Det här är ju egentligen en högst personlig sak som man kanske inte borde dela med sig av i en blogg. Men jag skriver om det ändå, för jag vill inte att någon av er som läser min blogg ska tro att jag har råd med lyxiga resor och designerväskor med min inkomst.
Min sjukersättning och min lön tillsammans blir inte mer än 5000 kr i månaden. Det räcker knappt till mat och mediciner. Alla plagg jag shoppar, väskorna och resorna jag har gjort har jag tagit från mitt sparkonto med pengar, som jag hade innan jag blev sjukpensionär. Det är inte mycket och det tar slut oroväckande fort. Pengarna ska väl egentligen sparas tills jag blir gammal, men jag har bestämt mig för att leva i nuet, eftersom jag med min sjukdom aldrig vet vad som händer i framtiden.
Det är bara när jag reser till värmen, som jag har lite mindre smärtor, så därför försöker jag åka till värmen så ofta som möjligt. Hade jag inte haft dem här pengarna, så skulle jag nog ha inte orkat så här länge. Att kunna shoppa och resa, har, hur konstigt det än låter, gjort att jag har orkat kämpa mig igenom även dom mörkaste perioder av ändlös smärta och hopplöshet. För jag vet att jag kan kanske kan göra något roligt längre fram. Men, naturligtvis, utan min sambo eller familj, så hade inga pengar i världen kunnat få mig att kämpa vidare.
Är man sjukskriven utan några sparpengar så kan man knappt överleva, 5000 kr i månaden räcker ingenstans. Och då är det inklusive den lön som jag får av att arbeta deltid. Det finns ingen som är sjukpensionär som kan leva lyxliv på den ersättning som betalas ut. Eftersom det är en sån häxjakt på sjuka, att dem kostar samhället så mycket, så vill jag gärna klargöra detta!
Totalt är 112 000 personer sjukskrivna i Sverige, det är alltså 1 % av Sveriges befolkning. Det är ju rätt rimligt att 1 procent av alla, i ett helt land, är sjuka, så jag förstår inte tanken som regeringen sprider, att dessa människor på något sätt förstör för hela Sverige. Hur skulle det kunna vara möjligt? Min mamma och pappa har betalat massor av skatt hela sina liv för att bidra till att dem som drabbas av sjukdom ska få hjälp.
Det finns ingenting i världen som jag önskar mig så mycket som att få bli frisk och kunna arbeta heltid, att få vara som alla andra, normal. Och jag har aldrig träffat någon sjukskriven som inte önskar precis samma sak. Jag tycker det är ett privilegium att få vara frisk och ha alla möjligheter i världen att göra karriär, känna att man bidrar och leva livet till max. Det var min dröm också. Jag var den lilla tjejen med glasögon och huvudet begravt i böcker, med alla rätt på proven och stipendier varenda år, som pluggade alldeles för mycket, för att jag drömde om en framtid och karriär, när mina kompisar stod och tjuvrökte bakom Ica. Men livet blir sällan som man har tänkt sig.
Jag kan förstå att det kan verka lugnt och skönt att vara hemma, för dem flesta vet bara hur det är att vara hemma när man förkyld. Då är det mysigt att krypa ner i sängen, se på film och äta godis, tills man blivit frisk. Men att vara hemma med en av dem smärtsammaste sjukdomar som finns, på livstid, och veta att det inte finns något botemedel, inte någon chans att bli frisk, att vara i sån smärta, att man inte kan sova, äta, eller ens vet vad det är för tid på dygnet, att ha så ont att man inte kan ligga still en sekund och samtidigt trillar ihop så fort man försöker ställa sig upp, dag, efter dag, efter dag. Det, är inte mysigt eller lugnt och skönt. Det enda man önskar är att få bli frisk.
