Tusen tack, av hela våra hjärtan, för alla fina kommenterar, gratulationer och lyckönskningar vi har fått av er!
Jag har väldigt nära till tårarna just nu så det blev alldeles överväldigande att läsa allt fint och jag blev väldigt rörd.
♥♥♥
Nu har Stampe kommit till världen. 2 och en halv vecka för tidigt blev det, v. 37+3. Han är så fin och mår så bra, vilket är den största lyckan jag upplevt.
Min förlossning som var planerad i detalj blev inte alls som planerat. Jag skulle i princip vara totalbedövad, p.g.a. av min sjukdom, från första början, med tidig EDA och extra morfin och allt skulle gå så lugnt till. Men det går helt enkelt aldrig att planera en förlossning hur mycket man än försöker.
Jag var tvungen att föda helt utan smärtlindring eller bedövning, det fanns inte tid helt enkelt. Jag fick lite lustgas men det tar ju inte bort smärtan, det gör bara att man inte ”bryr sig” lika mycket om den, det vet jag inte om jag håller med om dock. 🙂 Det hela gick på 4 timmar och 45 minuter, vilket inte är så vanligt som förstföderska tror jag. Och allt hade ju varit toppen om jag inte hade fått en svår bristning, grad 3. Jag fick sövas och opereras och sen har det varit den ena komplikationen efter den andra. Vi var kvar 4 dygn, sen åkte vi hem, men sen fick jag läggas in igen och få blodtransfusion och dropp p.g.a. av den svåra blodbristen. Hur läkarna kunde skicka hem mig sån kan vi inte fatta men nu ska jag förhoppningvis kunna få vara hemma efter att ha fått rätt hjälp. Jag är dock väldigt medtagen och att jag har fått en så kallad sfinkterruptur är något som gör mig rädd för framtiden, det kommer ta mycket tid och tålamod att bli bra. Men vi får ta en dag i sänder här och försöka hitta tillbaka till livet.
Om ni vill kan jag skriva en förlossningsberättelse senare, men jag vet inte om ni tycker det är intressant att läsa eller bara läskigt? Ni kan väl låta mig veta.
Trots de enorma påfrestningen och smärtan så det så klart värt det. Detta lilla mirakel är det finaste jag sett och jag är så oändligt lycklig, glad och tacksam för honom, vår nya lilla familjemedlem. Att jag skulle bli mamma en dag var något jag aldrig trodde skulle hända, nu är jag det och det är verkligen en gåva.
Här är han bara en dag gammal i pappas famn. Min man har varit ett enormt stöd för mig dessa första dagar och under förlossningen. Jag känner mig lyckligast i världen som har honom och det finns inga ord för hur mycket jag älskar denna man. 🙂
Tillbaka på sjukhuset i går. Hittills har han varit en dröm, äter, sover och är glad och nöjd. Tur det eftersom mamma Stampe har varit så sjuk och trött. Den här underbara filten fick jag av min vän som var min Doula. Hon har hjälpt oss alla tre så otroligt mycket under de här dagarna. Jag kan verkligen rekommendera att använda sig av en
doula under förlossningen. För oss var det ovärderligt, både under förlossningen och sen när jag skulle komma igång med amningen.
Hemma idag!
När han ler känns det som om hela världen vänder på sin kant och jag blir så lycklig att jag blir alldeles varm. Nu finns det en till liten person som jag älskar så mycket att det gör ont.
