Bebisen är nu ca 43 cm lång och väger ca 1,98 kg vid veckans början och ca 2,15 kg vid veckans slut. Hjärnan växer mycket och utvecklar just nu massor av funktioner och kan nu kontrollera andning, matsmältning och kroppstemperatur. Bebisen kan skilja mellan dag och natt och lungorna är nästan helt färdigutvecklade för att kunna andas. Mamman går upp ungefär ett halvt kilo i veckan vid det här laget och fostervattnet är på sin högsta nivå. Många sväller upp lite över allt från och med den här veckan och känner av värk i kroppen samt starkt tryck nedåt. Nu är det också dags att förbereda sig genom att packa väskan man ska ha med till BB och det är viktigt att vila mycket.

 

 

Den här veckan har jag varit på mitt sista ultraljud innan födseln (så vida inget akut händer). Han ligger på sidan med ryggen till  vänster, huvudet ner och fötterna upp, vilket är ett jättebra tecken. Just nu väger han 2,17 kilo vilket visade sig vara exakt på mitten av deras kurva för hur mycket han borde väga nu. Det kändes så skönt, en helt normal vikt, trots min sjukdom. Inte underviktig och ingen jättebebis (än i alla fall) trots att många har trott och gärna påpekat det pga av magens storlek. Vi har nu också börjat göra upp en plan för hur vi ska hantera min sjukdom och mina vanliga smärtor under förlossningen vilket känns väldigt skönt. Jag är mycket mer rädd för att mina egna smärtor ska vara på max än jag är för förlossningssmärtorna. De skulle påverka värkarbetet alldeles för mycket så det gäller att hålla dem i schack så gott det går och ha en plan för om något allvarligt relaterat till sjukdomen händer. Jag är väldigt glad att jag har fått gå på Special MVC måste jag säga. Från och med i dag så stoppar man inte förlossningen om den sätter igång. Men jag hoppas att gå fullgången tid till och med vecka 37. Sen är det fritt fram! 🙂 Vi var på andra föräldragruppsmötet i torsdags och tittade på förlossningsfilmen och gick igenom smärtlindringsmetoder. Jag har även varit hos sjukgymnasten och fått konstaterat att foglossningen är så pass illa att jag inte bör gå utan hjälp av kryckor för att inte förvärra det. Blä, har inte alls lust att hoppa omkring på kryckor,  men jag får ju försöka antar jag. Man känner sig ju som en freakshow när man kommer där med jättemagen, bäckenbältet och kryckor. 🙁 Sover… ja det gör jag inte alls, får vara glad om jag somnar en timma eller två på natten, trött är bara förnamnet. Men trots allt, är jag så tacksam och lycklig över att ha lilla Stampe i magen och nu när de värsta riskerna är över att något ska gå fel så känner jag att jag har slappnat av och börjat njuta av att vara gravid.

 

 

Bebisens totala längd är nu ca 42 cm och den väger 1,79 kg i veckans början och ca 1,95 kilo i veckans slut. Platsen för bebisen är väldigt begränsad och rörelserna blir därför lite långsammare, som vattenbalett. Bebisen använder nu alla sina fem sinnen och är upptagen med att se sig omkring, ta tag i allt som finns inom räckhåll, smaka på fostervattnet och lyssna till både mammans och partnerns röst. Bebisen övar även på att andas och får ofta hicka som följd. Livmodern är nu 13 cm ovanför naveln vilket lämnar extremt liten plats för övriga organ vilket ofta ger mamman problem med magen, andning och halsbränna. Trycket mot blåsan är konstant och man måste ofta springa till toaletten dygnet runt. Hormonet relaxin löser upp höftlederna och bäckenet allt mer och mamman kan börja känna det som om hon går som en anka. 

 

Ja det där med vattenbalett har jag inte känt av, det verkar snarare som om Stampe har börjat ta steppdans-lektioner där inne. 🙂 Det är en himla fart. Däremot tror jag att han sparkar uppåt nu och ligger med huvudet neråt. Det hjälper inte smärtorna så mycket dock, för när han skjuter ifrån med fötterna kastas hela huvudet mot blåsan och jag tappar andan av smärtan ibland. Han verkar också vilja bryta sig in under revbenen, ha, ha, så i veckan har jag pratat med honom om att dom tyvärr inte går att flytta på och måste sitta kvar där. ;D Jag känner också av att det inte finns plats för mycket mat i magen åt gången och att jag mycket snabbare och lättare blir andfådd, det räcker att gå upp för en trappa. Jag känner av foglossningen rejält nu och det är otroligt trist att jag inte kan yoga eller gå promenader. Lite rörelse/träning vill man ju ha, men jag hoppas få prata med sjukgymnasten den här veckan för att höra om det finns något jag kan göra för att hålla mig i rörelse utan att förvärra problemet. Jag är fullt upptagen med att läsa på om alla babygrejer och köpa det jag tror vi kommer att behöva. Jag har också börjat läsa boken Föda utan rädsla som ni tipsade mig om och hoppas att den ska ge mig lite extra kraft, lung och tillit inför att förlossningen kommer att gå bra. Annars har jag märkt att det nästan inte går att prata med någon nu utan att få höra skräckhistorier om deras egen eller vänners förlossningar plus hur jobbigt allt kommer att bli de första åren. Nu har det kommit till en punkt där jag känner att det påverkar mig allt för mycket så jag ska försöka avbryta när nästa skräckhistoria rullas upp! 🙂

 

 

 

Oj vad jag har läst och läst om barnvagnar ha,ha. Jag var från början helt bestämd på att köpa en begagnad barnvagn, men, så blev det inte. 🙂 För min skull behövde vi en vagn som var så lätt att lyfta som möjligt och så lätt och smidig att köra som möjligt. Vi har lyft och kört och lyft och kört i olika babybuitker, ha,ha. 

 

Dessutom behöver den fungera både i terräng för att vi ska kunna gå promenader runt sjön där vi bor och fungera i stan. Vi behövde alltså riktiga lufthjul och svängbara men ändå låsbara hjul fram. Vi ville också ha en vagn som man kan montera babyskyddet på så att man inte behöver väcka bebisen när den somnat i bilen. Vi ville vi ha hög säkerhet och bra kvalitet. Vagnen behövde vara enkel att fälla ihop och den måste få plats i vårt bagage. Sist men inte minst ville vi ha både liggdel och sittdel så att vagnen funkar i många år. Och en sittdel som kan vändas framåt och bakåt efter behov.

 

Med allt detta inräknat fanns det inte jättemånga vagnar att välja på men som tur var så fanns den här från Brio. På flera olika ställen angav vi vad vi var ute efter och varje gång var Brio Go Next den vagn som de rekommenderade oss så tillslut kändes det som att det var meningen att vi skulle ha den här. Brio är ett märke som jag älskat sen jag var liten och som jag alltid köpt i present till vänner som fått barn, svensk kvalitet helt enkelt. Det finns inga perfekta vagnar men enligt alla ressensioner jag läst så tror jag att Brio Go Next blir så nära perfekt det går för just oss. Från början hade jag tänkt mig en väldigt vacker vagn, lite gammaldags, kanske en Emmaljunga, men även deras lättaste var så mycket tyngre än den här att det inte gick. Men nu tycker jag att den vi har beställt är superfin!

 

Jag är så glad över att vi hittat den här vagnen! Jag tror att den blir toppen! Vi valde vitt chassi och ljusgrå/silvergrå klädsel. Vi får den någon gång under juni månad så jag hoppas att Stampe inte anländer innan vagnen. 🙂