Nej jag har inte bara ätit för många semlor hi,hi. Vi väntar även en liten ny familjemedlem.
Jag har varit på väg att skriva om det många gånger men varit så rädd att något ska hända att jag inte vågat. Nu är jag redan i veckan 26 (25+2 för er som kan det där med veckorna) dvs. i 6:e månaden och det börjar bli helt omöjligt att dölja magen längre. 🙂 Om ni tänker tillbaka så har det varit väldigt glest mellan outfitbilderna och längesen jag la upp någon i profil. Men nu syns det från alla håll och kanter och magen är i verkligheten betydligt större än vad den ser ut här. Jag tror bara höfterna har lagt på sig 2-3 kilo sen jag tog de här bilderna för några dagar sedan, ha,ha.
Jag upptäckte ganska tidigt att jag var gravid, redan 2:e november, i vecka 5, som man räknade då. Utan att gå in på för mycket detaljer så kan jag berätta att det inte borde ha varit möjligt av många anledningar, verkligen inte just då. När jag fick min sjukdom gav jag ganska snabbt upp tanken på att någonsin kunna få barn. När jag sen träffade M och vi hade varit tillsammans några år började tankarna komma på om vi någonsin skulle kunna bli fler. Men det kändes omöjligt. Omöjligt att jag skulle kunna klara en graviditet, att jag skulle kunna bära ett barn hela vägen, klara av en förlossning, kunna vara mamma. Vi hade drömmar om det, speciellt M, men jag vågade sällan ens känna efter om jag längtade eller ej, eftersom det kändes så omöjligt. I stort sett alla runt om kring oss har fått både ett, två och tre barn de senaste åren och många gånger har det känts som att det är det enda folk pratar om och det har varit jobbigt. Efter 30 är pressen på att ”skaffa barn som alla andra” enorm och man blir hela tiden ifrågasatt på ett ganska okänsligt sätt. När man har accepterat tanken på ett liv utan barn och tillslut hittat fram till en nöjdhet i det och en tacksamhet över det man faktiskt har, är det inte särskilt roligt att få höra att ”barn är den enda meningen med livet” om och om igen. Det resulterade tillslut i att jag blev ganska negativt inställd till att skaffa barn. Att jag var gravid kom därför som en total chock. Först blev jag faktiskt helt skräckslagen och hysterisk ledsen eftersom jag inte trodde att jag skulle kunna klara av det. Jag kunde knappt få ur mig beskedet till M genom tårarna och stackars M har senare berättat att han trodde att jag hade fått en till hemsk sjukdom. 🙂 Men så var det ju inte, det var precis tvärt om, det var något fantastiskt som hade hänt. Och ganska snabbt omvandlades känslan till att det var ett mirakel, en oväntad och underbar gåva.
Fortfarande vet vi ju inte hur det kommer att gå, varje dag som går framåt känns som ett litet mirakel i sig. Det har verkligen inte varit några lätta månader. I vecka 6 var vi helt säkra på att jag drabbats av missfall. Men när vi tillslut fick komma på ett akut ultraljud en hel vecka senare, så fanns det ett litet liv där trots allt. Det har varit många milstolpar på vägen, att få höra hjärtat slå för första gången, att nå 3 månader när man kan börja berätta för familjen, när vi fick se rörelser på skärmen första gången, när jag äntligen blev inskriven på Special MVC, det stora ultraljudet i vecka 18 när vi fick veta att allt såg bra ut, att nå vecka 20 som är precis halvvägs och att känna de första sparkarna. Glädjen för varje milstople har varit enorm. Men det har, som sagt, samtidigt varit otroligt tufft, speciellt innan jag fick bli remitterad till Special MVC.
