Måndagsmotivation!

 
Dags att räkna ner och peppa upp!
10…
 
9…
 
8…
 7…
 
6…
 
5…
 
4…
 
 3…
 
2…
 
1…
 
0!
 
Hello Fitness babes!
Har ni någonsin såna där dagar då minsta lilla grej, som till exempel att gå till affären, blir en ansträngning likt att bestiga Mount Everest. Undrar om det är sista tidens brist på träning som gör att jag går ifrån Ica som ett svettigt, darrande löv, fullkomligt slut på krafter? Det brukar vara mysigt att ta med Stampe till affären. Strosa runt, köpa lite gott och titta på lite grejer. Kanske plocka upp någon mode eller inredningstidning. Inte idag inte.
Nej, först skulle jag hämta ut ett paket och av någon anledning var det sjukt mycket folk. Jag tar en nummerlapp och väntar och lyckas vara i vägen precis hela tiden. Folk ramlar och snubblar över vagnen vart jag än står och ger mig sura blickar medan Stampe gnäller högljutt att han ”inte vill hämta post mamma” med en häpnadsväckande gäll röst. Jag var tvungen att kolla där ett tag att han verkligen inte hade en megafon med sig, men, det hade han inte.
Så ropar de äntligen upp mitt nummer och jag blir ungefär lika glad som om jag vunnit på Lotto. Men då inser jag att jag aldrig tog nummerlappen ur maskinen. Den har jag så vänligt, ovetande, gett till någon annan. Det är bara att börja om. När det väl är min tur igen (Bingo!) tappar jag plånboken på golvet, mössan ramlar ner för ögonen och jag kan inte minnas koden jag fick i smset. Så jag får leta efter mobilen i en jacka som plötsligt innehåller minst 35 olika fickor medan alla runt omkring suckar och stampar irriterat med fötterna. Inklusive Stampe himself. När jag äntligen hittar mobilen är den död. Jaha, nehej, inget paket då, men ja, ja. Stampe är i alla fall nöjd.
Jag går till självscanningen och även där är det kö bara för att få min lilla scanner. Eftersom det är minusgrader och isvind från Sibirien ute har jag på mig termobyxor och dunjacka, men efter 30 minuter i affären börjar det kännas som om jag går runt med en bastu-tunna runt kroppen. Glad i hågen, svettig om ryggen och med scanner i hand fortsätter jag mot ingången där Stampe plötsligt vrålar ”stanna mamma, stanna” med desperation i rösten. Så jag stannar och blockerar på så vis ca 200 pers från att storma in i butiken. Det visar sig att Stampes vrål inte hade någon som helst mening utan det var bara något han kände för att skrika just då. Men mannen bakom mig får anledning att basonera ut, ”nu rullar vi på här ja, så att andra kan handla också”. Japp, bra start.
Någon meter till in i affären, måste Stampe ha en banan, han har aldrig behövt en banan så mycket som just nu, tydligen. Han får en banan. 3 minuter senare är det mesta av banen utsmetat på overallen och halsduken. Jag går nu runt med ett ovanligt smutsigt barn men försöker se glad ut ändå.
Jag unnar mig att köpa en ask färska blåbär som jag tycker är så gott. Jag handlar mjölk, yoghurt, bröd, ost och smoothies till Stampe och blir varmare och varmare. Smärtan bestämmer sig för att stegras några grader just då och där och jag känner att jag måste ut, måste hem och ta smärtstillande. Stampe har fått för sig att han vill köpa en bil så han upprepar med förvånansvärd uthållighet ”köpa bil mamma, köpa biiiiil” med en röst som är genomträngde hög och gnälligare än gångjärnen på en gammal ladugårdsdörr.
När jag äntligen står vid utcheckningen hittar jag inte plånboken. Jag letar och letar och kön bakom mig växer och växer. Stampe vrålar om sin bil, högre och högre. Efter att återigen har gått igenom alla 35 fickor på jackan inser jag att jag måste ha lagt den i själva matkassen. Så jag börjar gräva runt i den i panik, varpå blåbärsasken öppnar sig och alla blåbären spills ut bland tunga mjölk och yoghurtkartonger. Jag hittar ändå inte den j…la plånboken.
Jag ser i ögonvrån hur kassörskan står med korsade armar, studerar mig med avmätt blick och skakar på huvudet. Jag får avbryta mitt köp och ställa mig åt sidan för att inte riskera att bli nerklubbad av de stressade kunderna bakom. Eller kassörskan. Återigen letar jag igenom hela vagnen, hela jackan, Stampes jacka (jag vet att den inte är där, men är man desperat så är man). Allt medan kön roar sig med att titta på.
Mitt långa hår har fastnat i i min jackan på något vis, så jag kan inte böja mig framåt riktigt. I ren frustration tar jag tag och drar till allt vad jag kan för att få loss det. Och det får jag, bara det att det inte kommer att gå att sätta tillbaka igen. Jag hoppas att ingen ser när jag lite obemärkt lägger ner min hårtofs bland de krossade blåbären i kassen och sväljer en tår.
Tillslut hittar jag den, den har glidit ner bakom en pappskiva i kassen! (Oddsen för det?) Jag har en sån där stor, återanvändbar med pappskivor på sidorna. Högröd i ansiktet med svetten rinnande ner för pannan och det hår som finns kvar klistrat mot pannan lyckas jag äntligen betala och gå ut. När jag kommer hem har jag så ont att jag ser stjärnor. Jag letar efter en tablett och det är bara en enda kvar i paketet. (Måste till Apoteket också, vad kul). Sjävklart tappar jag den på golvet och hör den studsa iväg. Jag spenderar sedan ca 20 minuter med att krypa runt på golvet i jakt på min medicin. Som tur är hittar jag den och sen kan jag slappna av, nähä, inte. Först måste jag skölja alla varor under kranen en och en för att få bort blåbärsmoset. Hur kan en sån liten sak som att handla göra att man blir helt slut? Så, medan andra tränar för okra springa Stockholm maraton, så får jag helt enkelt träna för att orka handla på Ica! Så var det med det. Nu har jag i alla fall skaffat mig ett mål för min träning. 😉
Citycatkisses!
 
