Baby Shower!

 
 
Åh jag hade verkligen en helt fantastisk kväll igår! ♥
Känner mig så bortskämd och överöst med fina ord, positiv energi och underbara presenter. Det bästa av allt var att så många ville komma och att jag för första gången på minst 12 år fick samla alla vänner, gamla som nya och ha dem hos mig alla på en gång.
 Jag ska ta och gå igenom alla bilder, är ju flera hundra, och dela de bästa med er här på bloggen så klart!
 
TACK till alla som var med, ni är de bästa vänner man kan önska sig!
♥♥♥
Kommentera

En magisk kväll i Cannes!

 
 
Alla fina bilder från filmfestivalen i Cannes fick mig att tänka på den där underbara, helt magiska dagen som jag och M hade i Cannes. Så det får bli en liten throw back här på bloggen idag.
 
Vi besökte den stora filmvisningssalen där alla stjärnorna samlas under festivalen.
 
Och provgick röda mattan, så klart! 🙂
 
Solen strålade och Cannes visade upp sig från sin allra bästa sida!
 
Vi bodde på det här hotellet (ha, ha, nä knappast, vi hyrde en lägenhet i Antibes).
 
Vi satt i solen på mysiga uteserveringar och tittade på havet och alla människor.
 
Hela Cannes verkligen andas glamour och lyx och det finns en speciell spänning i luften där. Jag minns att vi räknade lyxbilar som Ferraris och Porshar när vi gick omkring i staden men vi kom ganska snabbt upp i över 300 och tappade räkningen, ha,ha.
 
I Cannes har man havet och stranden på ena sidan och lyxbutiker på rad på andra sidan, blir inte så mycket bättre en så för en som mig! 🙂 Jag minns att jag gick bakom en tjej med det mest välfönade, glänsande hår jag någonsin sett. Hon hade på sig en underbar vippig Alaia-klänning, skyhöga Christian Louboutin-pumps och en Hermes Birkin dinglande på armen. Det här är staden för de rika och vackra! 🙂
 
 
När skymningen föll vandrade vi runt i den gamla delen av staden i de trånga gränderna. Jag hade på mig min favoritklänning just då, en blåvit, marininspirerad liten sak från Rare London som jag nu har gett bort till min vän Z. Ballerinas från Juicy Couture och väska från Marc by Marc Jacobs fick komplettera.
 
 
Vi vandrade upp till en borg med utkiksplats.
 
Där hade man en svårslagen utsikt över hela Cannesbukten.
 
Det var M:s idé att gå upp dit och nu kan jag ju berätta en liten hemlighet. Jag fick för mig att han skulle fria till mig där upp, hi,hi. Jag hade aldrig fått för mig det tidigare, trots att vi varit ihop i så många år, men den där platsen var så romantisk, vacker och avskild att jag plötsligt trodde det och blev helt nervös ha,ha.
 
Det blev inget frieri just den dagen, men ni vet ju alla hur sagan slutade. 🙂 Han friade hemma, någon dag innan vi åkte till Nice och där firade vi förlovningen, bara någon mil från Cannes. En total överraskning alltså och sen blev det bröllop i NYC. 🙂 ♥
 
 
Efter utsikten vandrade vi ner till gamlastan igen.
 
Och där åt vi en trerätters helt underbar middag utomhus. Det var en perfekt avslutning på dagen.
 
Hustaken i gamla stan i Cannes, som taget ur en film. 
Jag hoppas jag får komma tillbaka många gånger! 🙂
 
Kommentera

Swea Hof!

 
 
M vann en middag för två med vinpaket på restaurang Swea Hof i Göteborg i en golftävling. 🙂 Så vi passade på att gå på en romantisk middag nu innan vi får fullt upp med bebisen. Swea Hof ligger i Hotel Elite Plaza och där finns även vår favoritpub The Bishops Arms. Vad jag hade på mig kan ni ser här.
 

