Hello Citycatdarlings!
Här kommer bilderna från den allra sista dagen på Kreta! Vilken underbar vecka det var! Vi hade sån där sjuk tur med nästan allt. (Sån tur som bara andra har). Det gick jättebra att flyga och Stampe stortrivdes både på flyget, på hotellet och stranden. När vi skulle gå av flighten i Göteborg sa flygvärdinnan till oss att hon under sina 15 år aldrig hade sett ett sånt snällt barn på flyget. Jag undrade först om det var ironi. Sen undrade jag om jag hade hört rätt. Sen undrade jag om hon inte var riktigt frisk. Och sen när jag hade varit tyst en kvart insåg jag att han faktiskt hade varit otroligt snäll hela vägen, var på jag stolt som en tupp nickade och tackade och log från öra till öra. Han var också nöjd med att åka i vagnen och sov i den på kvällarna så att vi kunde gå ut och äta varje kväll. Fattar ni? Varje kväll! Det kändes overkligt lyxigt och vi förstod båda två att detta troligtvis aldrig kommer att hända på en resa igen. Eller typ, någonsin. Han var på strålande solskenshumör hela veckan men sen vi kom hem har han plötsligt hamnat i trotsåldern, så vi hade för en gångs skull perfekt timing. Hade vi flugit nu hade flygvärdinnan antagligen fått dela ut öronproppar och lugnande drinkar till hela planet. Tänk att man kan ha tur ibland. Började tro att det var ett påhittat koncept!
Plocka stenar och slänga i vattnet är en aktivitet som man inte kan tröttna på som två-åring. Han skulle kunna göra det 8 timmar i sträck utan avbrott, jag är säker.
Den sista dagen på Kreta hade vi faktiskt lite mindre tur just med vädret för det var mestadels mulet, blåste mycket och vågorna var galet höga och kraftiga!
Läskigt men ändå jättekul med de höga vågorna tyckte jag, ända tills jag nästa dag vaknade med blåmärken över hela höfterna och det kändes som jag blivit överkörd av en lastbil. Hade ingen aning om att vågorna slog mot kroppen med en sån kraft. Kanske tur att jag inte valde surfare som yrke? Hade typ överlevt en tävling, eller kanske inte ens det.
På lunchen gick vi till Romantic Corner igen!
4 ouzo senare…
Solisarna är från Le Specs i modellen Le Debutante.
Mera bad och en mamma som är glad!
Jag trodde för ett ögonblicks förvirring att jag var en Kardashian och överöste min kropp med smyckestatueringar.
På kvällen tog vi med oss vår lilla sjöman och gick till torget i Stalis med den vackra minikyrkan.
Där hittade vi den här underbara italienska restaurangen, Amici, där man kunde äta ute under ett tak av mina favoritblommor, bougainvillea. För romantiskt för att avstå tyckte jag…
Skittråkigt, tyckte Stampe som fick mutas med Ipaden.
Stampe knöt sina första internationella kontakter.
När Stampe hade somnat satt vi på vår favoritbar vid havskanten, hörde vågorna rulla in, åt glass och tog en sista ouzo. Vi ville inte åka hem, men alla drömmar måste ju ha ett slut. Tyvärr.
Tack för att ni har hängt med oss på den här resan!
Citycatkisses!
