(Kunde inte låt bli de här söta babysockarna och hjälmmössan från Lundmyr of Sweden. Bodyn kommer från Pippi).
Vecka 32:
Bebisens totala längd är nu ca 42 cm och den väger 1,79 kg i veckans början och ca 1,95 kilo i veckans slut. Platsen för bebisen är väldigt begränsad och rörelserna blir därför lite långsammare, som vattenbalett. Bebisen använder nu alla sina fem sinnen och är upptagen med att se sig omkring, ta tag i allt som finns inom räckhåll, smaka på fostervattnet och lyssna till både mammans och partnerns röst. Bebisen övar även på att andas och får ofta hicka som följd. Livmodern är nu 13 cm ovanför naveln vilket lämnar extremt liten plats för övriga organ vilket ofta ger mamman problem med magen, andning och halsbränna. Trycket mot blåsan är konstant och man måste ofta springa till toaletten dygnet runt. Hormonet relaxin löser upp höftlederna och bäckenet allt mer och mamman kan börja känna det som om hon går som en anka.
Min vecka 32:
Ja det där med vattenbalett har jag inte känt av, det verkar snarare som om Stampe har börjat ta steppdans-lektioner där inne. 🙂 Det är en himla fart. Däremot tror jag att han sparkar uppåt nu och ligger med huvudet neråt. Det hjälper inte smärtorna så mycket dock, för när han skjuter ifrån med fötterna kastas hela huvudet mot blåsan och jag tappar andan av smärtan ibland. Han verkar också vilja bryta sig in under revbenen, ha, ha, så i veckan har jag pratat med honom om att dom tyvärr inte går att flytta på och måste sitta kvar där. ;D Jag känner också av att det inte finns plats för mycket mat i magen åt gången och att jag mycket snabbare och lättare blir andfådd, det räcker att gå upp för en trappa. Jag känner av foglossningen rejält nu och det är otroligt trist att jag inte kan yoga eller gå promenader. Lite rörelse/träning vill man ju ha, men jag hoppas få prata med sjukgymnasten den här veckan för att höra om det finns något jag kan göra för att hålla mig i rörelse utan att förvärra problemet. Jag är fullt upptagen med att läsa på om alla babygrejer och köpa det jag tror vi kommer att behöva. Jag har också börjat läsa boken Föda utan rädsla som ni tipsade mig om och hoppas att den ska ge mig lite extra kraft, lung och tillit inför att förlossningen kommer att gå bra. Annars har jag märkt att det nästan inte går att prata med någon nu utan att få höra skräckhistorier om deras egen eller vänners förlossningar plus hur jobbigt allt kommer att bli de första åren. Nu har det kommit till en punkt där jag känner att det påverkar mig allt för mycket så jag ska försöka avbryta när nästa skräckhistoria rullas upp! 🙂
3 kommentarer
Hej:)
Hoppas du gillar boka lika mycket som jag då, just nu läser min sambo den så jag hoppas och litar på att han tar till sig…han är min trygghet så jag kommer verkligen behöva honom när de är dags så därför vill jag…eller kanske ska säga som de är …kräver att han är förberedd på de han kan vara. Gällande skräckhistorier så märkte även jag att jag verkligen tog till mig av dem och de påverkade mig mycket..tillslut blev jag irriterad på alla som skulle trycka ner de värsta som bara kunde hända i halsen på mig och sa helt enkelt tack men håll de för dig själv. Fattar inte grejen…alla verkar ha ett begär av att skrämma upp en. Sen jag slutade lyssna har de känts bättre och boken gav mig sista knuffen jag behövde för att släppa rädslan och bara anta att de kommer gå bra:) ….och gör de inte de så är de ju inte så mycket jag kan göra ändå så ingen ide att låta de tankarna ta över… Kram
Hej!
Jag är helt övertygad om att din/eran förlossning kommer att gå bra. Man ska inte lyssna för mycket på andras upplevelser om förlossning om du frågar mig. Alla upplever detta så olika! Jag har själv en son på 3 månader som föddes när han skulle (med andra ord normalstor) och allting gick jättebra. Trots 19 timmars förlossning är jag inte det minsta förskräckt över upplevelsen och skulle utan tvekan kunna skaffa fler barn med detsamma. Är övertygad om att inställning/det mentala spelar stor roll i hur man upplever förlossningen. Så skaffa dig bara en positiv inställning och få styrka och stöd av din man, så ska du se att allting går hur bra som helst 🙂
Kram!
Så underbart att du blivit rekommenderar Föda utan rädsla här!! 🙂 det är verkligen en bra bok, jag rekommenderar den till alla mina doulaklienter och det är så roligt att ryktet om den verkligen börjat sprida sig 😀 Jag läste den innan S’s förlossning och det var den (och min doula) som verkligen gjorde skillnad för mig. Och håller verkligen med Martina och Tanja om att du gärna kan strunta i skräckhistorierna, de gör dig ingen nytta alls. Synd att det är så få som delar sina fina, "empowering" förlossningsupplevelser. det är såna man ska läsa och få höra när man snart skall föda 🙂
Egentligen skulle kommentaren vara om att jag hade såna sockar till L när hon var liten, jättesöta! Kram <3