 
 
Vi blev bjudna på en fantastisk meny med löjrom som förrätt, torskrygg med sparris och färskpotatis som huvudrätt och en ljuvlig creme brulé till efterrätt, mums! Det var så mysigt och romantiskt, är så glad att vi fick tillfälle att göra detta och att jag fick må så pass okej att jag kunde ta mig iväg och njuta av det, härligt! 🙂 De hade färska pioner på bordet, min favoritblomma, som jag egentligen ville ha haft i min brudbukett. 🙂
 
 
 

Löjrom från Spiken med Västerbottensost och persiljekräm, rödlök och brioche.
 
 

Creme brulé med hallonsorbet.
Kommentera

Vecka 31!

 
 

Vecka 31:

Barnets totala längd är nu ca 40 cm och det väger ca 1,6 kg i början av veckan och 1,76 kg vid veckans slut. Alla organ är snart färdigutvecklade och barnet behöver nu bara gå upp i vikt. Barnet har ofta ögonen öppna när det är vaket och blundar när det är passivt och sover. Benen hårdnar och förbereder sig för att kunna stödja  den lilla kroppen efter födseln. Mammans kropp förbereder sig inför förlossningen. Man kanske sover sämre, vaknar ofta och har svårt att koncentrera sig. Det finns väldigt lite plats för mammans organ och det gör att man kan känna smärta lite över allt i kroppen, speciellt på natten.

 
Min vecka 31:
Ja det här att man sover mindre och vaknar ofta kan jag ju skriva under på. Jag vaknar var 30:e minut till varje timme, puh och måste gå upp. Oftast tar det ända fram till kl 4 på natten innan jag somnar över huvud taget så jag börjar känna mig väldigt utmattad och snurrig. Samtidigt står det över allt att det är så viktigt att få mycket vila nu, i förberedelse för förlossningen och den tid som kommer sen… okej men hur? 🙂 Foglossningen är lite sämre också, kan inte gå så mycket, men den smärtan är ändå ingenting mot smärtan i blåsan nu när trycket från bebisen är så enormt. Stampe verkar ha vänt sig med huvudet nedåt redan men barnmorskan var inte säker för min mage var så spänd att det inte gick att känna just då. Hoppas det går bättre nästa gång. Men han växer som precis som han ska och mår jättebra och det är underbart! 😀 I morgon börjar föräldrakursen, ska bli spännande!
 
 
 
Kommentera

We are having a baby-….

 
Major Spoiler Alert!
Om ni inte vill veta vad vi ska få så får ni sluta läsa här! 😉
 
 
 
 
 
We are having a babyboy!
 
♥♥♥
 
Inte många vi känner tog reda på vad de skulle få i förväg. Men vi kunde inte vänta tills vi fick veta! 🙂
Självklart spelar det ingen roll om det är en pojke eller flicka, det är ju en liten personlighet som föds. Men av både praktiska och andra skäl så ville vi ta reda på det. Nu har vi fått det bekräftat vid två ultraljud så nu är vi väldigt säkra på att det blir en liten pojke. För mig har det varit extra bra att veta tror jag. Det har varit och är en jobbig graviditet och ju mer jag har fått veta om den lilla personen där inne desto mer har jag kunnat knyta an. Det har hjälpt mig att kämpa mig igenom alla smärta att kunna fokusera på honom. Det är klart att det hade varit roligt med en flicka eftersom jag är så tjejig av mig men jag kunde inte vara gladare och lyckligare för att det är en pojke. Man blir så otroligt glad vilket det än är. Nu är jag överlycklig att det är just han som ska komma till oss. M får väl stoppa mig, annars kommer han att vara den mest finklädde lille killen i stan, ha,ha.
 
Han har haft flera smeknamn redan, först ”Mini”, sen ”Crabby” eftersom det kändes som en liten söt krabba som kröp runt där inne. 🙂 Men de senaste månaderna, efter att vi fick veta, har vi kallat honom ”Stampe” efter Disney’s figur i sagan om Bambi. För när han slutade att krabba runt började han stampa, sparka och studsa som bara den, ha, ha, och han har inte lugnat ner sig det minsta. 😀 Så det känns som om jag bär omkring på en lite Stampe. 
 
