6…

1…

 

0…

 

Hello Fitbabes!

Jag har fortfarande inte kunnat träna, aaaargh, så förkyld än, men jag har i alla börjat med promenader. Alltid något men nu i veckan så kände jag att jag nog ger upp och lägger ner träningen totalt. Jag hade kommit så långt med 16 veckors intensiv träning och nu efter 4 orörliga veckor, en massa morfin och glass som huvudföda är min kropp typ oigenkännlig, uppsvälld som en badboll och blekare än ett isberg i Nordpolen. Nu är ju badsäsongen här, vad är det för mening att komma igång och träna igen nu, bättre att gömma mig längst in i Stampes UV-tält på stranden och aldrig komma ut, för än det är mörkt. Men så kom jag att tänka på varför jag började träna, mitt riktiga mål. Det var inte för att få en beach body sommaren 2016. Det var för att vara stark nog att lyfta Stampe, att ha kondition nog att kunna springa ikapp med honom i många år framåt. Att över huvud taget hålla jämn takt med detta lilla energiknippe. För att orka det så måste jag träna. Och för att göra mig av med alla gifter från medicinerna måste jag träna. Och för att må bättre psykiskt måste jag träna. Och för att motverka stressen på kroppen av alla smärta måste jag träna. När jag väl är frisk från förkylningen så måste jag helt enkelt. Då ska jag tänka på varför jag började träna för att motivera mig själv! Det är verkligen inte lätt, men jag hoppas jag fixar det.

I helgen var jag i alla fall ute lite och bilder från det kommer snart på bloggen.

Önskar er en underbar, hälsosam försommarvecka!

Let’s Do This Together!

Citycatkisses!