Motivational Monday!

 
 
 
 
Ha en hälsosam vecka allihop!
Jag yogar för fullt just nu, i kväll hade jag en Mysoreklass och i morgon har jag privatlektion i Ashtangayoga. Jag måste gå väldigt, väldigt långsamt fram och jag får göra många ställningar annorlunda än hur de egentligen ska göras. Ibland är det frustrerande när man ser hur långt alla andra har kommit men jag måste ju göra ”min” yoga, den som är bra för mig. Det kommer ta tid men jag vet att resultatet kommer att vara värt det. Så fort jag kommer in yogasalen känner jag sån glädje och sån tacksamhet att jag har har funnit yogan.
 
När jag blev sjuk trodde jag aldrig att jag skulle våga/kunna ta en lektion/klass på gym eller liknande igen. Innan dess hade jag spenderat minst 5 dagar i veckan i danssalen så långt tillbaka jag kunde minnas. Chocken över att knappt kunna gå pga av smärtan och att inte kunna göra något i mer än 5 minuter utan att behöva rusa till toaletten gjorde att jag slutade med allt som jag tyckte var roligt. Efter många år i totalt stillasittande fick jag bättre smärtstillande och jag började träna lite hemma framför tv:en. Känslan av att röra på mig fick mig att känna mig lite mer ”normal” och det blev en stark drivkraft. Trots att det gjorde fruktansvärt ont alltid så gjorde jag mina små träningspass. När hjärnan signalerar att man får mer ont när man tränar och att man borde sluta är det så fruktansvärt svårt att fortsätta ändå. När man är frisk måste man lyssna på de signalerna. När man varit sjuk länge måste man lära sig att inte lyssna på dom lika mycket utan att försöka ignorera dom och träna ändå.
 
Efter ett tag köpte jag ett par träningsskor och började med att ta promenader runt mitt eget hus. Sen runt kvarteret. Sen till parken några hundra meter från där jag bodde. Varje mål var så litet och obetydligt att någon som är frisk aldrig ens skulle tänka på det men för mig var det stora mål. Varje gång jag klarade en promenad var en seger. Promenader blev till slut power walks med ganska bra fart och avstånd. Förra året föreslog en sjuksköterska att jag skulle sätta upp ett mål att våga träna någon annan stans än hemma. Jag minns att jag började gråta för att det kändes så fullkommligt omöjligt. Om jag ska vara ärlig så blev jag arg och tyckte at hon var en idiot som inte förstod alls. Tanken på att jag kanske skulle falla ihop i träningssalen, gråta av smärtan så att andra såg det eller att jag hela tiden skulle behöva springa ut på toa och störa de andra kändes överväldigande.När vi flyttade hit i augusti och jag av en slump hamnade på gångavstånd till ett yogacenter så tog jag tillslut tag i mig själv och vågade pröva och nu går jag dit 2-3 gånger i veckan. Jag har gråtit i yogasalen och jag måste gå ut flera gånger under tiden men vet ni vad, man överlever det med. Det tog mig 10 år men jag gjorde det tillslut. Så om någon av er som läser bloggen av någon anledning inte heller har vågat ta er iväg för att träna, börja den här veckan,  det är aldrig försent!
Citycatkisses!
♥♥♥
 
 
Kommentera

Motivational Monday!

 
 
 

 
 
 
Ha en hälsosam vecka allihop!
Citycatkisses!
♥♥♥
 
P. S. Om de här bilderna mot all förmodan framkallar ångest istället för inspiration just i dag så kan jag trösta er med att den mesta träningen jag har fått idag är att skriva de här raderna, eh… ja. Fingrarna fick 1 minuts work out alltså, resten av kroppen har jag typ inte använt idag, just sayin… 😉 Det är bara att ta nya tag i morgon! D.S.
 
 
Kommentera

Power Walk med Stella McCartney!

