Ibland känns det som om jag håller på att brinna upp av smärta, som om jag blir bränd på bål, men i själva verket är det inte bålet jag är fast på utan det är min kropp som jag är fast i och elden är inte på utsidan, utan på insidan utan någon möjlighet att släcka den. Det är svårt att förstå ibland, så här många år in i sjukdomen, hur det kan finnas en sjukdom som är som att bli utsatt för tortyr, varje dag i all oändlighet, en sjukdom som ger likadana cellskador och lika svår smärta som slutstadiet av cancer men som man ändå inte dör av. Jag vet att jag ska vara oändligt tacksam för det, för livet är en gåva, men ibland är det svårt att förlika sig med att det ska var så oändligt plågsamt. Jag får panik ibland, vill klättra ur min kropp till varje pris. Att känna det som om det brinner inne i kroppen är svårt att beskriva, först gråter och skriker man, men sen tar orken slut, man inser att det inte hjälper, man hamnar i ett slags vakum där tiden står stilla, varje minut känns så oändligt lång, man tappar uppfattning om tid och rum, man orkar inte mer än att gny och vagga fram och tillbaka, jag kramar så hårt om min kudde att händerna vitnar, jag biter mig i händerna och i läpparna tills dem blöder, jag är rädd för att svimma men samtidigt är det skönt när det händer, för att få slippa smärtan några ögonblick, jag försöker, försöker härda ut, stå ut, med smärtan som förgör och förstör som slukar varenda droppe av kraft och som lämnar mig helt och fullständigt utbränd. Jag känner mig ofta som ett tomt utbränt hus med bara knutarna kvar, kolnade och rangliga, redo att ge vika när som helst. Varje gång jag känner eldstormen öka i kraft är det med en skräck som inte går att förklara, som om den vore en oövervinnelig naturkraft. Varje gång undrar jag hur mycket den kommer förstöra den här gången, kommer den att svepa med sig och bränna ner allt i mitt liv, mitt jobb, min familj, mina vänner, mitt förstånd? Kommer något att finnas kvar? För den här elden, den outhärdliga smärtan det tär inte bara på mig, utan på alla i min närhet. Jag gör allt i min makt för att det inte ska drabba någon annan, jag kämpar så mycket att det inte finns några ord för det, att aldrig, aldrig låta det gå ut över någon annan. Att det aldrig ska synas, märkas hur ont jag har. Jag klär mina kolnade bitar i dem bästa kläderna och det finaste sminket och sätter på mig det bredast leendet, allt för att det inte ska synas på utsidan, hur det verkligen ser ut, på insidan. För det är ju människorna runt omkring mig som räddar mig, som gång på gång försöker skrapa upp resterna av mig och bygga upp mig till en människa igen, med en ofattbar vilja att hjälpa mig och ork att lyfta mig och göra mig hel igen. Det är det paradoxala i det hela, att trots att jag är så fruktansvärt olycklig, så är jag samtidigt världens lyckligaste eftersom jag har människor omkring som älskar mig. I min smärta är jag ensam, men jag är ändå inte ensam. Så jag är glad. Jag bara önskar så att jag kunde få någon lättnad, få uppleva hur det känns att vakna upp utan smärta, att se en film utan smärta, att gå en promenad utan smärta, att bara få vara, helt smärtfri, om så bara för en stund. Kanske en dag, det gäller att härda ut tills dess, jag tar ett hårdare grepp om min kudde och försöker stå ut en stund till…
15 kommentarer
Jag är så ledsen för att du ska behöva må såhär, och hoppas att du mår bättre snart! Men jag vill tacka för att du tar upp och skriver om din smärta så vi som inte är sjuka lär oss att uppskatta livet, jag önskar att fler människor var glada för att de är friska, och inte tar livet för givet! Det är himla "tur i oturen" att du är så stark som du är! Jag håller tummarna för att den värsta smärtan går över. Kram!!
Jag är så ledsen för att du ska behöva må såhär, och hoppas att du mår bättre snart! Men jag vill tacka för att du tar upp och skriver om din smärta så vi som inte är sjuka lär oss att uppskatta livet, jag önskar att fler människor var glada för att de är friska, och inte tar livet för givet! Det är himla "tur i oturen" att du är så stark som du är! Jag håller tummarna för att den värsta smärtan går över. Kram!!
Är så svårt att förstå, men du beskriver det på ett sätt som verkligen berör! Fy! STOR kram
Är så svårt att förstå, men du beskriver det på ett sätt som verkligen berör! Fy! STOR kram
Du finns i mina böner!
Du finns i mina böner!
Jag vill skriva så mycket men hittar inga ord. Jag har själv levt med svår smärta i 10 år. Jag vill inte säga att jag vet hur det känns för det kan jag inte men jag kan relatera till det du skriver. Efter 10 år med svår nervsmärta (kunde inte jobba, fick inte tackörkort, ingen utbildning, soffläge, smärtstillande osv) blev jag helt plötsligt smärtfri.
Det är skitkonstigt. Fattar fortfarande inte hur det hände ?!?!?
Efter att ha varit frisk i 4 år gick jag nu Chrons istället. Inget man dör av men ibland har jag lust att bara skrika. Känns som om sjukdomar förföljer en.
Jag har oxå en mask. Smink kläder o yta. Klistrar på ett leende och väljer att se allt från den ljusa sidan. Folk säger att jag är stark själv ser jag inget annat alternativ.
Men du har rätt. Man är själv om sin sjukdom med inte ensam.
Jag vill tacka dig för ditt ärliga inlägg. Med ärlighet menar jag inte att du annars ljuger 😀 lika bra att vara övertydlig nu. Ibland försvinner själva tonläget i text. Jag menar att det var vackert om än sorgligt skrivet. Jag önskar dig och alla som lever med smärta det bästa man någonsin kan önska en person.