Att ligga hemma i en svettig pyjamas ihopkrupen i en boll med rödgråtna ögon, när ens sambo går till jobbet i en tjusig kostym och arbetar med spännande projekt och får utveckla sig själv och tjänar sina egna pengar, är inte roligt! Inte heller när ens vänner drar på sig sina finaste partyklänningar och höga klackar och dansar och festar hela natten lång, även om jag naturligtvis är väldigt glad för hans och deras skull. Och det är väl just därför jag shoppar så mycket små festklänningar och högklackade skor, för att jag drömmer om att var dem! Ibland har jag en bättre dag och kan också ta på mig en fin klänning och höga klackar, men varje steg jag tar gör ont, varje andetag är med en rädsla om att få ännu mer ont nästa dag, för att jag inte är hemma och vilar. Allt jag gör och upplever är alltid under en slags mörk slöja av smärta. Ungefär som på bilden ovan. Jag vill inte skriva om det på bloggen, för det är verkligen inte roligt att läsa om, så därför ger jag er bara bitar av sanningen, för det mesta. Så, jag tröstshoppar och blir glad en stund och reser till varma länder där jag får ha det lite bättre för ett tag och det gör att jag överlever.
Jag ville bara skriva det, för jag vill inte att någon ska tro att ett liv som sjuk är något man vill ha eller eftersträvar att stanna i. Det är viktigt att alla vet, att den ersättning man får är ungefär hälften av vad en student får i månaden, det är nästan ingenting. Jag vill inte vara med och bidra till att någon tror någonting annat.
Citycatkisses!!!
E
21 kommentarer
Tack for att du delar med dig av dig sjalv sa har. Inte for att jag nansin trodde att du hade tonvis med pengar utan tyckte du verkade som en valdigt vanlig tjej. Ser dig helt annorlunda nu. Ser din livskraft och din passion for mode. Jag tycker du gor underverk med dina 5000kr i manaden. Dessutom ar du otroligt vacker och din sambo ar en valdig lyckligt lottad kille.
Lycka till med allt du tar dig for i framtiden.
Stor Kram
Tack for att du delar med dig av dig sjalv sa har. Inte for att jag nansin trodde att du hade tonvis med pengar utan tyckte du verkade som en valdigt vanlig tjej. Ser dig helt annorlunda nu. Ser din livskraft och din passion for mode. Jag tycker du gor underverk med dina 5000kr i manaden. Dessutom ar du otroligt vacker och din sambo ar en valdig lyckligt lottad kille.
Lycka till med allt du tar dig for i framtiden.
Stor Kram
Fint skrivet tycker jag. Självklart ska man unna sig om man kan vare sig man är sjukpensionär eller ej. Själv har jag SLE och får vara sjukskriven ibland. Det är verkligen inget man vill vara. I jämförelse med dig har jag dock kommit lindrigt undan. Stor kram till dig! Du verkar vara en jättegullig tjej tycker jag. Lycka till med allt!
Fint skrivet tycker jag. Självklart ska man unna sig om man kan vare sig man är sjukpensionär eller ej. Själv har jag SLE och får vara sjukskriven ibland. Det är verkligen inget man vill vara. I jämförelse med dig har jag dock kommit lindrigt undan. Stor kram till dig! Du verkar vara en jättegullig tjej tycker jag. Lycka till med allt!
Jag uppskattar verkligen att du delar med dig av hur det är att leva med din sjukdom . Jag hoppas att det kommer en medicin som gör underverk så att du aldrig behöver känna någon smärta mer. Du gör helt rätt i att leva i nuet och shoppa och resa. Varför ska de sitta på ett bankkonto om de istället kan göra mer nytta genom att förgylla din tillvaro och göra den mindre smärtsam.
Jag älskar verkligen din blogg och jag är så glad över att jag hittade den för ett par år sedan och har sedan dess följt den dagligen och kommer så att göra så länge du bloggar. Jag unnar verkligen dig allt du shoppar, det är du värd som kämpar med din sjukdom.
// Kram !
