Andra dagen i NYC så hade vi bestämt att vi skulle gå över Brooklyn Bridge, vandra ner till Battery Park, där man kan se Frihetsgudinnan och äta lunch där för att sedan shoppa loss på Outlet Centret Century 21! 🙂 Vi började med en fantastisk och löjligt dyr frukost på hotellet. 350 spänn för äggröra och kaffe till mamma och grekisk yoghurt med bär och te för mig, ha,ha. Ibland är det verkligen sjukt dyrt i New York. Sen skulle vi ta tunnelbanan hade vi tänkt. Jag hade något slags minne av att det var lätt att åka tunnelbana i New York från när jag gjorde det med min man. Men jag insåg att sist jag gjorde det var 2009 och på de 6 åren glömmer man en del (läs allt). Alltså, som vi letade efter den där jäkla Metro stationen, ha,ha. Tillslut insåg vi att hotellconciergen hade menat att den närmaste fanns inne på Grand Central Station. (Ett väldigt litet ställe med bara ca 2000 avgångar med tåg och tunnelbanor). Att fråga efter hjälp med att hitta till rätt linje där var som att fråga efter hjälp med barnpassning när barnet har kräksjukan. Tillslut fick vi tag i en arg tågvärd som skrek åt vilket håll vi skulle gå. Men mamma fick ju i alla fall se det vackra välvda gröna taket i Grand Central Station. 😉 När vi äntligen köpt biljett och kommit på rätt tunnelbana gick det smidigt och vi kom fram till stationen Brooklyn Bridge.
Redan tidigt på förmiddagen var det stekande hett, närmare 30 grader och klarblå himmel. Ljuvligt när man mår bra, men tyvärr började mamma bli förkyld och jag hade en dålig dag med sjukdomen. Innan vi kunde börja gå över bron så var jag tvungen att hitta en toalett och det var om möjligt ännu svårare än att hitta rätt Metro-station. Tillslut hittade vi ett Star Bucks men där fanns bara en enda toalett och det var (och jag räknade) 34 personer i kö. Så länge kunde jag inte vänta så vi gick vidare. Vi gick och gick och gick och tillslut hittade vi ett Subway där vi fick köpa en påse chips för att få låna toaletten som kanske var den smutsigaste jag någonsin varit på. Urgh! Sen kunde vi alla fall äntligen gå över bron. Fast nej, nu blev mamma så illamående och yr av värmen att vi bara orkade ut till första delen på bron och det är ändå långt måste jag säga. Jag tyckte i alla fall att det var fantastiskt att få se och gå på den omtalade bron som man sett så mycket på både bilder, film och tv. Utsikten över New Yorks skyskrapor från Brooklyn Bridge är verkligen mäktig!
Efter den stekande hettan på bron gick vi tillbaka till Starbucks och svalkade oss med varsin iskall frappuccino med grädde, mmm! 😀 Efter det gick vi ner till Battery Park och tittade på Woolworth Building och Freedom Tower på vägen. Vi hade tur att få bord på underbara Gigino där vi kunde sitta på uteserveringen med utsikt över både Frihetsgudinnan och Ellis Island och äta en ljuvlig lunch. Det var så galet varmt, även i skuggan, att vi blev sittande där väldigt länge innan vi orkade gå därifrån.
När vi väl kom till Century 21 var klockan redan halv 6. Jag hade sett fram emot att shoppa så mycket men det var galet mycket folk och ingen idé att ens ställa sig i kön till provrummen. Vi skulle egentligen varit där tidigt på morgonen då jag vet att det är lugnt men eftersom det skulle bli sämre väder på kvällen så valde vi bron istället. Vi hittade en massa fina presenter, en underbar klänning från Diane Von Furstenberg och en jättefin blus från Equipment. När vi kommit till barnavdelningen och jag skulle handla till Stampe så började jag plötsligt må väldigt dåligt. Jag fick såna där yrselattacker som jag har haft mycket av hemma, när allt bara snurrar och jag inte ser någonting och mår jätteilla. Jag blev tvungen att sitta på toalettgolvet en stund innan jag kunde ta mig till kassorna. När jag äntligen skulle få betala så funkade inte mitt kort. Det blev nekat om och om igen och när mamma skulle betala med sitt så blev det också nekat. Vi visste båda två att vi hade tillräckligt med pengar men den sura personalen vägrade hjälpa till. Så jag fick vackert lämna allt i kassan och gå därifrån tomhänt. 2,5 timmars presentshoppande helt bortkastat. 🙁 Jag hade lite kontanter men de var jag tvungen att spara till taxi därifrån eftersom jag mådde så dåligt.