 
På våra resor sen jag blev gravid har vi köpt en lite dress i varje stad, tänk att han redan har varit med i tre olika länder. Det måste man ju ha ett litet minne från. I New York och Bahamas visste vi inte att det skulle bli en pojke men i Florens så visste vi det. 
 
 
1. Den här bodyn köpte vi i New York när vi hade gift oss.
 
 
 
2. Den här dressen köpte vi på Bahamas. Vi kunde ju inte låta bli när vi hittade en med en krabba på och dessutom texten Crabby som vi ju kallade honom just då.
 
 
 
3. Sist men inte minst så hittade vi den här bodyn i Disneybutiken i Florens. Jag började nästan gråta, ha,ha, när jag fick se det lilla plagget med ”vår” Stampe på. Den är så otroligt gullig! 🙂
 
 
 
 
 
Kommentera

Vecka 30!

 
 
Nu är det 10 veckor kvar. En fullgång graviditet räknas som 40 veckor totalt men allt mellan v.37 och v.42 räknas som normal födsel  Jag tänkte jag skulle skriva lite om varje vecka tills det är dags för leverans. 🙂 Jag är verkligen ingen expert på utveckling så jag skriver bara det som jag läser i böcker och i mina appar, så det kan säkert vara en hel del fakta som kan diskuteras. De sista veckorna händer det egentligen inte jättemycket med bebisen. De största miraklen sker så tidigt, under de 3 första månaderna, när man knappt hunnit få reda på det själv och inte kan berätta för någon. Men det kanske ändå kan vara roligt att följa med de sista veckorna? 🙂 
 
 
 
 
Vecka 30
Bebisens totala längd är ca 38 cm och den väger ca 1,43 kg i början av veckan och 1,58 kg i slutet av veckan. Bebisen har nu börjat öppna och stänga ögonlocken och är upptagen med att se på det som finns i dess omgivning. Lungor, muskler och hjärna fortsätter att utvecklas och skelettet hårdnar, så just nu är det viktigt att äta bra och ofta och få i sig mycket kalcium. Mammans lungor tar upp ca 20% mer syre vilket kan resultera i andfåddhet och den extra vikten är en stor påfrestning för ryggen.
 
Min vecka 30.
För första gången under alla dessa månader kunde jag mitt bland allt det jobbiga känna hur mysigt det är och hur lyckligt lottad jag är som får uppleva det här, att bära fram en ny liten människa. Den här veckan har annars varit ganska tuff. Jag sover nästan ingenting eftersom det värker så i höfterna och ryggen av foglossningen och jag vaknar varje halvtimme p.g.a. av smärtan i blåsan eller av sammandragningar som gör ont. Lite illamående på morgonen har kommit tillbaka och boobsen verkar tro att bebisen redan är här -hej ammningsinlägg två och en halv månad för tidigt! 😉 Jag kan inte längre nå mina fötter så att ta på strumpor och skor är numera ett irriterande halvtimmesprojekt som ofta slutar med en fot utan strumpa och en fot med strumpa som sitter halvvägs upp och ner på foten, tills M kommer hem och kan hjälpa mig. Mini sparkar och hoppar även om det märks att det är trångt där inne och är som livligast på kvällen och natten. Det känns som vi kommunicerar genom att jag trycker lite försiktigt på en fot och sedan får jag en spark tillbaka. Det börjar bli verkligt nu, att vi faktiskt ska bli föräldrar!
 
 
Jag har på mig bikini från Phax Swimwear, armband från Ipanema och solhatt från Asos.
 
Kommentera

Valborg, cortegen och ett stort firande!