Jag uppskattar verkligen att du delar med dig av hur det är att leva med din sjukdom . Jag hoppas att det kommer en medicin som gör underverk så att du aldrig behöver känna någon smärta mer. Du gör helt rätt i att leva i nuet och shoppa och resa. Varför ska de sitta på ett bankkonto om de istället kan göra mer nytta genom att förgylla din tillvaro och göra den mindre smärtsam.
Jag älskar verkligen din blogg och jag är så glad över att jag hittade den för ett par år sedan och har sedan dess följt den dagligen och kommer så att göra så länge du bloggar. Jag unnar verkligen dig allt du shoppar, det är du värd som kämpar med din sjukdom.
// Kram !
ALLA borde läsa dessa väl författade och tänkvärda ord.
Du anar inte hur imponerad jag är av din gnista.
KRAM!
ALLA borde läsa dessa väl författade och tänkvärda ord.
Du anar inte hur imponerad jag är av din gnista.
KRAM!
Detta va grymt skrivet, du är en stor inspirationskälla och du e en grym förebild! Glöm aldrig bort detta och fortsätt kämpa! Jag ska be för dig, Kram D
Detta va grymt skrivet, du är en stor inspirationskälla och du e en grym förebild! Glöm aldrig bort detta och fortsätt kämpa! Jag ska be för dig, Kram D
Jag har följt ditt blogg under nu snart ett år varjeeee dag!!!
OCH jag trodde aldrig om att du ens var sjukskriven eller ens bär nååt sjukdom!
Men nu visar det sej att trots ditt sjukdom så är du väldigt stark kvinna som har inte låtit sej att blir påverkad av det eller på nåt sätt sätta stopp för dej eller dina framgång!
Önskar dej väl och all lycka i livet!
justee fortsätt blogga d är du BÄST på!!!!! spec dina tips och bilder om mode ;D
Jag har följt ditt blogg under nu snart ett år varjeeee dag!!!
OCH jag trodde aldrig om att du ens var sjukskriven eller ens bär nååt sjukdom!
Men nu visar det sej att trots ditt sjukdom så är du väldigt stark kvinna som har inte låtit sej att blir påverkad av det eller på nåt sätt sätta stopp för dej eller dina framgång!
Önskar dej väl och all lycka i livet!
justee fortsätt blogga d är du BÄST på!!!!! spec dina tips och bilder om mode ;D
🙁 Jag har väl förstått att du har det tufft. Men kanske inte så tufft. Jag hoppas verkligen att du får bli frisk en dag. Hoppashoppashoppas! Jag lyssnade på Petra Medes sommarprogram i P1 förra sommaren. Rekommenderas!
Och klart man ska få unna sig saker när man är sjuk. Man lever bara en gång och det är ju lika bra att leva fullt ut dag för dag istället för att vänta på… vadå? Man vet aldrig vad som händer, oavsett om man är sjuk eller inte.
Tack för all inspiration och styrka!
/The crazy cat lady
🙁 Jag har väl förstått att du har det tufft. Men kanske inte så tufft. Jag hoppas verkligen att du får bli frisk en dag. Hoppashoppashoppas! Jag lyssnade på Petra Medes sommarprogram i P1 förra sommaren. Rekommenderas!
Och klart man ska få unna sig saker när man är sjuk. Man lever bara en gång och det är ju lika bra att leva fullt ut dag för dag istället för att vänta på… vadå? Man vet aldrig vad som händer, oavsett om man är sjuk eller inte.
Tack för all inspiration och styrka!
