag väldigt dålig då så jag snyftade mig igenom kak-kalaset så det var väl inte så kul för dem, men jag var glad att jag fick träffa dem trots njurstensanfallet. Tyvärr är jag fortfarande inte bra, jag blev lite bättre ett tag när jag tog alla mediciner jag fick på akuten, men nu när jag slutat med dem gör det ont i njurarna varje andetag jag tar och varje steg jag går och jag känner mig febrig och trött, kanske borde ta febern när jag känner mig så, ha,ha, är lite rädd att jag skadat njurarna genom att jag höll ut alldeles för länge när jag fick anfallet. Man får ju njurstensanfall för att njurarna är blockerade av en sten och det får de inte vara för då skadas de, men jag trodde ju att det var ett av mina vanliga smärtanfall (fast jag kunde inte förstå varför jag hade såna kramper i ryggen också) så jag försökte hålla ut, jag är så van att försöka härda ut oavsett hur jävla ont jag än har, så det gick alldeles för lång tid, men ja, ja, jag får nog ringa läkaren imorgon, men jag hatar att ringa läkaren, bara jag ser ett sjukhus på håll får jag ångest (för att jag har så många traumatiska upplevelser där ifrån). Sjukvårdsupplysningen och akuten i Kungshamn sa att vi måste ringa ambulans när jag fick anfallet, men jag vägrade för sist jag åkte ambulans till Sahlgrenskas akut med inre blödningar efter ett misslyckat ingrepp fick jag ligga och blöda i 22 timmar på akuten innan jag fick träffa en läkare. Men jag hade väldig tur på Kungshamns akut, de var underbara, jag fick lägga mig ner direkt när jag kom in, de tog prover direkt, läkaren kom inom 20 minuter och han var kunnig, lugn och gav mig både rätt diagnos, råd och rätt mediciner och smärtlindring direkt och sjuksköterskorna var snälla. Det har aldrig hänt på alla de här 7 åren sen jag blev sjuk, jag tror jag får flytta till Bohuslän istället! Så för att avsluta det här lååånga inlägget så tycker jag om Hunnebostrand och Kungshamn på väldigt många sätt, det var mysigt att vara där med mamma och jag hoppas jag får åka tillbaka nästa sommar och förhoppningsvis må lite bättre då! : )

Här tröstäter jag färska räkor när jag hade fått tillbaka matlusten.




Hann ta ganska många bilder de 2 sista dagarna när medicinerna hjäpte.