 
 
 
Hello majbabes!
Ja, det är ju 1:a maj idag, äntligen. Maj, juni, juli, augusti, är de finaste månaderna på hela året. Nu ska jag plocka fram sommarkläderna, (eh de typ 2 plagg som passar fortfarande, ha,ha) jag hann ju inte det innan den här otroliga aprilvärmen slog till. 🙂 
 
 
 
I går på valborgsmässoafton åkte hela familjen in till stan och Avenyn där vi hade bokat bord på restaurang TvåKanten. Vi firade mamma, som gick i pension igår med champagne, presenter och mamma bjöd på hejdundrande middag som var fantastiskt god. Här ser ni brorsan med sambo och så mamma som vi var där för att fira! 🙂
 
 
 
Vi tittade på cortegen, från restaurangen, som är en årlig tradition här i Göteborg. Det är som en karneval kan man säga, fast mer Göteborgshumor än sambadansare i guldbikinis. Eleverna på Chalmers bygger tekniska underverk och sätter upp teaterscener med enorma kulisser på stora långtradare. De kör sedan längs med Göteborgs innerstad där folket har radat upp sig för att se spektaklet.
 
 
 
Scenerna som utspelar sig och plakaten som är skrivna ska driva med händelser från året som gått och helst innehålla en ordvits eller två! 🙂 Här har vi årets musiksensationer Miley Cyrus och The Fox! ;D
 
När jag var liten såg vi den varje år och jag fick ofta en sån där stor prasslig heliumballong. 🙂 Nu hade jag inte sett den på 11 år. Jag hade en riktig skräckupplevelse när jag nyss hade fått min sjukdom. När sista vagnen hade rullat förbi kastade ett gäng ungdomar alla sina spritflaskor i marken och jag fick glassplitter över hela mig, speciellt i armarna. Samtidigt fick jag en attack och inte en enda restaurang ville släppa in mig för att låna toaletten, någonstans runt hela området. Jag hade så ont och grät och naturligtvis trodde de att bara för att jag var ung så var jag full, när jag i själva verket var helt nykter och verkligen behövde hjälp. Den upplevelsen har suttit kvar så enormt starkt alla dessa år att jag inte vågat åka och titta på den igen. Därför kändes det fantastiskt härligt igår att få byta ut den negativa upplevelsen mot en så positiv upplevelse! 🙂 Vi satt på den härliga uteservering, där det var varmt och gott under infravärmen med nära till toaletten, med finaste sällskapet, bra utsikt och godaste maten! 🙂
 
 

 
Vi åt stekt röding med potatispuré, rädisa och brynt smör.
 
 
Grillad kalvfilé med friterad sötpotatis, jordärtskockskräm och

rostad vitlöksreduktion.

 

Halstrad torskrygg med matveterisotto, sticklök, rödvinssås och syrad rödlök.

 

Risotto med grön ärtpuré, örtsallad och sticklöksvinägrett.

 

Till efterrätt blev det bland annat minicrème brûlée, chokladbavaroise och yuzusorbet.
 
 
 
Jag hade på mig en ny topp i fuchsiafärgat siden från Vera Wang som jag köpte i NYC. Hittade den på Century 21 för typ ingenting. 🙂 Den är så pass stor att den går över magen, hurra! 🙂
 
 

 
Till toppen blev det vita jeans, svarta skor, min vita Michael Kors väska och min svarta IRO jacka. Som vanligt nu för tiden fick jag så bråttom i slutet att jag inte hann ta någon outfitbild mer än i spegeln. Men bättre än ingenting kanske?
 
 
 
 
 Top/ Vera Wang. Jeans/ New Look Maternity. Shoes/ Christian Louboutin. Jewelery/ Anton Heunis.
 
 

 

 
Hoppas att ni får en jättefin 1:a maj! Massor av kramar och citycatkisses!
♥♥♥
 
 
 
Kommentera

A summer day in spring!

Hello Citycatbabes! Vilket väder! Sommar i april, det har jag aldrig varit med om. Och vi har heller aldrig haft en altan på våren och kunnat njuta av den första värmen på det här sättet. I dag är jag leopard-mama! 😀

 
Har på mig en mjuk stretchig klänning från HM över min rosa fransbikini från Phax Swimwear.
 
