Några minuter före…
Från mitt blogginlägg i onsdags: I helgen är det redan första advent. Jag älskar december, nästan lika mycket som oktober, ha, ha. Förra året var utmattningen som värst och vi hade ändå både dopkalas och julafton hos oss så det blev inte att jag njöt så mycket. Men i år nu när jag äntligen börjat känna mig bättre hoppas jag att det ska finns ork för knäckbak till julmusik, fina blomsterarrangemang, glöggmys, julmarknader, julbad med tända ljus och långfilmer insnugglad i en gosig filt i soffan.
Klipp till fredag kväll: och jag ligger i en ambulans som kör mig i ilfart till akuten. Jag har kräkts mängder av blod och har extremt svåra smärtor. Jag skriker och skakar i hela kroppen, jag kan inte svara på vad mitt personnummer är eller vilken dag det är, jag måste ha hjälp att andas. Det ska komma att visa sig att jag bara har fått vinterkräksjukan men på grund av mina underliggande sjukdomar klarar min kropp inte av den.
Timmarna innan det börjar är vi på julmarknad på ett vackert slott redo att ladda upp inför julmyset. Jag vet att vks är vanlig och drabbar de flesta. Jag är bara så trött på att det drabbar mig så himla hårt, att jag inte har någon motståndskraft alls. Sist jag fick det tog det 3 månader innan jag var tillbaka på arbetet och efter det fick jag fobi. Jag kan väl säga att jag inte lär bli av med den nu. Efter att ha varit inlagd ett och ett halvt dygn blir min man sjuk och farfar och mormor är också sjuka, ingen kan ta hand om Stampe. Så jag måste be om att få skrivas ut trots att läkaren inte tycker jag är redo. Ni är säkert många föräldrar som varit med om när hela familjen är magsjuk samtidigt. Det är ett litet helvete som är svårt att beskriva. Det måste ha varit en av de tuffaste nätterna jag varit med om, just den natten när jag kom hem och var så dålig själv och ändå skulle försöka ta hand om Stampe. Men jag ska bespara er andra alla detaljer kring det. Ville bara skriva att det finns en anledning till att jag inte har bloggat på ett tag. Blödningarna har upphört och jag har nog redan läkt ihop men det lär ta ett tag innan jag blir mig själv igen. Jag vet att jag ska vara så oerhört tacksam att jag lever men jag har varit sjuk i 13 år nu och varje gång jag känner att jag börjar bli starkare och komma in i en bättre period så händer något som nockar ner mig igen. Jag är så innerligt trött på att alltid leva med smärta, dag ut och dag in, att alltid vara trött, dag ut och dag in, att vara så skör och bräcklig. Jag har accepterat att det är så. Me det är ändå svårt ibland att hämta kraft och börja om varje gång. Svårt att hitta tacksamheten för det man har och sluta tänka på det man inte har. Men det måste jag verkligen, för jag har en miljon saker att vara tacksam och lycklig för. Och det inser jag snabbt om jag bara tänker efter lite.
Jag hoppas att ni mår bra mina fina citycatbabes!
Citycatkisses!
Advent – Versus – Advent med vks.
Juljus – Blåljus
Tomtar runt knuten -Inlagd på akuten
Julmusik -Smärtskrik
Inre frid – Inre blödningar
Äta Knäck – Känna Skräck
Julmust – Dropp
Julfixa och pilla – Må illa
Pepparkaka – Vill ingen mat smaka
Dans – Ambulans
Tv-mys – Feberfrys
Koppla ljusslingor -Kopplas till övervakningsmonitor
Finklänning – Sjukhusskjorta
Glammig -Glåmig
Staffan Stalledräng så glader – Kräkas i kaskader
Glögg – Vätskeersättning
Hej Tomtegubbar -Hej män i vita rockar
Snön ligger vit på taken -Endast vår familj är vaken
Nej, nästa gång tror jag att jag väljer alternativ vanlig Advent faktiskt! 😉
De säger ju att humor är bästa medicin så man får ju försöka, ha,ha!
♥
8 kommentarer
Åh vad ledsen jag blir över att läsa detta! Vad du måste gå igenom…
Även om jag inte har den sjukdom du har så har jag en del kroniska sjukdomar och har nyligen fått en ny diagnos.. Det känns verkligen som att det aldrig tar slut för vissa.
Jag hoppas att du kan återhämta dig och får chansen att njuta lite av den mysiga tid som är framför oss nu!
Krya på dig och kram
Finner nästan inte ord för hur orättvis livet kan vara! Vissa människor tycks aldrig drabbas av något värre än en förkylning och andra måste leva med kroniska sjukdomar och annan orättvisa.
Jag kan inte skriva så mycket mer än att jag tänker på dig och jag beundrar dig för din styrka. All kärlek till dig!!!
Usch va tråkigt o höra, hoppas att du är lite piggare nu…
Tack för din fina och tröstande kommentar när jag hade det så jobbigt i december! Många kramar <3 och hoppas vi ses under 2016! 😀
hej vad hemskt att läsa =( nu vet inte jag vad du har för åkomma men det låter usch! jag vet hur det är att leva med smärta allafall, eller visste för nu är den borta efter en ryggoperation jag fick göra efter herrans massa år med smärta och akut inläggningar pga av att inte kunna röra sig.
Diagnoser över lag är jobbigt och jag lever också med en fast inte någon fysisk utan med aspergers som kan vara minst lika krävande men också bra och härlig =) jag vill mest säga att jag förstår att du har det tufft och att man får leva på de dagar som är bra <3
många julkramar till dig och åter igen älskar din blogg =D du borde ha fler som kommenterar så de så! haha