Förhoppningsvis blir ni superpeppade av det här inlägget men om någon av er mot all förmodan skulle känna er modfällda efter att ha hoppat över frukosten, missat lunchpromenaden, ätit den frysta micropizzan och frossat i kanelbullar på fikarasten så kan jag berätta att medan jag skrev det här inlägget satt jag i pyjamas, i sängen, och åt glass. Direkt ur burken. Med gaffel. Så misströsta inte, du är inte ensam och det är en dag i morgon också, start up the good work! 🙂 För er som har börjat veckan i hälsans tecken, grattis och keep up the good work! 🙂 För mig är det typ veckans största ansträngning att jag sitter upp i sängen istället för ligger ner. Jag har inte kunnat yoga på två veckor och knappt varit utanför dörren om man inte räknar läkarbesöket. Det är det jobbigaste när man blir jättesjuk, att vägen tillbaka till där man var känns så oerhört lång. Men om jag bara kunde bli lite bättre nu, så skulle jag i alla fall kunna börja. Smärtan måste åtminstone vara på en sån nivå att inte benen viker sig för att man ska kunna sätta igång och återta livet på något vis. Håller tummarna att det blir bättre nu dag för dag!

Citycatkisses!