Idag har det gått precis ett år sedan min moster försvann. Jag skrev om det här på bloggen i hopp om hjälp att hitta henne, då när det precis hade hänt och sedan några månader senare. Nu har det alltså gått er år. Ett helt år och vi vet fortfarande ingenting. Vi vet inte om hon lever eller ej men vi tror att det är det senare. Hade vi vetat med säkerhet hade jag kanske kunnat bearbeta det på ett annat sätt. Då hade det varit en begravning, ett farväl, ett avslut. Nu är det ingenting, bara en slags tomhet. Många dagar är jag helt okej, jag förtänger det och andra dagar kan det bara slå mig helt plötsligt, en påminnelse, som ett slag i magen som fullkomligt får mig att tappa andan. Det är vid högtider som jul, hennes födelsedag, påsk… ja vi har ju alltid firat dessa dagar tillsammans, hela mitt liv, i 30 år. När jag går på stan och ser någon som liknar henne så slår mitt hjärta ett dubbelslag för att sedan i nästa sekund sjunka som en sten av besvikelse. Undermedvetet letar jag alltid. Varje gång jag hör på nyheterna att de har hittat någon, så tror jag om det är hon. Jag kanske hittar ett vykort som hon har skickat, ett smycke som hon har gett mig eller ser ett foto på henne och då börjar allt snurra, för det är så obegripligt. Hur kan någon bara försvinna? Utan att lämna minsta spår efter sig? Det finns så mycket att vara arg över, så många fel som begicks när hon försvann, från praktikanten som släppte ut henne från sjukhuset, krafitgt förvirrad av tillfällig medicinering utan sina glasögon, utan nycklar och plånbok och utan vantar och mössa i 10 minusgrader. Till sjukhuset som inte anmälde henne försvunnen för än allt för lång tid hade gått. Till att när de väl gjorde en anmälan, så gjorde de fel anmälan, så rätt resurser sattes aldrig in. Till polisen som först sa att de inte letar efter någon de första dygnen, till att de nu säger att om de skulle ha letat (med hundspann och kedja) så skulle de ha gjort det de första dygnen! Va? Hur kan de få göra så? Min mamma, min bror, jag, vi ringde alla till polisen och bönade och bad men ingen brydde sig. För enligt polisen har vi alla ”rätt” att försvinna utan att bli letade efter. Vi letade i dagar, veckor och månader över allt runt hela Göteborg. Vi använde oss av alla kontakter vi hade. Vi ringde till alla tidningar och bad dem efterlysa henne eller skriva om hennes försvinnande. Vi ringade alla härbergen och uppsamlingshem som finns. Jag gick runt och frågade alla vakter i alla köpcentrum och butiker på stan om de hade sett någon som liknar henne. Jag lämnade bilder på henna i kyrkor och pratade med präster, för jag vet att hon tyckte om att gå till kyrkan. Vi letade på alla platser vi kunde tänka oss att hon skulle ha kunnat ta sig till. Polisen och sjukhuset de gjorde absolut ingenting. Men jag orkar inte vara arg, jag borde inte vara arg, det är bara onödigt. Att vara arg gör inte att Ingela kommer tillbaka till oss. Och jag har en miljon saker att vara tacksam och glad för, så jag ska fokusera på det. Men jag hoppas att vi en dag får veta vad som egentligen hände den där dagen, den 6 februari 2011. Jag hoppas att vi får ett avslut och mer än någonting annat hoppas jag att hon har frid och att hon mår bra, vart hon än är…
17 kommentarer
Oj vad det gör ont i hjärtat när jag läser vad du skrivit! Hur kunde allt bli så?! Och att ingen lyssnade?! Det skär i mig när jag tänker på den smärta ni i familjen måste bära på! Att någon bara försvinner måste vara det absolut värsta man kan utsättas för, att inte veta… Jag hoppas verkligen att det kommer besked och att ni alla kan få lite frid! Stor kram!
Oj vad det gör ont i hjärtat när jag läser vad du skrivit! Hur kunde allt bli så?! Och att ingen lyssnade?! Det skär i mig när jag tänker på den smärta ni i familjen måste bära på! Att någon bara försvinner måste vara det absolut värsta man kan utsättas för, att inte veta… Jag hoppas verkligen att det kommer besked och att ni alla kan få lite frid! Stor kram!
Gör verkligen ont att läsa! Hoppas verkligen att ni får besked och att polis och liknande gör sitt jobb och tar ansvar.. Herregud, om min moster skulle försvinna eller någon i min närhet hade jag blivit helt förkrossad. Hoppas allting ordnar sig! <3
Gör verkligen ont att läsa! Hoppas verkligen att ni får besked och att polis och liknande gör sitt jobb och tar ansvar.. Herregud, om min moster skulle försvinna eller någon i min närhet hade jag blivit helt förkrossad. Hoppas allting ordnar sig! <3
Det är tråkigt att läsa om det som hänt. tråkigt att inte få något gensvar eller att någon tar på sig ansvaret. Hoppas det löser sig.
