Hello Citycatbabes!
Väskgalen som jag är slutar jag aldrig titta på väskor och idag fick jag syn på de här godingarna. De är faktiskt från HM båda två och riktigt fina (på bild i alla fall) för ett otroligt pris. Gulddetaljerna på den första väskan är ruskigt snygga tycker jag och väskan med stjärnor påminner mig om Jimmy Choos klassiker. Ett tips för den som behöver uppdatera väskgarderoben och inte vill sälja hela sin garderob för att köpa en miniväska. Men alltså är väskan tillräckligt snygg är det väl ingen som märker om man går naken… tänker jag. 🙂 Vill man dock inte gå naken utan faktiskt ha råd att ha kvar några kläder så kan man ju slå till på någon av de här väskorna som alternativ. 🙂
Ha en fin tisdag! Citycatkisses!
6 kommentarer
Hej! Jag har nominerat dig till årets influencer och jag hoppas att fler av dina läsare gör det samma.
http://www.storainfluencerpriset.se/nominera
Jag tycker din blogg är så himla bra. Du får mig som oxå har en sjukt tradig kronisk sjukdom att orka lite till varje dag. (2 sjukdomar tom. Jag drog jackpotten bland autoimmuna sjukdomar och har 2 st. Jippi för mig
Hej Sandra! TACK, tack snälla, om du bara visste hur glad jag blev! Både för nomineringen och för din kommentar. Att du känner att jag bidrar till att du orkar lite mer trots dina två sjukdomar gav mig tårar i ögonen. Jag vet hur mycket det betyder för mig när jag hittar något/någon som ger lite extra energi när man är helt tömd på det. Det är så underbart att höra att jag och min blogg kan ge det till dig. Och wow vad roligt att bli nominerad, vilken ära! TACK! Livet kan var så jävla orättvist, att få två autoimmuna sjukdomar, det räcker liksom och blir över med en. Du är inte ensam! Vi får kämpa tillsammans och våga tro att det kommer bättre mediciner och att forskningen går framåt, så att vi en dag får det lite lättare, kanske till och med blir friska. Visst måste man acceptera vad man drabbats av men vi får heller aldrig sluta hoppas! Många varma kramar och tack än en gång!
Hej igen! Jag ser att Hälften av det jag skrev försvann… eller så glömde jag bort att skriva hälften. Svårt att komma ihåg allt med både bebis och smärtlindring samtidigt
Men aj då, nej mer än det som står fanns aldrig när kommentaren kom in. Har du en bebis? Grattis, vad underbart! Och jättejobbigt, ha, ha.;) Blir så glad för din skull. Första? Hur gammal? Många kramar!
Hej igen. Lillen min är 9 månader med en massa energi och ska till varje pris GÅ! Fastän det inte riktigt går än! 😀 det är första barnet och eftersom min graviditet var HEMSK med mig sittandes i rullstol merparten av graviditeten pga av smärta i höfterna och fötterna och revbenen så var det verkligen inget jag längtar efter att göra om. Men att ha barn är underbart. Jag har fått en ny anledning till att leva igen.
Det låter lite deppigt men ibland tar det all energi att bara stiga upp ur sängen.
Jag känner ofta när jag läser din blogg att jag kan relatera till din sjukdomsbild även om jag inte har samma sjukdom.
Jag har Crohns och spondyloartropathy. Den sistnämnda är ett riktigt pain in the …
Hej! Men åh, nio månader, grattis! Du är SÅ grym, SÅ stark och SÅ modig som tagit dig ända hit. Jag förstår precis hade också en otroligt tuff graviditet, hade kryckor typ halva men bara rullstol på slutet. Det värsta kom de första sex månaderna- första året efter förlossningen. Nu kan jag helt ärligt säga att det bara blir lättare och underbarare för varje dag och det kommer det bli för dig med är jag säker på. De har flera gånger undersökt mig för just Crohns för jag visar alla tecken på inflammation i tarmarna men varje gång jag gör den där röntgen i röret så kan de ändå inte konstatera det säkert, så än så länge har jag ”bara” diagnosen svår IBS tillsammans med Interstitiell Cystit då (den verkliga plågan). Chrons kan ju vara oerhört jobbigt och livsstilsförändrande på alla sätt. Spondyloartropathy hade jag faktiskt inte hört talas om, men förstår att det har med ryggen att göra. Har du också inflammatoriska smärta, fast i ryggen då, istället för blåsan och njurarna som jag? Jag känner ju också att jag kan relatera till dig, låter likt fast ändå inte alls samma sjukdommar men ändå samma påverkan på livet. Att leva med ständig smärta, dag ut och dag in, jag tror inte måna förstår hur oerhört svårt det är, både fysiskt och psykiskt. Du är en hjälte! Tusen stärkande kramar till dig!