Hello darlings!
I lördags var jag och mamma på Göteborgs Operan och såg en balett. Det är kanske inte alla av er som vet att jag dansade klassisk balett från det att jag var 3 år tills jag var 20 år. De sista åren dansade jag 6 dagar i veckan, 4-7 timmar om dagen. Jag hade tänkt mig en karriär som dansare/musikalartist och gick ett år på Balettakademiens utbildning till musikalartist. Min balettlärare tyckte att jag skulle fortsätta med danslinjen sen för att bli professionell dansare. Men, någonstans där kände jag att jag inte ville välja något så otryggt som en danskarriär så jag sökte till Textilhögskolan och gav mig samtidigt iväg utomlands på modellkontrakt. Jag hade alltid tänkt fortsätta dansa alltid, bara inte på elitnivå. Men så, blev jag som ni alla vet, plötsligt väldigt sjuk och sen kunde jag inte dansa mer. De första åren kunde jag inte ens klara av att se dans på tv för det gjorde så ont i hjärtat. Det var en sån stor del av mig, min identitet, som gick förlorad. Jag var ju dansare i kropp och själ. Men nu kan jag återigen verkligen njuta av att se dans och det var verkligen en upplevelse att få se Svansjön.
Det var Portugals nationalbalett som gästade operan med deras version av Svansjön. Det är i mitt tyckte fortfarande den vackraste baletten av alla och musiken från Tjajkovskij bidrar mycket till det så klart. Scenografin för den här versionen var skapad av filmregissören Edgar Pêra och kostymerna signerade den portugisiska mode- och kostymdesignern José António Tenente. Huvudrollen Odette/Odille dansades av japanska Yurina Miura och prinsen Siegfried av Maxim Clefos. Båda var helt fantastiska men speciellt Yurina gjorde en enastående version av svanen.
Operan var helt fullsatt och publiken stod upp och jublade och applåderna ville aldrig ta slut efter föreställningen Jag blev så förvånad och glad över att dans uppskattas så mycket nu, så har det inte alltid varit. Det var otroligt roligt!
Jag hade på mig en kornblå, lång mammaklänning från Isabella Olivier och så satte jag upp håret i en stor knut kvällen till ära. 🙂 Inte så snyggt att matcha med kryckor men vad ska man göra. 🙂 Mamma var också så fin tyckte jag i sin blåmönstrade chiffongklänning. Roligt att vi hann göra något sånt här, bara jag och mamma, innan Stampe anländer och vänder upp och ner på tillvaron. 🙂 Nu är babybumpen verkligen helt enorm, ha,ha, så man ser liksom ut som ett stort isberg som glider fram hur man än gör, det är bara att gilla läget. 🙂
Dress/ Isabella Olivier. Shoes/Rizzo. Bracelet/ Alexander McQueen. Earrings/ Dyrberg Kern. Necklace/ Crislu.
Halsbandet och de här örhängena hade jag också på min bröllopsdag. Det är roligt att få använda dem igen! Fina minnen! 🙂
♥
2 kommentarer
Wow – du är verkligen ursnygg! stunning! Älskar att gå på operan. När jag gick i gymnasiet och bodde hemma, i Göteborg, hade vi abonnemang på Göteborgsoperan och var där en gång i månaden. Det var underbart!!
Tack gorgeous babe! Vad glad jag blev, inte lätt att bli av med isbergskänslan, så det var välbehövliga, peppande ord! <3 Åh vad roligt att ni hade abonnemang och kunde gå så ofta, det är verkligen något alldeles speciellt att gå på operan! Hoppas du mår bra! Många kramar!