Hej fina citycatbabes!
Tack för alla underbara kommentarer om utmattningen och för att ni orkar hänga kvar trots att inläggen är lite glesa. Det hjälpte att få läsa att ni är många som upplevt liknande symtom och att det faktist var just utmattning. Eftersom jag redan fått en diagnos på en obotlig sjukdom en gång så tror jag att allt som jag får ska vara något ovanligt och obotligt. Men förhoppningsvis så är detta något som kan gå över med tid och hjälp. Men jag blir också jätteledsen att höra att det är så många som mår och har mått så dåligt! Vissa dagar är betydligt värre än andra, då kan jag inte titta på datorn och allt bara snurrar, men jag har haft två dagar, tyvärr inte sammanhängande, men ändå, som var lite bättre, när jag var ute ur ”bubblan” lite längre perioder.
Det här med den extrema ljudkänsligheten är något av det konstigaste jag upplevt. Jag kan höra hur tepåsen tjuter när den läggs i tevattnet och jag hör mina egna ögonlock smälla när jag blinkar. Alltså det känns som ett skämt, jag har aldrig i hela mitt liv hört dessa småljud förut. Att plocka ur diskmaskinen känns som att stå mitt i ett vägarbete på E6:an. :O Jag som älskar musik orkar inte höra en endaste låt på radion.
Tyvärr har det inte blivit så mycket vila som jag behöver för vi hade dop för Tom i helgen. Jag fick otroligt mycket hjälp av familjen, vi var bara 10 stycken och jag fick ha en stol framme vid dopfunten att sitta på, men ändå jag vet inte hur jag överlevde?! När jag bara hade klätt på mig, försökt sminka mig lite och borstat håret var jag så trött så jag skakade. Att ha på mig en klänning istället för mysdress kändes jättekonstigt, som om jag var helt stel och inte kunde röra mig, ha, ha. (Vad hände med den här modebloggaren egentligen?). Men det var så klart också en jättefin upplevelse att få se min älskade lilla Tom döpas och fira detta med närmaste familjen.
När jag mår lite bättre ska jag lägga upp bilder från dopet.
Hoppas att ni mår bra och att ni har en fin andra advent!
Citycatkisses!
Den här bilden hade vi på dopinbjudan!
4 kommentarer
Så fina ni är!
Vilken liten sötis han är! Hoppas du mår bättre snart!
Tom är helt ljuvlig. Vilken liten charmör!
Jag känner igen mig i allt du skriver så jo du har säkert fått rätt diagnos. Det är väldigt jobbigt men det blir bättre jag lovar. Det där med ljudkänslighet är på något sätt kroppens sätt att beträtta vad den behöver. Det har varit väldigt läkande för mig att stänga av radio och tv i flera veckor i sträck.
Yoga och mindfullness är två andra saker som hjälpt och promenader.
Härligt att höra att du har bra stöd omkring dig, jag förstår inte hur människor som kanske inte har något större kontaktnät klarar av något sånt här.
Kroppen läker dig själv i det här fallet så våga lita på att det blir bra.
Krya på dig!!