♥♥♥

 

Inte många vi känner tog reda på vad de skulle få i förväg. Men vi kunde inte vänta tills vi fick veta! 🙂

Självklart spelar det ingen roll om det är en pojke eller flicka, det är ju en liten personlighet som föds. Men av både praktiska och andra skäl så ville vi ta reda på det. Nu har vi fått det bekräftat vid två ultraljud så nu är vi väldigt säkra på att det blir en liten pojke. För mig har det varit extra bra att veta tror jag. Det har varit och är en jobbig graviditet och ju mer jag har fått veta om den lilla personen där inne desto mer har jag kunnat knyta an. Det har hjälpt mig att kämpa mig igenom alla smärta att kunna fokusera på honom. Det är klart att det hade varit roligt med en flicka eftersom jag är så tjejig av mig men jag kunde inte vara gladare och lyckligare för att det är en pojke. Man blir så otroligt glad vilket det än är. Nu är jag överlycklig att det är just han som ska komma till oss. M får väl stoppa mig, annars kommer han att vara den mest finklädde lille killen i stan, ha,ha.

 

Han har haft flera smeknamn redan, först ”Mini”, sen ”Crabby” eftersom det kändes som en liten söt krabba som kröp runt där inne. 🙂 Men de senaste månaderna, efter att vi fick veta, har vi kallat honom ”Stampe” efter Disney’s figur i sagan om Bambi. För när han slutade att krabba runt började han stampa, sparka och studsa som bara den, ha, ha, och han har inte lugnat ner sig det minsta. 😀 Så det känns som om jag bär omkring på en lite Stampe. 

 

På våra resor sen jag blev gravid har vi köpt en lite dress i varje stad, tänk att han redan har varit med i tre olika länder. Det måste man ju ha ett litet minne från. I New York och Bahamas visste vi inte att det skulle bli en pojke men i Florens så visste vi det. 

 

1. Den här bodyn köpte vi i New York när vi hade gift oss.

 

2. Den här dressen köpte vi på Bahamas. Vi kunde ju inte låta bli när vi hittade en med en krabba på och dessutom texten Crabby som vi ju kallade honom just då.

 

3. Sist men inte minst så hittade vi den här bodyn i Disneybutiken i Florens. Jag började nästan gråta, ha,ha, när jag fick se det lilla plagget med ”vår” Stampe på. Den är så otroligt gullig! 🙂

 

 

 

 

 

 

 

Bebisens totala längd är ca 38 cm och den väger ca 1,43 kg i början av veckan och 1,58 kg i slutet av veckan. Bebisen har nu börjat öppna och stänga ögonlocken och är upptagen med att se på det som finns i dess omgivning. Lungor, muskler och hjärna fortsätter att utvecklas och skelettet hårdnar, så just nu är det viktigt att äta bra och ofta och få i sig mycket kalcium. Mammans lungor tar upp ca 20% mer syre vilket kan resultera i andfåddhet och den extra vikten är en stor påfrestning för ryggen.

 

För första gången under alla dessa månader kunde jag mitt bland allt det jobbiga känna hur mysigt det är och hur lyckligt lottad jag är som får uppleva det här, att bära fram en ny liten människa. Den här veckan har annars varit ganska tuff. Jag sover nästan ingenting eftersom det värker så i höfterna och ryggen av foglossningen och jag vaknar varje halvtimme p.g.a. av smärtan i blåsan eller av sammandragningar som gör ont. Lite illamående på morgonen har kommit tillbaka och boobsen verkar tro att bebisen redan är här -hej ammningsinlägg två och en halv månad för tidigt! 😉 Jag kan inte längre nå mina fötter så att ta på strumpor och skor är numera ett irriterande halvtimmesprojekt som ofta slutar med en fot utan strumpa och en fot med strumpa som sitter halvvägs upp och ner på foten, tills M kommer hem och kan hjälpa mig. Mini sparkar och hoppar även om det märks att det är trångt där inne och är som livligast på kvällen och natten. Det känns som vi kommunicerar genom att jag trycker lite försiktigt på en fot och sedan får jag en spark tillbaka. Det börjar bli verkligt nu, att vi faktiskt ska bli föräldrar!