 
 
 
På väg ut på en välbehövlig power walk.
Jag har på mig mina nya träningstights och luvtröja från Stella McCartney for Adidas. Samt mina Easytone från Reebok. Easytone har ju visat sig ha noll effekt i senare forskningsanalyser men jag har inga bättre skor att gå i just nu så jag kör på dem. Jag tycker faktiskt att det känns betydligt mer i vader och lår när jag går med dem än med andra skor så kanske ger de någon liten ökad effekt ändå. 🙂 

 
 
 
I förrgår började jag med en ny smärtlindrande medicin som kanske, kanske kan hjälpa mig. Den har hjälpt många med min sjukdom. Dessvärre så gör den att man blir väldigt trött och att man går upp mycket i vikt. Dels för att den framkallar starkt sötsug/hunger och dels för att den saktar ner ämnesomsättningen. En del får sluta med den för att de blir så överviktiga att det är farligt :O så jag lär få kämpa som en galning för att inte bli en elefant. Men kan den hjälpa mig så är det värt det! Hellre en frisk elefant än en sjuk vandrande pinne, ha, ha. Kanske kan bli ett nytt ordspråk det där… ;P Inte för att jag är en vandrande pinne men det är ju den looken som är grejen just nu verkar det som. Det taskiga är att jag redan har två mediciner som gör att man går upp i vikt, urgh, räkna med en del hälsoinlägg här på bloggen framöver. 😉 Jag ska yoga 4 ggr i veckan och styrketräna 1 gång plus försöka få in minst 2 power walks i veckan. Det låter nog mesigt lite för er som är friska men jag vet att även detta schemat troligtvis är för tufft för mig. Men, jag ska göra mitt bästa! 😀
Citycatkisses!
 
 

 

 
Kommentera

Yoga!

 

Nu har jag köpt lite första material för att läsa och lära mig mer om Ashtangayoga. 
 
Hello Citycatbabes!
Som ni kanske minns så skrev jag att jag skulle börja på en yogakurs för ett tag sedan. När jag berättade för yogaläraren om min sjukdom var hon så snäll att hon läste på om den och vilken typ av yoga som skulle kunna passa mig. Inte bara som träning utan yoga för att hjälpa mig att må bättre. Överraskande nog fanns det en hel del forskning kring min sjukdom och yoga och den ser lite annorlunda ut för mig än för andra. Därför fick jag rådet att inte gå kursen utan ta privatlektioner i yoga i stället, något som jag inte var sen att hoppa på. Nu har jag haft 3 privatlektioner, den senaste i dag och jag tycker verkligen att det är helt fantastiskt. Jag får jobba utifrån mina förutsättningar och känna efter vad som känns bra och inte. Jag har också redan fått en annan förståelse för vad yoga faktiskt är. Det är inte bara ett sätt att träna styrka och flexibilitet som jag trodde, tvärt om är yoga andningsövningar, yoga är terapeutiskt och läkande. Jag kom till Balans Yoga med hoppet om att hitta en mild träningsform som skulle kunna passa mig nu känns det som att jag har hittat en väg till att må bättre där jag kommer att få träning på köpet.
 
Efter 10 i år med den här smärtsamma sjukdomen så vet jag att det inte finns några mirakel eller underverk som trollar bort smärtan bara så där. Men, många bra saker tillsammans tror jag kan göra stor skillnad och yogan kommer från och med nu vara en utav de dessa. Jag har lovat mig själv att yoga minst 4 ggr i veckan, oavsett hur jag mår och det ska jag göra allt för att hålla. Jag kommer snart att börja på Mysore-klasser, där jag har möjlighet att träna på ”min yogaserie” tillsammans med andra elever och min lärare. Det ska bli så roligt!
 
Jag är otroligt glad att jag hittade Balans Yoga. Det är en fantastisk lokal med orientalisk spakänsla och de som driver studion är så välkomnande och snälla men framför allt seriösa och enormt kunniga inom yoga. Min yogalärare har visat ett stort engagemang redan från första gången vi träffades och hon ger mig så mycket energi bara med sin blotta närvaro. Jag kände även att hon förstod att jag lider av svårt smärta även fast det inte syns så mycket på mig, det är inte alla som gör det. Hon är också otroligt vacker och inspirerande med en figur, styrka och smidighet som bara 15 års yoga kan åstadkomma. Jag vet att det kommer ta många, många år men bara tanken på att någon gång få en lika stark och snygg kropp får mig att vilja kasta mig ner i ”hunden” nu med en gång! 🙂 (Fast det ska jag inte göra, jag måste göra lite andra uppmjukande övningar först). 😉
Namaste! 
 
 
 
 
 
Kommentera