Hello Citycatbabes! Hoppas att ni mår bra!

Den här veckan har varit en av de tuffaste sen födseln. Samtidigt som Stampe gick in i (vad vi tror är) en växtspurt och började äta varje timma igen så fick jag ett jättesvårt skov i sjukdomen med extrem smärta. När jag då aldrig får sova mer än någon timma åt gången och inte kommer ner i djuspsömn blir smärtan värre och tillslut kan jag inte ens somna de korta stunder som han sover. Det blir en ond cirkel. Jag kan inte heller ta några extra smärtstillande eftersom jag ammar på en redan ganska hög dos av mitt smärtstillande plåster. Det känns som om jag mest har gråtit hela veckan och min look numera är zoombie a la walking dead. ;P

 

Så den här outfiten är faktiskt från veckan innan som jag inte hann lägga upp. Jag hade på mig en kornblå klänning från Diane Von Furstenberg och rosa accessoarer. Vi skulle bara till Frölunda Torg ha, ha, men det var strålande fint väder och varmt och jag missar ju inte ett tillfälle att få ha klänning. 😀

 

 

 

I onsdags var vi med Stampe på 3-månaderskontroll och han fick sina första vaccinationer. Han blir inte tre månader för än på torsdag nästa vecka så det var lite tidigt, speciellt med tanke på att han föddes nästan tre veckor tidigare än beräknat. Men det gick jättebra! 😀 Allt såg bra ut och nu väger han hela 6 kilo och är 60,5 cm lång. Nu är han en riktig liten tjockis, he, he med världens goaste lår som man nästan vill äta upp. 😀 Han blev ledsen och arg, jättearg, när vi tog andra vaccinsprutan (den som svider mest) men sen blev han snabbt glad igen. Samma kväll märkte vi av att han var ledsen och mådde lite dåligt men han fick aldrig feber eller var dålig i flera dagar som många kan vara, så det var ju fantastiskt skönt. Jag hade inte riktigt räknat med den här vansinniga beskyddar/modersinstinkten som uppstår. Jag har alltid tyckt att föräldrar mjäkar för mycket med sina barn men när sköterskan kom med sprutan i högsta hugg var jag nära att springa fram och hockeytackla henne till marken, ta Stampe och springa därifrån. Men det hade ju inte varit helt bra för framtiden för då hade Stampe inte varit vaccinerad och jag hade antagligen fått sitta många, långa timmar hos psykolog. Så jag lyckades med att bara krama om stolskarmen så händerna blev vita och le hysteriskt mot Stampe och sköterskan. Och sen var det över och jag fick krama honom igen medan jag fick lite undrande blickar från min man… 😉

 

Hoppas att ni mår bra och har haft en fin vecka!

Nu är det söndagskvällsmys! 

Citycatkisses!