 
Bilder: Tumblr.com
 
Kommentera

Motivational Monday!

 
 

10…
 
9…
 
8…
 
7…
 
6…
 
5…
 
4…
3…
 
2…
 
1…
 
0!
Hello Citycatbabes!
Nu är det äntligen måndag igen! Så nuu kööör vi! Tänkte först bara dela med mig av det jag åt igår…
 
Matdagbok Söndag. (True Story)
 
  • Startar bra 8.30 med en kopp varmt vatten med kokosolja och manukahonung.
  • 9.00 frukost, yoghurt med lågt sockerinnehåll och müsli med dadlar. Känner mig bra.
  • 10.00 öppnar kylskåpet. Ser inget jag vill ha. Stänger.
  • 10.01 öppnar godislådan, ser saker jag vill ha, tar en kola.
  • 10.03 tar en till kola.
  • 10.05 tar en till kola.
  • 10.07 tar tre kolor för jag orkar inte hålla på och springa fram och tillbaka till lådan.
  • 10.20 tar fyra kolor.
  • 11.00 kolapåsen är slut.
  • 12.00 Lunch. Värmer en färdiggjord ostkaka för att Tom älskar det (och ”kanske” jag med). Adderar grekisk yoghurt och ekologiskt päronmos utan socker. Helt okej lunch. Dock tragisk avsaknad av grönsaker.
  • 14.00 öppnar kylskåpet, ser äpplen, väljer att ignorera dem.
  • 14.02. öppnar godislådan. Inga kolor kvar.
  • 14.03 äter upp en påse dadlar istället för att stilla sötsuget.
  • 14.30 får magknip.
  • 15.30 Stampe får nyttigt mellanmål med frukt. Äter själv ingen frukt eftersom jag är allergisk.
  • 16.00 planerar nyttig vegetarisk middag.
  • 18.00 orkar inte laga nyttig vegetarisk middag. Beställer pizza. Med skinka.
  • 18.30. Stampe gråter för han vill inte ha pizza. Känner mig mindre bra.
  • 18.35 värmer köttfärsås och spagetti till honom istället.
  • 18.37 Stampe väljer pizzan och vägrar köttfärssåsen.
  • 21.30 äter en halv burk glass.
  • 21.45 överväger att äta upp andra halvan men lyckas låta bli.
  • 22.00 kommer på att jag inte druckit något vatten sen i morse.
Man skulle kunna säga att det behövs en viss förbättring här. Varje vecka tänker jag att jag ska dricka mycket vatten, laga vegetariskt och nyttigt med färska, ekologiska råvaror i säsong, ta bra kosttillskott, äta regelbundet och clean med mycket frukt och grönt. Och varje vecka slutar det så här. Dags att ta tag i detta känner jag. (Jag ska bara äta upp den nya kola-påsen så att jag inte kan bli frestad av den sen).
😉
Citycatkisses!
Kommentera

Motivational Monday!

 
 10…
 
9…
 
8..
 
7..
 
6…
 
5…
 
4…
 
3…
 
2…
 
 
1…
 
0! Nu köööör vi!
 