När vi kommer ut från Century 21 försöker vi få tag på en taxi men i min yrseldimma märker jag att det är ovanligt tomt och tyst på gatorna och jag ser en massa avspärrningar. Vi frågar en polis som säger att ett stort område av downtown är avspärrat pga av ett maraton. Åh nej, så typiskt just nu! Men han säger att vi kan få tag på en taxi om vi går några kvarter upp. De kvarteren känns väldigt långa att gå och när vi äntligen hittar en gata med trafik så är det självklart total trafikstockning, det står helt still. Vi får vända och gå tillbaka för att hitta en Metro. Det blir samma visa denna gången, när vi väl hittar en så går det inget tåg till midtown där. Puh, så vi letar och letar och tillslut hittar vi, med mycket hjälp, rätt Metro-station. Vi köper biljetter och tåget kommer och vi skyndar oss att gå igenom för att hoppa på. Men, av någon sjuk anledning så går inte grinden upp när jag drar min Metro-biljett. Det står att den inte är giltig fastän jag precis köpt den, aaaarh! Men mamma kommer in. Vi missar så klart tåget och där står vi och vet inte vad vi ska ta oss till eftersom stationen är obemannad. Tillslut får vi hjälp av en snäll New York kille som släpper in mig med sitt eget kort. Skönt, för jag börjar bli så toanödig igen och den smärtan för mig pga av min sjukdom är verkligen hemsk. Det är en liten, liten perrong det är otroligt kvavt och det finns så klart ingen toalett. Vi väntar och väntar. Men det kommer inget tåg. Tårarna bränner bakom ögonlocken och jag biter ihop mot smärtan allt vad jag kan. Tågen brukar ju komma var 5-10 minut men inget händer. Det blir mer och mer folk från maratonet, varmare, trängre och allt outhärdligare. Efter 35 min börjar alla undra vad det är som händer och när man är i en sån stor stad med ett stort event börjar man själv undra om det hänt någon olycka eller attack. Kanske för att vi precis sett monumentet efter world trade center. Jag blev faktiskt lite rädd. Vi fick aldrig reda på varför tåget var så försenat men inget farligt hade nog hänt. Först efter 47 minuter kommer det. Jag har så ont att jag knappt kan gå på tåget och hela långa resan hem blir en tävling i uthållighet och kamp mot smärtan, fy alltså! 🙁 När vi äntligen är hemma är kl halv 10 på kvällen. Jag är jättehungrig men kan inte ta mig ut igen pga av smärtan och yrseln. Mamma mår så dåligt av sin förkylning att hon inte heller kan hjälpa mig att fixa något att äta så jag får försöka äta mig mätt på några mjuka kex som finns kvar i väskan, morfintabletter och somna väldigt hungrig. 🙁 Ingen vidare glamourös New York-kväll. 😛 Men, men, det är sånt som händer när man försöker resa trots sjukdom. Det blir alltid dagar som blir mindre bra. Vi fick ju ändå se Brooklyn Bridge, Frihetsgudinnan och äta en ljuvlig lunch vid Hudson River och det var fantastiskt! 😀
Jag hade på mig sneakers från Ecco, klänning från Nelly, halsband från Kenneth Jay Lane och Tiffany & Co, armband från Hipanema, ring från YSL och solglasögon från Le Specs.
2 kommentarer
Men gud va ledsen jag blir när jag läser hur dåligt du mådde…du är så inspirerande att du bra kör på ändå! all cred till dig!
Du ser otroligt bra ut dock, önskar min mage var lika platt som din, syns ju inte att T legat där inne! När vi var i NY förra gången var det värmebölja så temp runt 35-39 grader så jag kan riktigt komma ihåg hur staden kokade…så förstår hur jobbigt de var att ta sig runt för er. Hoppas de kommer mer om resan:) kram
Tack fina du och tack för att du förstår. Det måste vara väldigt svårt att göra det och det är svårt att beskriva i ord också, fortfarande efter så många år med sjukdomen. När jag läser i comunitys på Insta eller Facebook om andra med min sjukdom så är det ingen som reser och de är så himla ledsna att inte våga/kunna göra det. Då har jag ändå en mycket värre variant av sjukdomen än många. Men jag har tur som har blivit uppmuntrad och peppad av min man och familj. Jag är glad att jag har fått sån stöttning i att våga ge mig ut i världen och leva livet så långt och mycket det går. Utan det hade jag kanske aldrig vågat men nu vet jag att det är värt det, det är värt den extra smärtan, rädslan och allt det jobbiga för att få upptäcka världen. 🙂 Tack, tack snälla för komplimangen, men jag har minsann sett hur snygg du är så här går det inte och komma att låtsas något annat! 😉 Roligt att magen ser platt ut men det är bra bra vinkel för det är den inte. Men jag tänkte äh ”fuck it” jag vill ha en magkort topp och då har jag det, även vi som fött barn måste få ha lite roligt med nya trender. Oj, 35-39 måste ha varit helt galet och jobbigt. 30 tyckte vi var nästan outhärdligt ibland, det blir som en tryckkokare där omgiven av alla höghus. Men, desto härligare att få komma upp på en takterass i solnedgången. New York är ju New York. Önskar er en weekend där så snar det bara går! Många kramar! <3