Hello Citycatbabes!
Jag samlar på konstiga diagnoser, ofrivilligt. 😛 Ni minns kanske att jag skrev förra veckan att jag var så yr att det kändes som om jag skulle flyga av sängen om jag inte höll fast mig. Det blev sen bara värre och värre och i måndags mådde jag så dåligt av yrseln och illamåendet att sköterskan på BVC reagerade när hon såg mig. Hon skickade mig till vårdcentralen som skickade mig till akuten, puh. De var nämligen rädda att jag hade fått en blodpropp men det visade sig vara något som heter kristallsjukan. Kristaller i öronen lossnar och hamnar fel så att man blir extremt yr och illamående. Men det är helt ofarligt. Inte så kul dock när man har en liten tvåmånaders bebis att ta hand om. Känns lite onödigt att få detta också ovanpå allt elände efter förlossningen. Känns som om jag kan räkna dagarna på en hand som jag har fått må någorlunda okej de senaste två månaderna. Men å andra sidan är väl inte det så konstigt, jag visste att det skulle bli tufft att skaffa barn när jag har den grundsjukdomen som jag har. Hur som helst så blir jag jätteillamånde när jag tittar på datorskärmen, så inlägget nedanför med klänningarna från Emmy galan tog mig två dagar att göra, ha, ha. Nä, fatta vilken taskig åkomma att drabbas av som modebloggare, ha, ha. Jag hoppas det går över eller åtminstone blir bättre snart. Vill ju lista bäst klädda på VMA:s också, för att inte tala om alla roliga modemissar, he,he. 🙂 Hoppas att ni mår bra och har det fint!
Kramar och citycatkisses!
Förresten, måste bara skriva att akuten på Sahlgrenska verkligen är en mardröm. Det är som en krigszoon. På riktigt. Folk ligger i drivor sjuka och skadade och vrålar i korridorerna och representanter från Röda Korset går rut som ”medmänniskor” för att hjälpa de som väntar på vård. Det var hemskt att ha med en liten bebis där, inte en miljö man ville ta honom till. Det är inte en miljö man vill vara i själv heller. Jag protesterade vilt för jag ville verkligen inte åka dit. Min senaste erfarenhet från akuten var när jag kom inte med ambulans med svåra magsmärtor och blödningar från magen efter en koloskopi som gått fel och ändå fick vänta 22 timmar innan jag fick hjälp och blev inlagd. Denna gången kom vi in och ut på 4 timmar, troligtvis för att vi hade en liten bebis med oss. När vi kom ut satt samma personer i väntrummet som när vi först kom dit, de hade inte ens fått komma in än. Så fyra timmar och att vi fick ett rum var ju rena VIP-behandlingen men ändå, aldrig att jag åker dit igen om jag inte själv bedömer att det är fara för mitt liv. Nu trodde ju läkaren att det kunde vara det och övertalade mig, men själv kände jag på mig att det inte kunde vara så allvarligt och det var det ju inte heller. Man undrar hur det fortfarande kan var så lite resurser fördelade till akuten. Är det inte ganska viktigt att ha en fungerande akutmottagningen på stadens största sjukhus? I Sveriges näst största stad? Just sayin…