Ni kanske minns att jag skrev att jag slutade med två av mina mediciner och sänkte en tredje och det, det var något av det värsta jag varit med om. Det är ju inte för skoj skull jag har min mediciner och smärtan som följde var fruktansvärd. Nu har jag en kvar och utan den kan jag helt enkelt inte överleva. Special MVC konstaterade att det var mycket farligare för barnet att jag befann mig i konstant svår smärta än att ta medicinen. Jag kunde inte äta, sova, röra på mig, jag var helt borta. Men som tur är så finns det inga risker för fosterskador av den medicinen som jag fortfarande måste ta. Det finns några få som har blivit friska när de blev gravida så det är klart att jag hoppades på det, faktum är att jag fortfarande hoppas, varje dag. Men än så länge så har alla graviditetssymtom och komplikationer gjort sjukdomen sämre. Nu när jag får ganska så kraftiga sparkar mot blåsan är det ofta jag skriker rakt ut och benen viker sig, ouch, det gör galet ont. Men samtidigt så får man någon slags extra superkraft att klara det för man vet att de där sparkarna betyder att allt är som det ska!
Det stöd som jag har fått av M, min familj och närmaste vänner är det som har burit mig igenom de här första månaderna. Jag kan inte föreställa mig att man kan ha en mer stöttande och peppande man, så jag inser att jag är väldigt lyckligt lottad på det viset och väldigt tacksam för att jag har det så. ♥ Tacksam för att den här bebisen kommer att få världens bästa pappa.
Ni är nog många som undrade varför jag gifte mig så plötsligt, i hemlighet och mitt i iskalla januari, ha,ha. Vi hade tänkt att gifta oss i juni i år, men plötsligt omkullkastades alla planer. Jag kunde absolut inte orka att planera eller genomföra ett bröllop hemma när jag var både sjuk och gravid samtidigt och jag ville inte ha bröllopsbilder där det enda man såg var en stor jättemage. Så vi ville resa bort och gifta oss. Santorini var helt uteslutet i mitten av januari, så valet föll på New York som vi hade haft i planerna några gånger innan. Vi fick plötsligt väldigt bråttom och vi ville inte be familj och släkt att lägga tiotusentals kronor per person på att åka till New York mitt i iskalla vintern för en liten ceremoni. Så det blev bara vi, i vår favoritstad och jag kunde få på mig klänningen som tur var. Några veckor senare hade det varit helt omöjligt. 🙂
Nu när ni vet att jag var gravid i 4:e månaden när vi befann oss instängda på en flygplats i snöstorm utan mat och vatten efter 24 timmars resa, så förstår ni säkert ännu mer varför det var så dramatiskt. Då var jag riktigt rädd för hur det skulle gå. Men allt gick bra trots påfrestningarna och sen fick jag istället uppleva lyckan av att stå där framför prästen vi två och veta att vi snart skulle bli tre. Och lyckan av att känna första sparken under vår honeymoon i Bahamas. Nu ser ni säkert en hel del bilder framför er från bröllopsdagen och semestern där jag skålar glatt i champagne och färgglada drinkar. Men, jag vill verkligen understryka att jag självklart inte har druckit en droppe alkohol sedan jag blev gravid. Jag vet att ni förstår det också men jag vill ändå skriva det för säkerhetsskull. Vi beställde eller hällde oftast upp två glas ändå, så att vi kunde skåla med varandra men så fick M dricka upp båda, he,he. Han var ganska go och glad hela resan, ha,ha…
Det är med en viss oro jag berättar om graviditeten på bloggen, det kan ju fortfarande hända något, även om jag nu i alla fall kommit en bra bit på vägen. Men, efter all den kärlek som ni har gett och det otroliga stöd som ni har visat den senaste tiden så känner jag att jag vågar berätta. Bloggen kommer fortfarande självklart vara en modeblogg i första hand. Det här ska inte bli en mammablogg där jag diskuterar innehållet i blöjan och matning i all oändlighet, det lovar jag. 😀 (Inte för att det är något fel med det, men det är ju inte därför ni har valt att läsa cityCATwalk). Däremot kanske det blir lite extra gravidmode (av naturliga skäl) de sista tre månaderna, lite inredning av babyrummet och sen kanske en bebisoutfit då och då. Utöver det, allt fokus på mode och inspiration precis som vanligt. Ni får nog också stå ut med att jag kommer att vara lite extra mullig ett tag, för jag vägrar att dras in i hetsen av att bli av med babyvikten så snart som möjligt efter förlossningen. Mitt fokus måste ligga på att ta hand om bebisen i första hand och att läka ihop och ta hand om sjukdomen i andra hand. Så dieter och hetsträning kommer inte att stå överst på min lista. Det är klart att jag vill komma i form och bli stark så småningom men för mig kommer det att ta tid och det får det bara göra.