/The crazy cat lady
Lina: Tusen tack för dina fina ord!! Jag är så glad att höra att du tyckte det var bra att jag delade med mig av mina tankar, för ibland så är det svårt att veta vad som är för personligt eller för sorgligt att skriva om. Vilken fin komplimang, jag blev verkligen glad, för det är allt för ofta som jag känner att jag bara ser sjuk och trött ut, dina ord gjorde gott för självförtroendet. Tack för ditt stöd och för att du tittar in här och läser!!! Lycka till med allt! Kram! 🙂
Jessica: Tack för din fina kommentar och dina uppmuntrande ord! Jag är ledsen att höra att du har drabbats av SLE och jag tänker absolut inte att du skulle ha kommit lindrigare undan än mig. Däremot hoppas jag att du får många, långa, perioder av friskhet, mellan skoven och att du orkar kämpa på trots din svåra sjukdom! Det är skönt att höra att du håller med mig om att, att vara sjukskriven inte är någonting man vill vara och att allt man önskar är att få bli frisk. Jag hoppas att forskningen går framåt och att man snart hittar ett botemedel för SLE! Tack för att du orkade ta dig tid att skriva och stötta mig, när du själv har det kämpigt, det uppskattar jag verkligen!! Kram! 🙂
Camilla: Tack snälla, jag blev så glad när jag läste din kommentar! Jätteroligt att du har läst bloggen i flera år och gillar den så mycket, trots att den inte är så glamourös som den skulle kunna vara om jag var frisk, det betyder mycket för mig! Tack för att du förstår och delar med dig av dina positiva tankar! Det kändes skönt att få lite medhåll om att leva i nuet och du lättade mitt dåliga shoppingsamvete lite, tack! 🙂 Önskar dig allt gott! Kram! 🙂
Hans: Tack för en jättefin kommentar! Jag är så glad att du förstod vad jag ville säga. Och tack för dina uppmuntrande ord både nu och i tidigare kommentarer och mail. Kul att du delar mitt stora modeintresse! Jag hoppas att livet för med sig massor av goda saker för dig nu framöver, det är din tur nu! Kram! 🙂
David: Tack, vad glad jag blir av att höra att du tyckte det var bra skrivet. Jag skrev från mitt hjärta och jag är förvånad att någon ens orkade läsa och otroligt glad att jag fick sån fin respons. Att inspirera är det jag verkligen önskar med min blogg, eftersom jag blir så inspirerad av många andra och det ger mig så mycket, så verkligen kul att höra att du tycker att jag kan var en inspirationskälla. En förebild känner jag ju mig verkligen inte som, men jag önskar att jag kunde vara en, så med dina uppmuntrande ord ska jag försöka att bli en! Tack för dina böner, det var oerhört fint och omtänksamt skrivet av dig! Kram! 🙂
Fatemeh: Tack!! 🙂 Va kul att du har läst bloggen varje dag, i ett år!! Och jätteroligt att veta få lite vem du är, genom din fina kommentar! Det var skönt att höra att du inte visste hur sjuk jag är, för ibland känns det som att jag skriver alldeles för deprimerande saker för att någon ska orka läsa. Jag lovar att fortsätta blogga och jag hoppas du vill fortsätta läsa! Jättekul att höra vad du gillar med bloggen, då får jag mer inspiration att skriva! Du verkar vara en riktigt cool tjej! Jag önskar dig all lycka i framtiden! Kram! 🙂
Ylva: Ja jag förstod ganska snart när du började kommentera, att du verkligen förstod hur jobbigt jag har det ibland och jag är så glad att du ändå ville fortsätta läsa!! Ja, hennes radioprogram var så oerhört bra, men jag grät oavbrutet, för att jag kände igen mig så, i precis allt hon berättade! Jag var ju också professionell dansare, innan jag blev sjuk och bara den sorgen, att inte kunna dansa mer, hade liksom räckt! Skönt att höra att du också tycker man ska leva i nuet och fånga dagen när man kan. Jag ska dock försöööka att inte låta shoppingen gå helt överstyr, det är lätt hänt, när det får en att bli glad och fokusera på något annat, än smärtan, en stund. Det är tur att man inte kan klicka hem katter, via internet, lika lätt som man kan klicka hem kläder och väskor! Då hade jag nog haft ett par 100 katter här i min lilla lägenhet, och det hade ju inte varit så bra. 😉 Väskorna behöver jag ju inte mata och leka med, även om jag får erkänna att jag klappar dem lite ibland. 😉 Tack för dina fina ord, du verkar vara en toppentjej och så härligt att du är lika kattgalen som mig! 🙂 Kram från The Crazy Cat Lady 2! 😉
