10…

 

9…

 

 

 

 

10…

 

7…

 

4…

 

10…

 

Hello Citycatbabes!

Här startades veckan med ett träningspass på morgonen och långpromenad på eftermiddagen. Men, ha,ha, det var nog lite för mycket nu under medicinbytet för sen när jag kom hem var benen plötsligt som spagetti och allt bara snurrade. Det känns dock härligt att ha börjat veckan på ett hälsosam sätt, det sätter tonen för resten av veckan! Jag är på vecka 12 nu (sista veckan) av Kayla Itsines BBG-program. Jag kan inte köra passen så tuffa som de är just nu vilket är lite trist men det känns ändå härligt att jag har tagit mig så här långt och jag både ser och känner att det har gjort skillnad.

Det är viktigt att prioritera sig själv och sin hälsa men det är också oerhört svårt när vi har kravet på oss att inte bara vara den bästa mamman.., utan den bästa frun, bästa vännen, bästa dottern, bästa kollegan, bästa grannen, med det finaste, mest välstädade huset, med en nybakad äpplepaj på ett magiskt vis färdig varje varje dag och den finaste trädgården och du har väl också så klart hängt med i det som händer i politiken, sett det där programmet på svt och samtidigt den där filmen som vann en oscar och läst boken som vann Nobelpriset i litteratur och lyssnat på den där podden som är så omtalad och engagerat dig i den där lokala föreningen och klubben på Facebook och tagit underbara bilder till Instagram och… Nej, det är verkligen inga små krav vi har på oss själva. Dygnet har bara 24 timmar och 8 av dem bör man sova så…prioritera och prioritera rätt har blivit väldigt viktigt. Och när man gör det så faller det mesta på plats, så som det gör när man mår bra. För något jag lärt mig alldeles för sent är att om inte jag mår bra så kommer inte mitt barn heller att må bra i det långa loppet. Min instinkt är så totalt inställd på att det bara är han som är viktig så det är verkligen ingen lätt grej. Men att prioritera sig själv lite mer i vardagen behöver inte betyda att prioritera bort sitt barn. En annan viktig lärdom. Stampe har varit med mig alla träningspass och nej, han är inte ett sånt barn som sitter still i ena hörnet och leker för sig själv. Det är ett himlans kaos men jag får in några armhävningar där och några squats här medan jag har en bil på huvudet och någon som drar mig i benet. Han får min uppmärksamhet, men inte min odelade uppmärksamhet just under de där 27 minuterna träning. Och det är bra för mig att jag får tränat och bra för honom att han får lära sig en gnutta tålamod och att jag håller mig stark och ”friskare”. Att tänka så här: Jag prioriterar mig själv och min hälsa FÖR mina barns/min familjs/mina vänners skull. Så att jag kan finnas för dem länge. -Det är svårt och inget jag kan än, men jag jobbar på att lära mig tänka så. Försök ni med! 😉

Citycatkisses!

 

8…