 
Hello fitnessbabes!
Hur mår ni efter helgen? Själv är jag inte helpigg efter att ha tagit hand om en sjukling. Han har suttit fast i min famn som en liten, ledsen, koalabjörn hela helgen, (Stampe alltså, inte min man, om ni undrar) vilket i och för sig är mysigt, men mycket vila eller sömn har det inte blivit. Det har varit stört omöjligt att få honom att sova i sin egen säng när han varit så sjuk, (Stampe alltså igen, inte min man) så han har fått sova hos oss. Detta har fått mig att fundera över om något annat barn har den speciella sovstil som Stampe har?
 
  • Han vänder sig från sida till sida 2 gånger per minut hela natten.
  • Tar avstamp med båda fötterna i min mage när han ska vända sig.
  • Lägger sig på tvären mellan oss.
  • Lägger sig upp och ner.
  • Vill helst ha belysning likt den på ett operationsbord och vaknar ur djup sömn så fort man försöker släcka.
  • Smockar till mig med en knytnäve rakt i ansiktet med jämna mellanrum.
  • Sparkar mig på smalbenen och på knäet, alternativt i ryggen.
  • Hamnar under kuddarna men över täcket.
  • Yrar och pratar i sömnen om morfars bil (som för övrigt bor i Spanien så det är minst sagt konstigt).
  • Då och då sätter han sig plötsligt upp med ett ryck och störtdyker mot kanten av fotändan på vår alldeles för höga säng och håller på att trilla ner. Varpå vi båda på något magiskt sätt vaknar i unison, kastar oss efter honom och slår ihop våra huvuden. Ouch!
  • När han väl verkar sova djupt försöker jag vända mig om till en bekväm position. Så tyst och så smidigt, lätt och obemärkt som en fjäder, en millimeter i taget och- MAMMAAA, MAMAAAAA!! Inte flytta mamma! Nehej, bara att lägga sig tillbaka igen och balansera på kanten av sängen med ett ben utanför och en sovande arm under Stampe. Härliga nätter!
 
Jag får ofta mer smärta när jag sover för lite och så blev det idag med. Stampe var hemma från förskolan så jag tänkte att vi får göra som vi alltid har gjort och träna tillsammans (med väldigt varierande resultat). Jag hann bara göra några squats så kände jag att det var helt kört, det gjorde alldeles för ont i blåsan och magen (TMI, I know), så idag gick det bara inte. Så klart blir jag ledsen när min sjukdom stoppar mig även från den mest lätta träning men jag märker också att jag blir ruskigt besviken över att jag inte kan göra squats idag… för att jag vill ha en snygg rumpa. Inga squats, ingen snygg rumpa. Jag blir alltså inte besviken för att jag inte kommer att bli starkare och uthålligare idag. Vilket jag hela tiden har intalat mig är målet med träningen. Känner att jag kan ha lurat mig själv där alltså. Tydligen var målet en Kim Kardashian-liknande bakvagn. Hmm… Jag som trodde jag hade så bra och hälsosamma mål med min träning. Icke. Alla dessa Instagram-bilder har tydligen gjort att min hjärna prioriterar den livsnödvändiga runda rumpan framför icke-livsnödvändiga saker som ett starkt hjärta och bra kondition. Vad hände där egentligen, hjärnan?
 
Någon mer som har ett barn med speciell sovstil? Eller en hjärna som vill fokusera på fel saker trots att man har sagt till den vad den ska fokusera på? 😉
Citycatkisses!
Kommentera

Måndagsmotivation!

 

10…
 
9…
 
8…
 
7..
 
6…
 
5…
 
4…
 
 3…
 
 2…
 
1..

1…
 
0! Nuuu kör vi!!
 
