Hello Citycatbabes!

Här kommer bilderna från julkonserten som jag & M var på. Datenight, hurra! 😀 Vi var bjudna via hans jobb på SEB:s årliga julkonsert. Det här var fjärde året vi var bjudna men förra året när Stampe bara var 5 månader kunde vi inte gå. Jag är så glad att jag orkade kämpa mig iväg den här gången för det var verkligen helt fantastiskt. Den bästa någonsin! Konserten hölls i Domkyrkan i Göteborg och bara den är ju så vacker och mäktig att man blir helt stum. De hade ljussatt den otroligt fint också. Sjöng gjorde Vocal Art Ensemble, en grymt bra kör och för musiken stod Augustifamiljen som ni kanske känner igen från På Spåret. Soloartisterna det här året var coola Björn Dixgård från Mando Diao, hans rockiga röst blev en häftig kontrast till de klassiska julsångerna, och Jennie Abrahamsson. Jag hade tyvärr aldrig hört talas om henne innan, trots att hon turnerar världen runt och har gett ut flera skivor. Vilken RÖST! Med den vackra akustiken i kyrkan så var det helt fantastiskt. Jag rös och jag fick tårar i ögonen. Aldrig har jag hört någon sjunga så vackert och så coolt samtidigt. Lyssna på henne på Spotify! När Björn och Jenny körde sina duetter ihop var det magiskt. Jag hittar inget annat ord. Och det syntes på dem, att de själva upplevde vilken fullträff de två blev tillsammans. När sedan kyrkans barnkör kom in och jag såg en liten kille som såg ut precis som Stampe men lite äldre stå längst fram och sjunga så vackert, så höll jag på att bryta ihop, ha,ha. Innan jag fick barn hade jag bara, ja-ha, vadå, en barnkör, big deal. Nu blir jag så där helt jätterörd. Jag förstår att det låter fjantigt, ha, ha, men jag delar med mig ändå så får ni plocka fram skämskudden, ha,ha. Det är något väldigt speciellt med julkonserter i kyrkan. Ett helt år har gått och man tänker på sist man var där och de senaste tillfällena som man har varit i en kyrka. Dop, bröllop och begravningar. Det är ju ofta där livets stora händelser utspelar sig. Man tänker på att efter det här året så är det människor som man alltid trodde skulle finnas där som inte finns i ens liv längre och andra människor som har kommit in i ens liv. Det är sorg och glädje i ett himla virrvarr. Allt detta får mig att tänka att man verkligen måste ta vara på varje dag som man själv och de man älskar får finnas till. Under jul och nyår är det oftast sån stress, så mycket krav, så många som ska bli nöjda. Det är otroligt svårt men man måste försöka att inte stressa sig igenom julen utan också stanna upp och ta vara på att de man älskar fortfarande finns där och det enda som betyder något är faktiskt att man får vara tillsammans. Jag skulle vilja skriva att man får vara frisk också, men, har man inte turen att vara det så är det människorna runt omkring som man får fokusera på och vara tacksam för. Nu blev det lite väl djupt här kanske, men kanske ändå tänkvärt (om ni ens har hunnit läsa den långa texten mitt i knäckbakandet och glöggdrickandet, he,he).

Många varma kramar och tack för att ni läsare finns i mitt liv!

Citycatkisses!