Det är tråkigt att läsa om det som hänt. tråkigt att inte få något gensvar eller att någon tar på sig ansvaret. Hoppas det löser sig.
Men gud, blir så ledsen när jag läser detta. Hur kan sådant ske och ingen tar ansvar. Tänker på dig och din familj. Massa kramar!!!
Men gud, blir så ledsen när jag läser detta. Hur kan sådant ske och ingen tar ansvar. Tänker på dig och din familj. Massa kramar!!!
Det här är så sorgligt… Jag hoppas allt ordnar sig och att ni får veta!
Det här är så sorgligt… Jag hoppas allt ordnar sig och att ni får veta!
Det är så hemskt.Jag vet att det måste oftast gå 48 timmar innan polisen letar efter någon MEN att det ibland kan finnas anledningar att leta tidigare(ålder,om man har någon sjukdom etc etc)Tyvärr gjorde nog polisen en stor felbedömming och trist att ni inte fick någon hjälp från polis eller sjukhus 🙁 Får jag fråga vad hon är för sjuk?Massa kramar till dig och jag hoppas att det på något sätt ordnar sig!
Det är så hemskt.Jag vet att det måste oftast gå 48 timmar innan polisen letar efter någon MEN att det ibland kan finnas anledningar att leta tidigare(ålder,om man har någon sjukdom etc etc)Tyvärr gjorde nog polisen en stor felbedömming och trist att ni inte fick någon hjälp från polis eller sjukhus 🙁 Får jag fråga vad hon är för sjuk?Massa kramar till dig och jag hoppas att det på något sätt ordnar sig!
Herregud, så hemskt. Måste vara grymt svårt att inte4 veta. Hoppas ni får ett avslut, hur det än må vara men att ni snart får ett svar. Skär i hjärtat att ni blivit så dåligt behandlade. Minns tillbaks nu när du skrev om det… Hoppas hoppas att ni får lugn hela familjen snart. Styrkekram a.
Herregud, så hemskt. Måste vara grymt svårt att inte4 veta. Hoppas ni får ett avslut, hur det än må vara men att ni snart får ett svar. Skär i hjärtat att ni blivit så dåligt behandlade. Minns tillbaks nu när du skrev om det… Hoppas hoppas att ni får lugn hela familjen snart. Styrkekram a.
Tanja: Tack för din omtanke! Ja det har varit en jobbig tid för oss i familjen, vi hoppas också att vi får ett svar tillslut! Kram!
Karin: Tack för dina fina ord! Ja man blir så arg och så känner man sig maktlös. Tusen kramar!
Camilla: Tack, det hoppas vi med! Ja man kan ju inte fatta att polisen är så handfallen.
Sanna: Tack för att du tänker på oss, det värmer! Kramar!
Michaela: Tack snälla, det hoppas vi med, så mycket! Kram!
Rebecka: Tack för din omtanke, det betyder mycket! Jag tror också att polisen gjorde fel, de skulle ha letat efter henne de första dygnen. Det är en psykisk sjukdom som min stackars moster drabbades av, men det kan man ju inte hjälpa. Jag förstår inte varför de som är psykiskt sjuka inte ska ha lika mycket värde som andra människor? Egentligen tycker vi att de borde ha letat snabbare just för att hon är/var sjuk! Massor av kramar till dig med!
Anna: Tack för dina styrkekramar, de behövs! Jag det är svårt att inte få veta, hoppas vi får ett svar snart! Kramar!
Tanja: Tack för din omtanke! Ja det har varit en jobbig tid för oss i familjen, vi hoppas också att vi får ett svar tillslut! Kram!
Karin: Tack för dina fina ord! Ja man blir så arg och så känner man sig maktlös. Tusen kramar!
Camilla: Tack, det hoppas vi med! Ja man kan ju inte fatta att polisen är så handfallen.
Sanna: Tack för att du tänker på oss, det värmer! Kramar!
Michaela: Tack snälla, det hoppas vi med, så mycket! Kram!
Rebecka: Tack för din omtanke, det betyder mycket! Jag tror också att polisen gjorde fel, de skulle ha letat efter henne de första dygnen. Det är en psykisk sjukdom som min stackars moster drabbades av, men det kan man ju inte hjälpa. Jag förstår inte varför de som är psykiskt sjuka inte ska ha lika mycket värde som andra människor? Egentligen tycker vi att de borde ha letat snabbare just för att hon är/var sjuk! Massor av kramar till dig med!
Anna: Tack för dina styrkekramar, de behövs! Jag det är svårt att inte få veta, hoppas vi får ett svar snart! Kramar!
Jag förstår.Nej psykiskt sjuka glömms bort i samhället och det är många som inte får vård heller…jag har själv erfaranhet av det då jag var självdestruktiv när jag var yngre…Som sagt Polisen gjorde inte sitt arbete tyvärr o letade inte efter din moster och sjukhuset borde veta bättre hur man hanterar att någon försvinner.För jag tror inte det var första gången… :/ Hoppas som sagt det ordnar sig!kram