Hello Citycatbabes!

Förra helgen tog vi med ”Stampe” till Halloween på Liseberg. Ni minns kanske att jag var lite osäker på om det skulle vara för läskigt för honom? Han är tre och ett halvt år nu. Men det gick faktiskt över förväntan. Vi gick tidigt på dagen, vi var där kl 12 när det öppnade. Hela Liseberg var dekorerat med tusentals pumpor, vackra planteringar med höstblommor och stilleben med inspiration från amerikanska skördetiden med sädesslag, rotfrukter och kål.

Det satt en del småläskiga fågelskrämmor på bänkarna och det fanns en fontän som det kom rök från med lite läskiga ljud, men han tyckte mest det var spännande. Sen fanns det så klart ett stort skräckhus men det gick vi inte ens nära. Det fanns också skyltar om att från kl 17 går det runt otäcka figurer som kan skrämmas. Bra att de varnar tycker jag. Vi åt lunch på en mysig liten restaurang där jag beställde en jättegod pasta med pumpa, så klart ha, ha.

Många åkattraktioner för små barn var igång och det fanns massor av roligt att göra. Tyvärr var köerna precis lika långa som mitt i sommaren, så det var lite trist men i övrigt tyckte jag att det var fantastiskt fint allting. En jättekul höstutflykt att göra med barn. Jag skulle dock absolut inte rekommendera att ta med små barn dit efter kl 17 när det har blivit mörkt, men det är nog väldigt kul som vuxen, om man gillar skräck.

Sammanfattningsvis alltså -helt okej för små barn så länge man undviker skräckområdet vid stora scenen och gasten och går dit så länge det är ljust.  Lyssna på ditt barn och prata med det om vad det är ni ser och upplever. Min erfarenhet är att min inte kan förklara för mycket för små barn och de vill gärna att man upprepar saker för då blir det mer ”sant” för dem. 🙂 Gå inte dit efter kl 17 med små barn.

Tyvärr blev det lite av en skräckupplevelse ändå eftersom jag blev så dålig av min sjukdom. Jag hade så vansinniga smärtor och det var helt sjukt kallt så vi hade tagit på oss alldeles för lite kläder. Jag visste att det nog var för mycket för mig att klara av, men som förälder vill man så gärna försöka ibland. Vi kunde bara åka en attraktion med ”Stampe” innan var tvungna att avbryta och åka hem. Det var outhärdligt att stå i kön när jag hade så ont, illamåendet, kallsvetten, svimningskänslan och ändå försöka se glad ut och vara en trygg förälder. Jag fick gå ur kön och springa till närmsta toalett och springa tillbaka flera gånger, folk undrade så klart vad jag höll på med, men det var det värt för att se lyckan i hans ansikte när han fick köra Farfars Bilar alldeles själv. 🙂 Jag vet att många människor lider av smärtsamma sjukdomar men när jag står där med mitt barn kan jag inte låta bli att undra hur det skulle vara att uppleva allt det här utan smärta? Jag hoppas att jag får det en dag.