Hello Citycatbabes!

Minns ni att jag skrev att jag tyckte min förkylning var den värsta jag har haft? Ganska snart efter det blev febern bara högre och högre. Jag svettades, skakade, yrade och kunde varken äta eller dricka. Trots att jag tog 3 Alvedon och 1 Ipren samtidigt gick febern upp från 39 till 40. Jag kunde knappt äta eller dricka någonting, mådde bara illa. Fjärde dagen med feber runt 40 var jag helt borta och hörde varken telefonen eller dörrklockan ringa och jag kom inte upp ur sängen för att hämta vatten på hela dagen. Sen började jag hosta upp blod och det blev bara värre och värre. Så femte dagen sökte jag till min vårdcentral. Jag kunde inte ens sitta upp i väntrummet utan de fick lägga mig i ett rum. Efter läkaren undersökt mig och hade tagit CRP som var över 200 ringde han ambulans som körde mig i ilfart till akuten. Efter det minns jag inte mycket förutom smärta och hur de stack mig om och om igen i händer, armar och fötter för att få blodprov. Jag minns att mamma var med mig. När jag väl kom akuten hade CRP hunnit gå upp till 340. Jag fick för en gångs skull fantastiskt bra hjälp, ambulanspersonalen sprang med mig på britsen och de satte in antibiotika intravenöst redan i väntrummet och jag blev sen röntgad och inlagd på ett rum med en gång. Nästa dag fick jag reda på att det var en rejäl lunginflammation av pneumokocker. Tyvärr sökte jag hjälp alldeles för sent och mitt allmäntillstånd var hade hunnit riktigt dåligt. De pratade om att bakterierna börjat växa i blodet vilket jag inte vet vad det innebär men det är tydligen inte bra. Men, nu har jag fått hjälp så det kommer nog att ordna sig även om det kommer ta tid.

Normalt sett skulle jag aldrig lägga upp såna här bilder. Meningen med bloggen är ju att inspirera er, och jag tar säker bort dem sen, men det här är min verklighet allt för ofta. Jag vet inte hur många gånger jag har varit på akuten sen jag fick min kroniska blåssjukdom för 12 år sen. Jag kan inte ens räkna hur många gånger jag varit inlagd på sjukhus de senaste två åren. Vad jag än drabbas av, slår det så hårt eftersom jag har en så pass svår sjukdom i grunden. Att få klä upp mig i klänning och vackra skor gör mig lycklig även om jag tar av mig dem en kvart senare och kryper ner i sängen igen och att få skriva om mode gör mig väldigt lycklig eftersom jag har utbildat mig på Textilhögskolan för att få jobba med just det. Trots 12 år av sjukdom har min passion för mode aldrig falnat. Och jag är så glad att jag får dela den med er. Så jag ska fortsätta bjuda på inspiration när jag blir bättre igen. Jag antar att jag bara för en gångs skulle ville visa att för mig precis som för många andra som bloggar finns också andra delar av livet som aldrig syns och som inte är lika roliga. 

Var rädda om er och varandra.

Citycatkisses!

 

 

 #christmasfever #tistheseason #shakeittilyoumakeit #iprenordie #40isthenew37 #wettshirtcontest #hotchick #idmelthenorthpole #waitthatsalreaddyhappening #dropitlikeitshot #isaidtothefever #iwontgodownonyou #saidthefevertome #breathingisoverrated #anappleadaydidntkeepthedoctoraway #homealone #forgetsoupbringmewater #water #anybody #please #help

Dagens arm candy! 😉