Barnets totala längd är nu ca 44 cm och det väger ca 2,18 kilo i början av veckan och ca 2,35 kilo vid veckans slut. Barnet kan nu själv bekämpa lätta infektioner med sitt immunförsvar. Utrymmet minskar för varje dag och barnets rörelser blir större och långsammare. Den här veckan lägger sig en del barn tillrätta inför födseln. Några fixerar redan huvudet i bäckeningången. Det kan slita och dra i bäckenet och nedåt ljumskarna på mamman. Man börjar också ofta märka att man samlar på sig vätska. Fötter och händer svullnar och ringar kanske inte passar längre. Man kan också få problem med torra ögon och försämrad syn pga av de förändringar som pågår i kroppen. De allra flesta sover dåligt nu, mest pga av alla krämpor men också av alla tanker kring barnet, förlossningen och att bli förälder.

 

 

 

Den här veckan gick mest åt till att vara nervös inför att klara av festen. Det var så roligt men samtidigt var det verkligen inte lätt. Som tur var fick jag mycket hjälp av M och Z att både handla, baka, laga mat och dekorera. Jag måste ju ha kryckorna hela tiden, jag kan inte plocka upp något från golvet och har jag väl satt mig ner någonstans kommer jag knappt upp utan hjälp. Både lördag och söndag var jag fullkomligt slut. Foglossningen gör ont men det går ändå inte att jämföra med smärtan från min sjukdom vid det här laget. Hade jag bara haft foglossningen hade jag nog inte klagat. Det enorma trycket mot blåsan gör mig ibland helt illamående av smärta, speciellt på natten. Jag vaknar oftast varje timme och måste välta mig själv ur sängen ha, ha för att gå till toaletten. Skulle verkligen behöva några nätter med ostörd sömn nu, för att vila inför förlossningen. Stampe ligger åt rätt håll men vi vet inte ännu om han har fixerat sig. Jag tror inte det, för då brukar magen sjunka neråt och den är fortfarande väldigt högt upp. Min ben och fötter kan inte längre skiljas åt, de är två stockar ha,ha och jag har verkligen märkt av det där med synen också, jag har haft mycket huvudvärk. Det mest fantastiska i veckan, förutom Baby Showern, har varit att jag sent på kvällarna pratar och ”kommunicerar” med Stampe. Det är verkligen helt fantastiskt. Jag trycker på hans fötter och då sparkar han tillbaka. Trycker jag en gång sparkar han en gång, trycker jag två gånger sparkar han två gånger. Det är så klart en magisk upplevelse. Sjunger vi en sång för honom blir han alldeles tokig och nästan dansar där inne. Så hur tufft det än är att vara gravid och sjuk så känner jag mig otroligt lyckligt lottad som får uppleva det här.

♥