Oki jag ska sluta skriva megakommentar nu;)
Förresten! 🙂 jag skickar en kram nu när jag ändå skriver :):):)
Jag vill skriva så mycket men hittar inga ord. Jag har själv levt med svår smärta i 10 år. Jag vill inte säga att jag vet hur det känns för det kan jag inte men jag kan relatera till det du skriver. Efter 10 år med svår nervsmärta (kunde inte jobba, fick inte tackörkort, ingen utbildning, soffläge, smärtstillande osv) blev jag helt plötsligt smärtfri.
Det är skitkonstigt. Fattar fortfarande inte hur det hände ?!?!?
Efter att ha varit frisk i 4 år gick jag nu Chrons istället. Inget man dör av men ibland har jag lust att bara skrika. Känns som om sjukdomar förföljer en.
Jag har oxå en mask. Smink kläder o yta. Klistrar på ett leende och väljer att se allt från den ljusa sidan. Folk säger att jag är stark själv ser jag inget annat alternativ.
Men du har rätt. Man är själv om sin sjukdom med inte ensam.
Jag vill tacka dig för ditt ärliga inlägg. Med ärlighet menar jag inte att du annars ljuger 😀 lika bra att vara övertydlig nu. Ibland försvinner själva tonläget i text. Jag menar att det var vackert om än sorgligt skrivet. Jag önskar dig och alla som lever med smärta det bästa man någonsin kan önska en person.
Oki jag ska sluta skriva megakommentar nu;)
Förresten! 🙂 jag skickar en kram nu när jag ändå skriver :):):)
Detta berörde mig verkligen. Det du går igenom är omänskligt. Jag är glad att du delar med dig.
Kram
Detta berörde mig verkligen. Det du går igenom är omänskligt. Jag är glad att du delar med dig.
Kram
Finaste du,jag önskar med du kunde få slippa denna tortyr sjukdom och leva som vi andra!Finner inte ord för det men jag ber att du få må bra!Massa kramar till dig!Du är bäst och vackrast!
Finaste du,jag önskar med du kunde få slippa denna tortyr sjukdom och leva som vi andra!Finner inte ord för det men jag ber att du få må bra!Massa kramar till dig!Du är bäst och vackrast!
Jag önskar verkligen att du får må bättre och slippa känna den smärta du beskriver snart. Jag tycker att det är bra att du delar med dig och beskriver hur du mår. Kram 🙂
Jag önskar verkligen att du får må bättre och slippa känna den smärta du beskriver snart. Jag tycker att det är bra att du delar med dig och beskriver hur du mår. Kram 🙂
Karin: Tack för din underbara kommentar, det värmde! Vad glad jag blir att du tycker det är bra att jag tar upp det, för själv oroar jag mig för att det blir för tungt för läsarna. Om det jag skriver kan få en endaste person att uppskatta sin hälsa mer och känna sig lycklig så är jag jätteglad! Tusen kramar!
Sussi Ö
Ja jag förstår att det är svårt att tänka sig hur det kan vara att leva så här och jag önskar att ingen skulle behöva göra det, men samtidigt så finns det ju massor av ännu värre sjukdomar, så någonstans försöker jag hitta tacksamheten ändå, trots min situation. Tack för ditt stöd och stor kram tillbaka!
David: Tusen tack för det! Jag har själv bett så många gånger att jag ska få blir frisk, kanske kan bönerna bli besvarade en dag, hoppas det! Tack och kram!
Sandra: Oj ja men då förstår du väldigt väl hur det känns, för det är ju nervsmärta jag också har tillsammans med inflamatorisk smärta och muskelsmärta/spasmer. Det finns inget så svårt att lindra som nervsmärta. Jag är så ledsen att höra att du behövde ha det så i 10 år, det är ju 9 år för mig nu, men samtidigt ger dig mig naturligtvis stort hopp om att det skulle kunna hända mig också, att plötsligt få bli fri från smärtorna även efter så här lång tid! Tack för att du berättade det!! Jag är ledsen över det här med körkort, skulle så gärna vilja kunna ta det, kanske en dag. Har du kunnat göra det nu? Men jag kan inte förstå orättvisan i att du nu skulle drabbas av Chrons också!!! Helt galet ju, jag känner mig dig så mycket!!! Och hoppas innerligt att du får bli fri från det med och att du tills dess har så lite symtom av det som möjligt. Du finns i mina tankar! Tack igen för att du delade med dig, det betyder mycket för mig! Tusen kramar!!
Vivi:
Tack för ditt stöd!! Ja ibland säger jag det själv, att det är omänskligt, ingen ska egentligen behöva leva med smärta dygnet runt, men samtidigt vet jag ju att jag är långt ifrån ensam och många har det än värre än mig. Jag är tacksam att jag kan gå, se och höra, allt som kändes självklart förr, känner jag mig så oerhört tacksam för nu. Man kan inte ta något för givet, det är i alla fall något jag lärt mig av den här sjukdomen. Tusen kramar till dig!
Rebecka:
Tack underbara du! Ditt stöd och dina ord betyder jättemycket!! Jag hoppas vi får vara med om att jag skriver på bloggen att jag blivit frisk en dag! Jag önskar dig all hälsa och alla lycka, det är du verkligen värd! Tack för att du finns! Kram från Ellie
Camilla:
Tusen tack för dina fina ord, jag är glad att mina ord inte skrämde bort er. Tack för att du fortsätter läsa och kika in även när jag inte har något roligt att skriva om, det betyder mycket. Många kramar!!