Det var så skönt att vi skulle åka kl 12 istället för tidigt på morgonen, så att vi kunde ta det riktigt lugnt och äta frukost. Vi kom i god tid till flygplatsen och jag hade gott om tid på mig att shoppa både nagellack i Taxfreen och lite roliga saker på Victoria’s Secret. 

 Flygresan till Amsterdam gick snabbt och bra. Vi var lite nervösa för bytet där vi bara hade 45 min på oss. Men nya gaten låg nästan precis där vi kom ut så det var inga som helst problem, allt gick så smidigt.

 

 

Ni vet ju hur det gick när vi skulle åka till New York och var tvungna att landa i Pittsburgh istället eftersom det var snöstorm och hur galet allt blev. Den här gången var det en kort flygning och vädret i Florens var strålande sol, uppehåll och helt vindstilla. Så ni kan kanske förstå var totala förvirring när kaptenen plötsligt ropar ut att de inte kan landa i Florens på grund av vädret!!! Vi tittar ut och solen strålar och bara…va? WTF! Först trodde vi båda att det måste vara ett skämt. Vad är sannolikheten för att det ska hända två resor i rad att man inte kan landa p.g.a. av väderförhållanden?! Under alla de resor vi gjort under våra 11 år tillsammans har det aldrig hänt för än det här sista året.

 

 

Fastän solen strålar så flyger KLM alltså vidare till Bologna. En annan stad i Italien där det tydligen går mycket bättre att landa… (Hela vägen är det noll turbulens, vackert väder och uppehåll). När vi landat i Bologna får vi veta att vi inte ens får flyga tillbaka till Florens utan vi är tvungna att åka en jävla buss hela vägen tillbaka. Det är ju egentligen inga problem för någon som är frisk. För mig var dödsdomen som kom att påverka hela resan. I mina sjukdomssymtom ingår nämligen att jag får svåra smärtor av att åka allt som skakar. Det är så för de flesta med min sjukdom och man vet inte riktigt vad det beror på. Jag har själv haft extremt svårt att acceptera detta, det är handikappande och folk tror att man är knäpp när man berättar det (tills de ser det själva) och det var ju därför det tog mig ända upp i 30-års åldern att klara av att ta körkort. Jag vet att jag skrev en hel del om det då. Buss och tåg är värre än bil, men sedan jag blev gravid räcker det med 5-10 min i bil innan smärtorna börjar öka. Jag vågar inte ens tänka på hur det kommer vara i en skakig buss.

 

 

Vi får veta att bussen och personal från KLM ska möta oss när vi går av planet. Men när vi kommer in i ankomsthallen syns ingen från KLM till, alla bara står där som fågelholkar och undrar vad fan vi ska göra nu. Efter ett tag ropar de upp (på italienska) att bussen kommer om 1,5-2 timmar! Själva bussresan beräknas ta 1,30-1,45 min. Det är för mig detsamma som en vecka i sängen. Och nej överdriver inte, det är så det är på riktigt. Vid det här laget var jag redan så stressad och panikslagen att jag hade fått mer ont så vi började fundera på att hyra en bil och köra själva eftersom taxi skulle bli vansinnigt dyrt. Men som tur var hittade vi en ung tjej från Sverige som inte heller ville vänta flera timmar på bussen. Vi bestämde oss för att dela på taxin som skulle kosta 175 euro. Vi tänkte att vi får skicka in kvittot sen till vårt försäkringsbolag. (Tjejen skulle maila kvittot till oss, men det visade sig senare att taxichauffören vägrat ge henne kvitto, så nu vet vi inte om vi får tillbaka något alls, aaargh).

 

Jag är i alla fall otroligt glad att vi valde taxi. Hade vi inte gjort det hade jag legat inne på hotellet hela resan. Men självklart fick jag ändå väldigt ont av att åka bil i nästan två timmar och tyvärr hade jag mer smärta än vanligt hela resan p.g.a. av det. När vi äntligen kom fram till hotellet sprang jag i panik till första bästa toalett och där blev jag kvar, ha,ha. Sen fick jag sova några timmar på hotellrummet innan vi kl 11 på kvällen var tvungna att få i oss någon mat. Som tur var kunde jag släpa mig själv till en restaurang runt hörnet från hotellet och den visade sig vara helt fantastisk, underbart mat, ljuvlig stämning och härlig service. Jag kunde inte njuta så värst mycket av det, så vi gick tillbaka dit sista kvällen så att jag fick uppleva det igen i ett bättre tillstånd. 🙂

 

 

Jag är fortfarande helt vansinnig på KLM. De måste ju ha hittat på att det berodde på ”vädret”. Det måste har varit ett annat problem men jag antar att om man vidhåller väderförhållanden så kan ingen begära ersättning eftersom det räknas som ”force major”. Men jag ska skriva till dem ändå, för det var verkligen helt sjukt dåligt att behandla sina kunder så som de gjorde. Sen är jag självklart tacksam att det inte var något värre som hände, vi störtade inte och överlevde flygresan, det kunde så klart varit tusen gånger värre. Men ändå…

 

 

Ni vet ju vid det här laget att jag inte vill dela med mig om allt dåligt och skriva om smärtan, så i resten av reseberättelsen kommer jag att utelämna att jag mådde dåligt, bara kunde gå som en Geisha p.g.a. av foglossningen, fick bära bäckenbälte för att kunna gå några meter och fick så mycket sammandragningar att vi var tvungna att stanna varannan minut. Men, att vi hade allt det här emot oss, gjorde mig ännu mer målmedveten att njuta när vi kunde. Det blev mycket glass på torgen i solen. Och som tur är så var det rena gräddfilen att vara gravid i Italien. Gravida har tydligen ”priority” över allt, i köer till sevärdheterna, i toalettkön, när man behöver sitta etc. Allt som jag alltid behövt för min sjukdoms skull och aldrig fått, men kul att man kan få det någon gång i livet. 🙂