Jag önskar er en jättefin dag och tackar åter igen för ert stöd. Hoppas att ni vill vara med mig även på den här resan. Den 12 juli är det dags.
Citycatkisses från mig och mini! 😉
44 kommentarer
Jag hade det på känn 🙂 Haha jag har en förmåga att veta när vänner blir gravida 😉 Jag är jätteglad för eran skull 🙂 Stort grattis!Massa kramar!
Stort grattis ! Har läst din blogg länge men aldrig kommenterar men nu kunde jag inte låta bli ;). Har en liten på 4 mån så jag vet att man oroar sig tills den är ute ( och sen med) men att ha kommit till v 26 är ju toppen, då klarar sig en del små även om något mot all förmodan skulle hända. Önskar er alla tre all lycka, det kommer att bli fantastiskt !
Så fina bilder på dig! Du är lika vacker som vanligt!
Massor av kramar!
Jag är en av de få som vetat och varit med på hela resan och att det gungat rejält förstår nog alla.
Åå vad glad jag blir för er skull!! O så fina bilder på dig! Du verkligen strålar 🙂
Ett jätte stort grattis!!!!
Stort grattis! Jag har läst bloggen i många år, men aldrig kommenterat, nu kunde jag dock inte hålla mig! Just nu sitter jag i soffan med en jättemage – jag väntar mitt och makens andra barn den 14:e april – och låt mig bara säga att ni har en underbar tid framför er! Att vara gravid är dock enormt påfrestande för kroppen, så jag blir oerhört glad att se att du trots din sjukdom klarar det så bra!
Det skall bli väldigt roligt att följa din fortsatta resa in i tresamheten – återigen, stor grattiskram!
Hej! Åh vad kul att få lära känna någon lite som läst så länge, tack för att du ville skriva och stort tack för gratulationerna! Ja det är verkligen ingen dans på rosor, är förvånad själv att jag ändå inte har blivit liggande 6 månader, det trodde jag att jag skulle bli. Vill ge ett lika stort grattis tillbaka, 14 april, det är ju så snart! Kan bli när som helst nu då vad roligt! Önskar dig alla lycka och hoppas att allt går bra och att det blir en snabb och lätt förlossning. Många kramar!
Stort grattis!!!!
Grattis! Vilken lycka 🙂
Stort grattis! Vilken lycka.
Jag har så många frågor till dig men jag måste nog finula lite mer på dom först. Jag lider själv av en smärtsam kronisk sjukdom och min bebislängtan är enorm. Jag är livrädd för att skaffa barn eftersom jag knappt kan ta hand om mig själv. Du ger mig en enorm styrka och detta inlägg gjorde mig så glad. Jag önskar dig all lycka med graviditeten och hoppas på mycket uppdateringar i din fantastiska blogg!
Tack för att du delar med dig! Kramar Ida
Hej Ida! Förlåt att mitt svar till dig kommer så sent! Tack snälla för dina lyckönskningar. Jag blir så ledsen att höra att du också lider av en smärtsam kronisk sjukdom, det är verkligen inte rättvist och jag vet hur svårt det är. Jag har haft och har fortfarande precis de där rädslorna, hur ska jag kunna ta hand om någon annan, när jag knappt kan ta hand om mig själv? Det återstår ju att se… men jag hoppas av hela mitt hjärta att det ska gå. Faktum är att när jag hör din genuina längtan efter barn så gör det mig helt säker på att du kommer att klara det. För det viktigaste man kan ge sitt barn, det är kärlek och det hörs att den kommer att finnas i överflöd. Jag tror att du ska be att få prata med en kurator eller psykolog och när det väl är dags ska du fortsätta med det och förhoppningsvis även få gå hos special MVC. Jag har fått prata med en kurator 3 gånger nu om mina rädslor och det har verkligen hjälpt jättemycket, bara dessa tre gånger. Sen vet jag att jag kommer att ha ett orubbligt stöd i min partner och jag vet att han kommer att finnas där för barnet när inte jag kan, det är också väldigt betydelsefullt. Har du en bra partner och en stor vilja, så kommer du att kunna bli mamma och du kommer att vara hur bra som helst på det, det är jag säker på! Många kramar!
