Jag tycker att Haider Ackerman är en briljant designer och jag älskar hans estetisk när det kommer till plaggen som han skapar. Våren 2015 har han gjort en vackert skräddad kollektion i pastellfärger. Men när jag ser modellerna, hur de är stylade med hår och makeup och hur plaggen har anpassats till deras figurer så känner jag att jag undrar över hans bild av kvinnor? Vill han att vi ska gå runt och se sjuka ut? Bleka, hålögda, ledsna, med röda ringar runt ögonen, slitet hår som är så ojämnt att det ser ut som en mentalsjuk person satt saxen i det och kläder som hänger som säckar från utmärglade kroppar. Är det hans bild av hur kvinnor ska se ut nästa vår…? En arme av livlösa, färglösa, håglösa, sjuka kvinnor som tappat livsgnistan. (Det är ju himla bekvämt för män som har en dålig kvinnosyn tänker jag, med kvinnor som har tappat all antydan till liv, stryka och fight inom sig). Nu menar jag absolut inte att det är fel att vara smal. Jag har varit lika smal som dessa tjejer utan att vara sjuk och jag hyllar alla typer av kvinnokroppar. Det fina är att vi alla är olika. Utan det är hela visionen som får mig att tänka på mig själv när det varit som värst, på de kvinnor jag mött som lidit av cancer, på min granne som tynade bort i ALS. Det är bra när man försöker att röra upp stereotyper och omdefiniera begreppet skönhet. Men det här… nej. Det skulle ju kunna vara skönt för mig som är sjuk att det är trendigt att se sjuk ut. Men tvärt om tycker jag att det är hemskt och att det är ett oerhört konstigt ideal han visar upp. Att vara och se sjuk ut är inte eftersträvansvärt, det är ju en stor sorg. Det är försvagande. Inte stärkande. En människa ska väl i bästa fall stråla av liv och hälsa, inte gå runt som en zoombie?
Skärpning Haider Ackerman!
