Hallå där citycatdarlings!
”Thank God It’s Friday” har fått en helt ny innebörd för mig. Nu är det inte åh vad skönt att arbetsveckan är slut, utan åh vad skönt att M kan komma hem tidigare från jobbet, ha,ha. Så att han kan avlasta mig lite med den här lille sötnosen. (Jag har dock ändå en väldig tur för mamma hjälper mig jättemycket under dagarna).
Ledsen att det inte har blivit några inlägg i förrgår och igår. Jag har mått skitdåligt hela veckan. Jag har extrem yrsel hela tiden så jag trillar omkull och när jag ligger i sängen så känns det som att jag måste hålla mig fast i kanten för att den snurrar runt så fort. I onsdags kväll hade Stampe en extra bråkig kväll och sen fick jag så ont, så ont av min sjukdom, ushh, har legat helt deckad. Det värsta är att när jag får så här ont så kan jag inte sova ens de stunder som Stampis sover, det är jobbigt. Det blir en ond cirkel, lite sömn ökar på smärtan, och när smärtan blir värre blir det ännu svårare att sova och så håller det på. Att bli väckt var annan timme dygnet runt i 7 veckor är ju sånt som man använder som tortyr, och jo, man blir helt knäpp tillslut och vill bara skrika att man ger upp. 🙂 Men, men, nu är det helg och jag håller tummarna att det ska bli lite bättre. Hoppas att ni har haft en fin vecka och att ni får en ännu härligare helg!
Jag har haft svårt att hinna svara på kommentarerna det sista, men jag läser dem alltid och de betyder väldigt mycket. De blir små ljusglimtar som poppar in under dagen, så tack! 😀 ♥
Citycatkisses!
7 kommentarer
Skönt att läsa att man inte är ensam. Jag sover extremt dåligt (en timme i natt dockinte pga bebis) men det är ändå precis som du skriver ren tortyr!!!!!!
Usch tänker på dig och förstår att de är tufft. Man vill inget annat än att vara pigg och glad med sin bebis.
Jag bröt svanskotan vid förlossningen (aaaaaaaj) och haft stora problem med de vilket gjort att jag inte kunnat sitta, köra bil, amma som jag hade velat…ja de påverkade jättemycket tackvare att de gjort så satans ont. Nu äntligen börjar de bli bättre….men när de var som värst blev jag riktigt ledsen just för att jag inte kände att jag kunde vara den mamma jag ville till Leo…men jag säger till dig som min sambo sa till mig…Rätt ifall du inte kan göra allt du vill eller inte är på topp hela tiden så har han ändå värdens bästa mamma, så ser de som tur att du inte är 100 så övriga har lite chans att nå upp till din standard;) många kramar från mig och Skruttbullen!
Tusen tack för din uppmuntrande, peppande och supergulliga kommentar! Blev verkligen upplyft av den och jag är ledsen att jag inte svarar för än nu. Men, SÅ ledsen jag blev att läsa att du bröt svanskotan och har haft det så jobbigt. Fy fasiken, stackars dig. Hur gick det till? Bristning, infektioner och blodbrist har varit skitjobbigt, men jag bröt ju inte någonting. Det låter som om det måste varit en extremt tuff förlossning och lång tid att återhämta sig. Vad stark du är, otroligt duktig! Man ser inte ett spår av hur tufft du har haft det. Vilken underbar mamma du verkar vara och vilken fantastisk man du har. Jag ska ta till mig och tänka på hans kloka ord. Många kramar, önskar er en jättefin dag! <3 <3 <3
Massor av kramar och hoppas du mår bättre snart! <3
Det är ju just de, förlossningen gick jättebra, inga komplikationer utan bebisen på G ut och jag trött men super lycklig..då hör jag hur någonting smäller till liksom..jag frågar genast om jag sprack men barnmoskan sa nä, jag sa då att jag hört en smäll men de bara säger att jag inte sprukigt så de var nog inget…nä precis! Så det måste varit då frakturen uppkom. Har googlat en massa och insett att det är jättemånga som bryter svanskotan vid förlossningen och de behöver inte vara så stora påfrestningar innan detta sker ( eller jo, att trycka ut en bebis är väl en påfrestning men du förstår vad jag menar:)) Blir lite irriterad för är de så vanligt varför hör man inget om denna risk så man kan jobba för att förebygga den???
….tack snälla för dina vänliga ord/kram M