Ligga ute i solstolen och frossa i modetidningar, underbart! 😀 Molly svalkar sig i skuggan längst till höger där… 🙂
 
 
Läsa en bok är så avslappnande och kanske något som dröjer innan jag kan göra igen när mini är här. 🙂
Kudde och tunika från Missoni.
 
 
Första gången vi grillar i år!
 
 
Underbar sallad till det grillade. Vattenmelon, fetaost, lök, oliver, gurka, olivolja, basilika, mm…
 
Hoppas att ni har en härlig dag!
Citycatkisses!
 
 
 
Kommentera

När livet ändrar riktning…

  
 
Nej jag har inte bara ätit för många semlor hi,hi. Vi väntar även en liten ny familjemedlem.
 
 
 
Jag har varit på väg att skriva om det många gånger men varit så rädd att något ska hända att jag inte vågat. Nu är jag redan i veckan 26 (25+2 för er som kan det där med veckorna) dvs. i 6:e månaden och det börjar bli helt omöjligt att dölja magen längre. 🙂 Om ni tänker tillbaka så har det varit väldigt glest mellan outfitbilderna och längesen jag la upp någon i profil. Men nu syns det från alla håll och kanter och magen är i verkligheten betydligt större än vad den ser ut här. Jag tror bara höfterna har lagt på sig 2-3 kilo sen jag tog de här bilderna för några dagar sedan, ha,ha.
 
 
 
Jag upptäckte ganska tidigt att jag var gravid, redan 2:e november, i vecka 5, som man räknade då. Utan att gå in på för mycket detaljer så kan jag berätta att det inte borde ha varit möjligt av många anledningar, verkligen inte just då. När jag fick min sjukdom gav jag ganska snabbt upp tanken på att någonsin kunna få barn. När jag sen träffade M och vi hade varit tillsammans några år började tankarna komma på om vi någonsin skulle kunna bli fler. Men det kändes omöjligt. Omöjligt att jag skulle kunna klara en graviditet, att jag skulle kunna bära ett barn hela vägen, klara av en förlossning, kunna vara mamma. Vi hade drömmar om det, speciellt M, men jag vågade sällan ens känna efter om jag längtade eller ej, eftersom det kändes så omöjligt. I stort sett alla runt om kring oss har fått både ett, två och tre barn de senaste åren och många gånger har det känts som att det är det enda folk pratar om och det har varit jobbigt. Efter 30 är pressen på att ”skaffa barn som alla andra” enorm och man blir hela tiden ifrågasatt på ett ganska okänsligt sätt. När man har accepterat tanken på ett liv utan barn och tillslut hittat fram till en nöjdhet i det och en tacksamhet över det man faktiskt har, är det inte särskilt roligt att få höra att ”barn är den enda meningen med livet” om och om igen. Det resulterade tillslut i att jag blev ganska negativt inställd till att skaffa barn. Att jag var gravid kom därför som en total chock. Först blev jag faktiskt helt skräckslagen och hysterisk ledsen eftersom jag inte trodde att jag skulle kunna klara av det. Jag kunde knappt få ur mig beskedet till M genom tårarna och stackars M har senare berättat att han trodde att jag hade fått en till hemsk sjukdom. 🙂 Men så var det ju inte, det var precis tvärt om, det var något fantastiskt som hade hänt. Och ganska snabbt omvandlades känslan till att det var ett mirakel, en oväntad och underbar gåva.
 
 
 
Fortfarande vet vi ju inte hur det kommer att gå, varje dag som går framåt känns som ett litet mirakel i sig. Det har verkligen inte varit några lätta månader. I vecka 6 var vi helt säkra på att jag drabbats av missfall. Men när vi tillslut fick komma på ett akut ultraljud en hel vecka senare, så fanns det ett litet liv där trots allt. Det har varit många milstolpar på vägen, att få höra hjärtat slå för första gången, att nå 3 månader när man kan börja berätta för familjen, när vi fick se rörelser på skärmen första gången, när jag äntligen blev inskriven på Special MVC, det stora ultraljudet i vecka 18 när vi fick veta att allt såg bra ut, att nå vecka 20 som är precis halvvägs och att känna de första sparkarna. Glädjen för varje milstople har varit enorm. Men det har, som sagt, samtidigt varit otroligt tufft, speciellt innan jag fick bli remitterad till Special MVC.
 