Uuuuuuunderbart!!! Så glad jag blev för er skull! Jag tror och önskar av hela mitt hjärta att allt ska gå bra! Du kämpar alltid så fantastiskt bra och tänk att den här gången är det för något som kommer att ge er båda livslång glädje…och några sömnlösa nätter;) Ska bli så kul att följa dig! LYCKA TILL
Åh va roligt! Grattis, vilken lycka 🙂
Va du är vacker i den där klänningen, den är underbar!
Kram
Grattis!!! Så glad för er skull.
Jag är själv i vecka 31 och väntar vårt första barn. Jag är 34 och har varit oroad genom graviditeten över..ja allt känns de som..men de som ska hända kommer hända, allt man kan göra är sitt yttersta för att mini me ska ha de så bra som möjligt där inne. Förstår att du kämpar med dina tankar men de stunder du har när allt bara känns såå sjukt bra, njut av dem extra! Jag både tror och hoppas allt kommer gå bra för er, du är en stark tjej. Hoppas verkligen du lägger upp många inlägg ang din
graviditet! Vi som följt dig ett tag följer dig för du är en sådan underbar person, inte längre för vilka inlägg du har:) Stooor kram!!!!!
Men oj!! Jag har varit usel på att läsa här (och på andra bloggar också) och när jag kikar in efter lång tid så möts man av dessa underbara nyheter!!
Jag har ju en svår sjukdom jag också och trodde länge att det där med barn var något som jag behövde avstå. Men jag gick också på spec.mvc och kämpade med (utan) medicinering och annat och även om jag mådde uselt under många långa månader så var det sååå värt det! (nu har han precis fyllt fyra så det var ju några år sedan…). Stort stort grattis från mig som på många sätt vet vad du kämpar med, att vara gravid är ju inte en enkel sak när man är sjuk, men så fantastiskt det är när man får sin belöning:)
Vill förresten tipsa om boken Från A till bebis av Ann söderlund och Hanna Widell, en bra bok för mig som inte alls kände igen mig i en del litteratur där det bara stod om hur gravida glänser och blabla…:) Rolig och uppriktig bok!
Önskar dig och din man all lycka och även om de där nio månaderna kan kännas oändligt långa så tror jag man glömmer det fort när man ligger där på BB och knappt kan se sig mätt på det lilla underverket:) Kram/tanja
Ihhhh! Jag VISSTE det, när du hintade för ett par inlägg sedan! Mohahaha!
Gud så roligt! Efter många år med din blogg så trodde jag nästan inte heller att ni kunde få barn. (Ingen aktiv tanke, och verkligen inte min sak men märkte nu att jag antagit det).
Stort grattis till ert verkliga lilla mirakel!
Det känns extra kul att du och din man får denna lycka!
Stort grattis till er båda! Nog tyckte jag att det har putat lite på outfitbilder det senaste. Samtidigt har du varit duktig på att dölja det med en väska eller annat :-).
Herregud, vad roligt! Ett jättegrattis till er båda!
