Ni undrar säkert varför jag uppdaterar så lite just nu. De flesta av er anar nog att jag mår riktigt dåligt eftersom bloggandet brukar vara min tröst när jag har mycket smärta. På något vis tycker jag att det känns lite lättare att skriva om min sjukdom än det som har hänt nu. Att man inte mår bra psykiskt känns väldigt svårt både att beskriva och att skriva om.
Det började med sömnproblem och några enstaka fall av panikångest. Sen blev det värre, i två veckor hade jag konstant ångest som växlade i grad, men den var där precis hela tiden. När bebisen äntligen sov, kunde inte jag sova. Istället låg jag i sängen eller på badrumsgolvet och kämpade för att få luft och trodde att jag inte skulle kunna andas. Jag har upplevt ångest förut i samband med mycket svåra smärtattacker, men aldrig förut utan orsak. Under de här två veckorna kunde jag aldrig sova, inte ens en timma. Och så en dag kunde jag plötligt inte stå på benen längre. Jag fick svår yrsel, kunde inte äta, var konstant illamående och upplevde en extrem trötthet. Två dagar senare började det värsta, alla ljud är så höga att jag måste hålla för öronen för tex. köksfläkten. Jag ser dimmigt eller dubbelt eller som genom en smutsig fönsterruta. Marken gungar när jag går. Det känns som om jag går runt med en motorcykelhjälm på mig och ser allt genom visiret och känner ett hårt trycket runt huvudet. Det är så klart inte inte det värsta jag varit med om men absolut det obehagligaste.
Nu har jag varit hos tre läkare och en psykolog, alla ger samma diagnos -utmattningssyndrom. Pga av långvarig sömnbrist och smärta. Jag har inte sovit mer än 2 timmar i sträck under sex långa månader. Det har varit det tuffaste jag varit med om i kombination med smärtan och att ta hand om en liten bebis dygnet runt. Själv har jag dock väldigt svårt att acceptera och tro på att man kan bli så ”sjuk” av att vara utmattad. Förutom alla fysiska symtom så säger jag fel saker, jag minns ingenting, jag kan inte lyssna på musik, jag kan inte läsa en artikel i tidningen för jag kommer bara en mening innan jag måste börja om och börja om igen. Att skriva den här texten har tagit flera dagar och många timmar för bokstäverna bara flyter ihop. Här om dagen skulle jag ta fram en osthyvel och jag bara stod där och stirrade och stirrade i lådan medan tårarna rann för jag kunde för mitt liv inte komma ihåg hur en osthyvel såg ut. Jag går runt och tänker att jag drabbats av något konstigt virus eller i värsta fall någon neurologisk sjukdom, men jag måste väl försöka tro på vad läkarna säger…? Det är svårt, för jag har en sån lång historia av läkare som har ställt fel diagnos.
Just nu gör min mamma och min man allt för att avlasta och hjälpa mig. Och jag gör allt jag kan för att ta hand om min älskade lila Stampe. Jag hoppas att jag snart blir bättre, är det utmattning/utbrändhet så blir jag förhoppningsvis bättre ganska snart av vila och återhämtning.
Jag vill gärna tala om att jag absolut inte har gett upp bloggen och att jag hoppas att ni orkar vänta och hänga kvar tills jag kan blogga mer igen. Bloggen och vår citycatklubb betyder så mycket för mig!
Citycatkisses!
♥♥♥
10 kommentarer
Samma diagnos som jag fick i februari. Jag känner igen mig i allt du skriver och även för mig började allt med den yrsel du beskrev för ett tag sedan när din läkare sa kristallsjukan så sa min virus på balansnerven. Idag misstänker jag att det var första stora varningen.
Det tar tid var beredd på det. Jag har varit sjukskriven på heltid i snart ett år och man behöver förändra så mycket inom sig själv men också yttre omständigheter.