 
 
 
Ni kanske minns att jag skrev att jag slutade med två av mina mediciner och sänkte en tredje och det, det var något av det värsta jag varit med om. Det är ju inte för skoj skull jag har min mediciner och smärtan som följde var fruktansvärd. Nu har jag en kvar och utan den kan jag helt enkelt inte överleva. Special MVC konstaterade att det var mycket farligare för barnet att jag befann mig i konstant svår smärta än att ta medicinen. Jag kunde inte äta, sova, röra på mig, jag var helt borta. Men som tur är så finns det inga risker för fosterskador av den medicinen som jag fortfarande måste ta. Det finns några få som har blivit friska när de blev gravida så det är klart att jag hoppades på det, faktum är att jag fortfarande hoppas, varje dag. Men än så länge så har alla graviditetssymtom och komplikationer gjort sjukdomen sämre. Nu när jag får ganska så kraftiga sparkar mot blåsan är det ofta jag skriker rakt ut och benen viker sig, ouch, det gör galet ont. Men samtidigt så får man någon slags extra superkraft att klara det för man vet att de där sparkarna betyder att allt är som det ska!
 
 
Det stöd som jag har fått av M, min familj och närmaste vänner är det som har burit mig igenom de här första månaderna. Jag kan inte föreställa mig att man kan ha en mer stöttande och peppande man, så jag inser att jag är väldigt lyckligt lottad på det viset och väldigt tacksam för att jag har det så. ♥ Tacksam för att den här bebisen kommer att få världens bästa pappa.
 
 
Ni är nog många som undrade varför jag gifte mig så plötsligt, i hemlighet och mitt i iskalla januari, ha,ha. Vi hade tänkt att gifta oss i juni i år, men plötsligt omkullkastades alla planer. Jag kunde absolut inte orka att planera eller genomföra ett bröllop hemma när jag var både sjuk och gravid samtidigt och jag ville inte ha bröllopsbilder där det enda man såg var en stor jättemage. Så vi ville resa bort och gifta oss. Santorini var helt uteslutet i mitten av januari, så valet föll på New York som vi hade haft i planerna några gånger innan. Vi fick plötsligt väldigt bråttom och vi ville inte be familj och släkt att lägga tiotusentals kronor per person på att åka till New York mitt i iskalla vintern för en liten ceremoni. Så det blev bara vi, i vår favoritstad och jag kunde få på mig klänningen som tur var. Några veckor senare hade det varit helt omöjligt. 🙂
 
 
 Nu när ni vet att jag var gravid i 4:e månaden när vi befann oss instängda på en flygplats i snöstorm utan mat och vatten efter 24 timmars resa, så förstår ni säkert ännu mer varför det var så dramatiskt. Då var jag riktigt rädd för hur det skulle gå. Men allt gick bra trots påfrestningarna och sen fick jag istället uppleva lyckan av att stå där framför prästen vi två och veta att vi snart skulle bli tre. Och lyckan av att känna första sparken under vår honeymoon i Bahamas. Nu ser ni säkert en hel del bilder framför er från bröllopsdagen och semestern där jag skålar glatt i champagne och färgglada drinkar. Men, jag vill verkligen understryka att jag självklart inte har druckit en droppe alkohol sedan jag blev gravid. Jag vet att ni förstår det också men jag vill ändå skriva det för säkerhetsskull. Vi beställde eller hällde oftast upp två glas ändå, så att vi kunde skåla med varandra men så fick M dricka upp båda, he,he. Han var ganska go och glad hela resan, ha,ha…
 