Lina: Tusen tack för dina fina ord!! Jag är så glad att höra att du tyckte det var bra att jag delade med mig av mina tankar, för ibland så är det svårt att veta vad som är för personligt eller för sorgligt att skriva om. Vilken fin komplimang, jag blev verkligen glad, för det är allt för ofta som jag känner att jag bara ser sjuk och trött ut, dina ord gjorde gott för självförtroendet. Tack för ditt stöd och för att du tittar in här och läser!!! Lycka till med allt! Kram! 🙂
Jessica: Tack för din fina kommentar och dina uppmuntrande ord! Jag är ledsen att höra att du har drabbats av SLE och jag tänker absolut inte att du skulle ha kommit lindrigare undan än mig. Däremot hoppas jag att du får många, långa, perioder av friskhet, mellan skoven och att du orkar kämpa på trots din svåra sjukdom! Det är skönt att höra att du håller med mig om att, att vara sjukskriven inte är någonting man vill vara och att allt man önskar är att få bli frisk. Jag hoppas att forskningen går framåt och att man snart hittar ett botemedel för SLE! Tack för att du orkade ta dig tid att skriva och stötta mig, när du själv har det kämpigt, det uppskattar jag verkligen!! Kram! 🙂
Camilla: Tack snälla, jag blev så glad när jag läste din kommentar! Jätteroligt att du har läst bloggen i flera år och gillar den så mycket, trots att den inte är så glamourös som den skulle kunna vara om jag var frisk, det betyder mycket för mig! Tack för att du förstår och delar med dig av dina positiva tankar! Det kändes skönt att få lite medhåll om att leva i nuet och du lättade mitt dåliga shoppingsamvete lite, tack! 🙂 Önskar dig allt gott! Kram! 🙂
Hans: Tack för en jättefin kommentar! Jag är så glad att du förstod vad jag ville säga. Och tack för dina uppmuntrande ord både nu och i tidigare kommentarer och mail. Kul att du delar mitt stora modeintresse! Jag hoppas att livet för med sig massor av goda saker för dig nu framöver, det är din tur nu! Kram! 🙂
David: Tack, vad glad jag blir av att höra att du tyckte det var bra skrivet. Jag skrev från mitt hjärta och jag är förvånad att någon ens orkade läsa och otroligt glad att jag fick sån fin respons. Att inspirera är det jag verkligen önskar med min blogg, eftersom jag blir så inspirerad av många andra och det ger mig så mycket, så verkligen kul att höra att du tycker att jag kan var en inspirationskälla. En förebild känner jag ju mig verkligen inte som, men jag önskar att jag kunde vara en, så med dina uppmuntrande ord ska jag försöka att bli en! Tack för dina böner, det var oerhört fint och omtänksamt skrivet av dig! Kram! 🙂
Fatemeh: Tack!! 🙂 Va kul att du har läst bloggen varje dag, i ett år!! Och jätteroligt att veta få lite vem du är, genom din fina kommentar! Det var skönt att höra att du inte visste hur sjuk jag är, för ibland känns det som att jag skriver alldeles för deprimerande saker för att någon ska orka läsa. Jag lovar att fortsätta blogga och jag hoppas du vill fortsätta läsa! Jättekul att höra vad du gillar med bloggen, då får jag mer inspiration att skriva! Du verkar vara en riktigt cool tjej! Jag önskar dig all lycka i framtiden! Kram! 🙂