Hello Citycatpowerbabes!
Ni som har oroat er hela helgen för att måndagsmotivationen skulle utebli som förra veckan (då den kom och friskade upp er tisdag istället) kan nu pusta ut. Här är den! Okej, ni kanske inte har oroat er heela helgen men visst är det så att vi behöver en kick på måndagar! För att orka träna, äta hälsosamt och ta hand om oss själva. Det är ofta på måndagar som man vill trösta sig själv med att hoppa över träningen eftersom måndagen är så hopplöst tråkig. Och det är på måndagar som man verkligen behöver godis för att orka sig igenom arbetsdagen eller sjukdagen. Men, kära sistahs, det är precis tvärt om man ska försöka göra, peppa igång sig själv genom att ge veckan en kanonstart på alla plan! Måndagar är en underbar chans att börja om på nytt! Jag själv gjorde precis detta när jag kom hem efter att ha lämnat Stampe på förskolan idag. Eller?
Efter att ha lämnat barnet med stort B, som jag älskar över allt annat, hysteriskt gråtande och vrålande ”mammaaa, gååå iiinte”, så stress-åt jag upp en halv påse Toblerone vit choklad. Ingen liten påse heller, utan en sån som min mamma köpt i present åt mig på Taxfree, utan tvekan med tanken om att den ska räcka till typ, våren. Jag bara satt och stirrade tomt in i en vägg och åt upp den ena Tobleronen efter den andra, i precis samma takt som Kalle Anka och Pluto äter majs i husvagnen på julafton) nam, namn, nam, namn, nam -Pling! Men, eftersom man ska vara positiv tänker jag att detta kan vara någon slags ny meditation -”chokladmeditation”. Eftersom jag befann mig i mammachock, det gjorde så ont i hjärtat så jag bara fick stänga av, så var jag faktisk helt tom i huvudet och det är ju precis meditationens mål. Och all meditation är väl bra meditation, tänker jag? När jag till sist vaknade upp ur min trans och tittade runt omkring på på köksgovlet så trodde jag först att det hade haglat, men det var bara alla alla vita, glänsande Toblerone-papper som låg i en hög runt omkring mig.
För att bränna bort detta berg av vit choklad som på grund av meditationen nu redan har börjat samla sig i mjuka bullar strax ovanför jeanslinningen så blir det i alla fall träning på lunchen. 🙂
Och vet ni vad, det är faktiskt helt okej, vi måste inte alltid göra vårt bästa, det räcker med ”good enough”!
Ha en fin vecka!
Citycatkisses!
 
P.S. Om ni snart ser reklam för kurser i chokladmeditation så kom ihåg att det var jag som uppfann denna mycket rogivande meditationsform. Någonting säger mig dock att det kommer vara 90% kakao i chokladen, istället för vit Toblerone… med 0% kakao. D.S.
 
 
Kommentera

Måndagsmotivation!

10…
 
9…
 
8…
 
7…
 
6…
 
 
5…
 
 
4…
 
3…
 
 
2…
 
 
1…
 
0…
 
Hello Fitnessbabes!
Hoppas att ni har haft en fin helg? Själv tyckte jag att den gick så fort att jag misstänker att det inte var en riktig helg. Känner mig lurad. Det var fredagkväll, jag tog en drink, satte på lite musik och sa skåål och sen var det måndag. (När jag skriver detta inser jag att frågan egentligen kanske inte handlar om hur vida det var helg eller inte, utan om vad det var i den där drinken? Hmm). Hur som helst, jag har tagit mig i kragen och äntligen kommit igång med Ashtangayogan igen. Det känns så skönt och jag känner mig så duktig när passet är över. Och jag vill också bara gå hem och lägga mig och sova i 4 timmar när passet är över, men det är en annan sak. Yogan början nämligen kl 06.15 på morgonen. Fattar ni hur tidigt jag måste gå upp för att vara där i tid?! :O För tidigt. Men som sagt, när jag väl är där känner jag mig som en superhälsosam proffsyogi (trots att jag inte kan sträcka ut benen och skakar som ett asplöv i hunden efter tre andetag).
Jag har också tagit mig i kragen när det gäller mitt Werther’s Original-beroende. Inte en enda gång under veckan har jag köpt hem en påse. Men i lördagskväll köpte min man lösgodis till sig själv OCH då köpte han även några extra Werthers Original till mig. Trots att han hatar när jag lägger kolapapper över allt. Det är kärlek det. (Han påstår att han har hittat kolapapper i fickorna i både sin morgonrock och i sin favorithoodie. Jag förnekar detta bestämt). När jag såg att han hade köpt kolorna till mig fick jag exakt samma euforiska känsla som när jag var 8 år och fick en hel påse Fox-citrongodisar av mina föräldrar som lördagsgodis. Tyvärr fick jag inte samma sockerchock som när jag var barn, dansade runt hejvilt och var superparty i flera timmar utan jag somnade precis som vanligt i soffan framför Netflix. ”Netflix and sleep” helt enkelt, ”Netflix and chill” har jag aldrig varit med om… 😉
Ha en underbar vecka!
Citycatkisses!
 
 

 
 
 Bilder: Tumblr.com
Kommentera

Måndagsmotivation!

 

10…
9…
8…
7…
6…
5…
4…
3…
2…
1…
 
0…
Nuuuu kör vi! Ännu en härlig sensommarvecka är igång! Ta vara på solstrålarna när det går och kom ihåg att vilostunderna är lika viktiga, ibland ännu viktigare än träningen om du är väldigt stressad. Så, simma lugnt!

Citycatkisses!

 

Bilder: Tumblr.com

Kommentera