Något som jag vill varna för är sömntabletter, jag fick sådana och det tog väldigt kort tid och sedan kunde jag över huvud taget inte sova av mig själv. Jag tog mig ur detta men det var vidrigt och något jag inte visste om jag skulle överleva.
Mejla om du vill ha kontakt med någon som precis har gått igenom det du nu har framför dig.
Kram
Usch vad hemskt! Tag hand om dig och vila, det kommer ta tid men låt det det den tid som krävs. Du kommer tillbaka och då finns vi läsare här. Det är inte för inte som långvarig sömnbrist används som tortyrmetod… Massor med styrkekramar!
Vi finns här som vi alltid har gjort! Jag har inget emot att få vänta lite länge på ett inlägg, för när du skriver är det så himla bra! Jag har skrivit det förut men påminner dig gärna, din blogg är helt fantastisk och jag läser den troget år efter år.
*sänder alla mina tankar till dig och hoppas du mår bättre snart!*
Jag är så otroligt ledsen för din skull! De symptom du har är mycket, mycket skrämmande att uppleva och så långt jag förstår stämmer de väl in i mönstret på total utmattning. Tror faktiskt att det är väldigt sällan någon "kroppslig" (som om utmattning inte vore kroppslig, men du förstår nog hur jag menar) sjukdom uppvisar så många och kraftiga symptom på en gång.
Du måste vara riktigt rädd om dig nu och ta emot all hjälp du kan få. Ju mer du släpper taget och slutar kämpa så förtvivlat för att klara av allt du vill/måste göra desto fortare kommer du att må bättre! Det funkar inte att fortsätta att göra sitt yttersta när man är så slut som du. Känn inte att du borde göra det och det, det går inte just nu! Inte lätt när man har en baby, jag förstår det. Men det bästa du kan göra för honom och alla dina nära är att vila och återhämta dig nu. Ha tålamod och ha medkänsla med dig själv! Säg till dig själv det du skulle säga till en vän som har det så tufft som du.
Jag kämpar också med utmattning efter alla år av smärtor och kamp med sjukvården. Den bästa hjälp jag har fått mot ångesten har varit tio behandlingssamtal med en psykolog som arbetade med ACT. En terapiform som bygger på mindfulness. Grymt värdefull för mig. Vill du veta mer så kan du skicka ett mail.
Blir glad när du orkar blogga men också glad för att du vilar dig de dagar du inte hörs av! Stor kram!
All kärlek och styrka till dig!!! Ta din tid, ingen press. Viktigast av allt är att du blir bättre. Massa kramar
Dina blogginlägg är värda att vänta på 🙂 Ta all tid du behöver och sen lite till. När du har ork igen finns vi alla här.
Vi är kanske många här som har olika kroniska sjukdomar så många av oss förstår hur det är att leva med smärta, sömnbrist och depression och utmattning.
Livet är hårt och sjukt orättvist ibland. Men precis som du så försöker man hålla huvudet högt och fokusera på det som är bra.
Man blir tacksam för det lilla.
Jag svamlar kanske nu. 🙂
Det jag vill säga är.
Du är fantastisk. En inspirationskälla och en riktig sol. Du kanske inte känner så nu men din positivitet är som ringar på vatten.
Hoppas du mår bättre och får sömn och ny energi snart igen.
Kram från en trogen läsare 🙂 <3
Kramar till dig! <3
Men fy stackare, vilken tur att din man och mamma kan hjälpa dig, se till att vila om du kan, tråkigt o höra att du inte har mått bra.
Stora kramar till dig tjejen!!!
Ta den tid du behöver för att må bättre, ta hand om dig själv. Vi följare finns kvar här när du kommer tillbaka ^^
Kramar /Petra
Vad trist att höra:(
Väldigt personligt, men OM du satt in en kopparspiral kan det vara biverkningar… Led själv av dess symptom samt håravfall tills jag tog ut den. Om, så läs denna blogg…. http://kopparspiral.blogspot.se
Pigga på dig!