Ylva: Ja jag förstod ganska snart när du började kommentera, att du verkligen förstod hur jobbigt jag har det ibland och jag är så glad att du ändå ville fortsätta läsa!! Ja, hennes radioprogram var så oerhört bra, men jag grät oavbrutet, för att jag kände igen mig så, i precis allt hon berättade! Jag var ju också professionell dansare, innan jag blev sjuk och bara den sorgen, att inte kunna dansa mer, hade liksom räckt! Skönt att höra att du också tycker man ska leva i nuet och fånga dagen när man kan. Jag ska dock försöööka att inte låta shoppingen gå helt överstyr, det är lätt hänt, när det får en att bli glad och fokusera på något annat, än smärtan, en stund. Det är tur att man inte kan klicka hem katter, via internet, lika lätt som man kan klicka hem kläder och väskor! Då hade jag nog haft ett par 100 katter här i min lilla lägenhet, och det hade ju inte varit så bra. 😉 Väskorna behöver jag ju inte mata och leka med, även om jag får erkänna att jag klappar dem lite ibland. 😉 Tack för dina fina ord, du verkar vara en toppentjej och så härligt att du är lika kattgalen som mig! 🙂 Kram från The Crazy Cat Lady 2! 😉
Mycket bra skrivet gumman.Inga pengar i världen skulle nog inte heller göra dig lyckligare-bara om du blev helt frisk.Man kan tycka att varför har jag inte det och varför kan jag inte göra det(resa osv) men det viktigaste av allt,som vi som är friska aldrig verkar inse-är att vi har allt vi behöver=frisk.Det gör ont i mig att höra att du mår dåligt men du skriver med passion och glädje här på bloggen och det gör många glada och med massor insperation för oss som inte är lika duktiga i modesvängen.Tacl för en jättefin blogg och kämpa på.Jag tänker på dig och hoppas du kan få leva helt utan smärtor!Många kramar
Min kära dotter! Det är så bra det du skrivit att det borde skickas in till både tidiningar och socialdepartementet. Jag önskar verkligen att de som beslutat om det nya sjukförsäkringssystemet skulle läsa det du skrivit. Det är fruktansvärt att man idag i Sverige om man blir sjuk inte får ersättning så att man kan klara sig utan att man måste gå till socialtjänsten eller delvis leva på den man lever ihop med.
Rebecka: Tack för din jättefina kommentar och alla uppmuntrande ord, både i det här inlägget och tidigare, du är en stjärna! Nej det stämmer precis, inga pengar i världen skulle göra mig lyckligare än att bli frisk. Om jag fick byta att bli frisk mot att vara helt utfattig resten av livet är det ingen tvekan om vad jag skulle välja! Är man frisk har man det viktigaste, det är egentligen det enda som spelar någon roll och att man har människor runt omkring sig som man älskar och som älskar en tillbaka, i alla fall någon, behöver ju alla. Jag är så glad att du gillar bloggen och har hängt med ändå från första början, the number 1 Citycatbabe! Fast jag vet ju att du är precis lika bra på mode som mig, och du är dessutom så otroligt bra på allt med smink och skönhet och smycken. Så alla tips mottages tacksamt! 🙂 Massor av kramar! 🙂
Maggie: Tack, mamma! Ja det är en konstig värld och ett konstigt sätt att se på sjuka, det är tungt ibland. Tack för att du finns och har funnits vid min sida hela tiden och kämpat med mig! Utan dig skulle jag inte ha klarat mig så här långt! Tack! Massor av kramar!
Wow! Din beskrivning ar verkligen omtumlande. Dels darfor att jag trodde att Sverige tog battre hand om de sina och dels for att du med din livsvilja och gnista ALDRIG klagar trots det svara och smartsamma som du lever. Jag hoppas med hela min kropp att situationen kan forbattras. Jag haller med din mamma – det du skrivit borde lasas i tidningar och utav socialdepartementet. Lycka till!
Tack själv för de fina orden! Absolut förstod jag mycket väl vad du menade. Ja, med din goda smak är det inte svårt att dela intresset. 😉 Tack igen, visst hoppas man på goda saker framöver, det har varit en tuff tid. Men det är inte bara min tur, det är fortsatt din tur att ha det så bra som möjligt! Kram! 🙂