Wow grattis!! Vad glad jag blev för er skull!! Skal bli så kul at följa vägen fram till bebis! Och vad himla fin du är med magen! <3
Nämen 🙂 stort stort grattis.Vilken grej. Jag har själv en liten som precis fyllt 1. I min mening så blir det bara mer fascinerande och roligare dag för dag. En väldigt häftig resa. Kram och all lycka till
Underbaraste nyheten finaste du! 🙂 Ett jättestort grattis till er båda, blev riktigt genuint lycklig att få läsa det här! Du är redan nu den vackraste mamman och utan att känna dig mer än vad jag läser på bloggen, är jag helt säker på att ert lilla barn kommer att få världens finaste supermamma 🙂 All lycka och välgång med graviditeten och barnet, håller tummarna att allt går bra <3 Kram
STORT GRATTIS
Wow! Vad fantastiskt roligt! Stort grattis 🙂
Stort Grattis!! Har följt din blogg dagligen i ett par år tillbaka. Har inte kommenterat lika flitigt i det sista dock. Jag är så glad för er skull och vad vacker du är!!
Många Kramar!!
Ååh grattis
Grattis!! vad roligt, ni kommer att bli jättefina föräldrar och vi följer gärna med på denna nya resan. Lycka till och kram på er.
Å jag är så himla glad för er skull. Du förtjänar all lycka i världen! Kramar
Vad underbart! Jag blir så lycklig att tårar rinner ned för mina kinder. Jag vill jättegärna följa er på den här resan! 😀
Jag önskar er all lycka och välgång!
Grattis till er båda!!
Jag följer gärna med på era nya äventyr även efter mini tittat ut.
Grattis åter igen
Hej, har läst din blogg från dag ett, och är så glad för er skull! 🙂 Grattis
Stort grattis till bebisen! Önskar er lycka till under och efter graviditeten!
Åh, vad underbart. Stort grattis!!! ❤
Stort grattis
Grattis!!!! Tyckte jag såg nåt på Bahamas-bilderna… 🙂 Lycka till med allt! Kram
Så himla roligt…Stort Grattis till er båda. Så kul att du vill dela med dig av nyheten på bloggen även om jag först trodde det var ett aprilskämt…men när jag läste vidare så antog jag att du inte kunde dra skämtet så långt, så då blev jag jätteglad för eran skull. Jag är själv gravid i vecka 23, så det blir alldeles perfekt för mig att få lite inspiration om hur man kan klä sig som gravid 🙂 För jag tycker redan nu att det är svårt att hitta kläder som sitter snyggt. Lycka till med allt!
Ha ha! Skojar inte nar jag sager att jag hade nog listat ut det har ocksa! Gissade att ni skulle gifta er nar ni sa plotsligt akte ivag och gissade ocksa att det nog var for att du hade en bulle i ugnen! 🙂
Det ar helt underbart och du/ni fortjanar detta sa mycket!
Ska bli kul att fa folja med pa resan!
Kram
Stort grattis till er båda!:)
Jättegrattis till er båda! Fantastiska nyheter <3 <3
Hej fina du! Ett stort grattis och lycka till! Har läst din blogg ett tag nu och det är så inspirerande med dina inlägg . Åter igen mycket lycka till er båda. Kram
Stort stort grattis till er:).. Gud vilken glad nyhet.. Ni kommer bli underbara föräldrar för du verkar vara en sån underbar person, snäll, ödmjuk, vacker. All lycka till er! Ska bli kul att följa er på denna resa! Återigen stort grattis!!
Stort Grattis!
Vad kul det kommer att bli, en riktig välsignelse, kram!
Stort Grattis!
Vad kul det kommer att bli, en riktig välsignelse, kram!
Har inte varit här på ett tag, men har följt din blogg under flera år pga dina härliga modeinlägg, men även din sjukdomshistoria. Jag är själv medicinskt utbildad och det är ovärderlig kunskap du förmedlar när du utlämnar dig själv i din sjukdom. Du skall ha stort tack för detta!
Jag har aldrig kommenterat en blogg förut, men när jag fick se att du väntar barn måste jag framföra de varmaste gratulationer, för det är ett riktigt mirakel du bär på. Och det är inte så långt kvar! Så bär din mage och ditt barn (och din smärta) med stolthet, du är så värd det!