 
Det är med en viss oro jag berättar om graviditeten på bloggen, det kan ju fortfarande hända något, även om jag nu i alla fall kommit en bra bit på vägen. Men, efter all den kärlek som ni har gett och det otroliga stöd som ni har visat den senaste tiden så känner jag att jag vågar berätta. Bloggen kommer fortfarande självklart vara en modeblogg i första hand. Det här ska inte bli en mammablogg där jag diskuterar innehållet i blöjan och matning i all oändlighet, det lovar jag. 😀 (Inte för att det är något fel med det, men det är ju inte därför ni har valt att läsa cityCATwalk). Däremot kanske det blir lite extra gravidmode (av naturliga skäl) de sista tre månaderna, lite inredning av babyrummet och sen kanske en bebisoutfit då och då. Utöver det, allt fokus på mode och inspiration precis som vanligt. Ni får nog också stå ut med att jag kommer att vara lite extra mullig ett tag, för jag vägrar att dras in i hetsen av att bli av med babyvikten så snart som möjligt efter förlossningen. Mitt fokus måste ligga på att ta hand om bebisen i första hand och att läka ihop och ta hand om sjukdomen i andra hand. Så dieter och hetsträning kommer inte att stå överst på min lista. Det är klart att jag vill komma i form och bli stark så småningom men för mig kommer det att ta tid och det får det bara göra.
 
 
 
Jag önskar er en jättefin dag och tackar åter igen för ert stöd. Hoppas att ni vill vara med mig även på den här resan. Den 12 juli är det dags.
Citycatkisses från mig och mini! 😉
 
 
  
Kommentera

Året 2013 i Bilder Part 6!

 
NOVEMBER & DECEMBER
 
1 november, jag firade Halloweenhelgen i orange och svart outfit.
 
 
Jag åkte ut till min moster grav och tände ljus och satte blommor under allhelgonahelgen. Här klädd i svart och grått med gosig jacka från IRO.
 
 
Jag gillade mina svarta leggings i skinn och orange läppstift.
 
 
 
 
Jag drömde om en rosa kappa redan då och älskade kombinationen grått och pastellrosa.
 
 
7 november blev det redan 4 minusgrader och vi hade fortfarande hantverkare i huset varje dag p.g.a. av renoveringen av garaget. Här har jag på mig tröja från Marc by Marc Jacobs.
 
 
Blått och svart en fredagkväll i november.
 
 
Vi gick på Hem & Hus mässan, jag träffade tv-kocken Leila, fick en kokbok signerad som jag gav till mamma i julklapp och handlade en massa fina köksprylar i hennes butik.
 
 
Jag var lite besatt av att tända ljus inne nu när det blev mörkare och mörkare om kvällarna, speciellt i de här fina Tom Dixon lyktorna.
 
 
Fuskpälsen på och jag kombinerade gärna med vinrött.
 
 
Jag gillade mina tvåfärgade jeans, ett reafynd från Koral.
 
 
Söndagshike i höstsolen och varm choklad med minimarshmallows, var några av oktobers favoriter.
 
 
Missoniklänning!
 
 
Mamma tog med mig på kransbindarvkäll inför julen på Blomsterlandet och jag gjorde en jättefin krans som vi tog ner för bara en vecka sedan, då var den fortfarande helt grön! 🙂
 
 
I mitten av november slutade jag med två mediciner samtidigt som jag sänkte dosen på en tredje, utan att trappa ner och jag hamnade i mitt livs värsta smärta och hemska utsättningssymtom och var helt borta från bloggen och livet i flera veckor. Faktum är att jag fortfarande har problem efter den alltför snabba utsättningen. 🙁
Här får mammas katt visa dagens outfit eftersom jag inte kunde.
 
 
I slutet av november kom jag i alla fall tillslut ut i min egen trädgård. Den första frosten hade lagt ett gnistrande täckte över trädgården och det var så härligt att andas frisk luft igen. Nu väntade december…
 
  
 Julmånaden firades in med födelsedagsfest för min bror som fyllde 26 år. Jag kände mig fin i en kornblå sidenklänning från Greylin som jag efter flera månaders letande äntligen hade fått tag i, ha,ha.
 
 

7 december åt vi frukost på Elite Plaza Hotel och ägnade hela dagen åt julklappsshopping, så mysigt.
 
 

Årets adventsljusstake fick ett annorlunda utseende med fina detaljer från nya favoritbutiken Floramor & Krukatös.
 
 
Möblerna anlände och vi fick äntligen inreda vårt vardagsrum. Soffor från Ire i loungemodell mixades med mysiga mattor, läcker fotokonst, kopparspotlights från Örsjö, runda soffbord i svart trä med matchande lampor över från Tom Dixon samt kuddar i härliga färger från Missoni och Mimou.
 
 

 Rutigt och rött, en favorit under julen!
 
 

Vi kunde äntligen börja julpynta och först ut blev de här fina julstjärnorna i fönstret som spred julstämning.
 
 

Vinröda skinnbyxor från Club Monaco och vit skjorta från Equipment ihop med maffigt halsband från Asos.
 
 
 

 

Jullunch med jobbet klädd i röd spetsklänning från Vila och Louboutins.
 
 

Äntligen fick vi satt upp New York tapeten i källaren där det skulle bli hemmabio och Barcelonafåtöljerna i rött skinn hade levererats! Snart är biosalongen klar, just nu bygger vi en bar och sen ska vi sätt upp lampor, efter det är den färdig, då ska ni få se bilder på hela rummet! 🙂
 
 

Molly gillade julpyntet!
 
 

Julgranen på plats!
 
 
Lilljul! Den 22:e december firade vi jul med M:s sida av familjen, hemma hos oss. Jag hade på mig en cerise sidenklänning med gnistrande stenar från Temperley London, ett second hand-fynd igen, he,he.
 
 
Uppesittarkväll!
 
 

Julafton firades hemma hos mamma med familjen, godaste julmaten, julklappar och  massor av värme och kärlek!
 
 

Under granen hittade jag bland annat det här fina armbandet från Alexander McQueen.
 
 

Den 28 december åt vi, enligt årlig tradition, grönkålssoppa hemma hos M:s moster med hela stora släkten. Jag hade på mig en vit volangklänning från Asos, skor från Casadei och väska från Stella McCartney.
 
 
Inför nyår målade jag naglarna med Ciatés paljettlack.
 
 
Jag blev inspirerad av Leila’s julprogram på tv och gjorde en Baked Alaska till nyårsmiddagen.
 
  

2014 firades in med klackarna i taket hemma hos oss med brorsan och hans sambo!
 
 

Nyårsklänningen blev en gammal favorit i repris, en svart paljettklänning från Asos med djupt skuren rygg och vippig kjol som jag matchade med glittrande skor!
 
 
 
Vilket år 2013 blev!
Det måste absolut vara det mest händelserika året i mitt liv. Vi firade 10 år tillsammans, jag tog körkort, testade två nya mediciner i olika omgångar och slutade med två andra, fick en allvarlig matförgifting, gick på ett storslaget bröllop, hälsade på min bästa vän i Malmö och min pappa i Spanien. Reste till Gran Canaria och till Grekland. Vi köpte hus, sålde vår lägenhet efter 8 år och flyttade från stan ut till havet. Vi renoverade och inredde 3 våningar och planerade samtidigt ett bröllop. När jag ser tillbaka kan jag inte fatta att allt det här hände under ett och samma år. Det har verkligen varit en berg och dalbana! Dagar då allt var obeskrivligt svårt och jag inte visst hur jag skulle orka en dag till och dagar fyllda av lycka och ofattbar glädje. Nu säger jag tack och adjö till 2013 och ger en stor kram till alla er som har hängt med mig under det här omvälvande året. En till sak har hänt under 2013 som jag inte har berättat än, kanske det största av allt. Vad det är får ni veta i morgon… 😉
♥♥♥
 
 
Kommentera