Hello Citycatbabes!

Hoppas att ni har haft en jättefin julafton och en härlig julhelg! Jag hade sån tur att jag mådde lite bättre just precis på julafton så att jag kunde vara med min familj. Jag fick lägga mig ner och vila i omgångar. Jag behövde inte dricka någon glögg för att känna rummet snurra om man säger så. Men att jag kunde vara med var verkligen en stor lycka. Vi samlades hos mamma kl 3 för glögg och Kalle Anka. Udda grej att göra, jag vet, men vi tycker det är trevligt. Sen kom tomten och delade ut en halv miljon paket och efter det blev det klassiskt julbord i många omgångar med sång och skratt. Kvällen avslutades med en (min) mage större än tomtens, mandelmusslor och paketöppning. Jag fick verkligen allt jag hade önskat mig och mer därtill! Jag ville inte att Stampe skulle öppna alla paket han fick på julafton för jag tyckte inte han skulle bli så bortskämd. När utdelningen väl var klar visade det sig dock att jag själv hade fått dubbelt så många paket som Stampe. Hmm, men jag bestämde att jag fick öppna alla ändå. Mamma får blir bortskämd, så det så. Härligt att vara vuxen ibland (sjukt sällan ändå, men just i den här situationen var det bra).

Sen dess har det tyvärr varit sämre igen och jag känner det nästan som jag ska gå under av smärta ibland. Att bara ligga i sängen och vrida sig i plågor när min man äntligen är ledig och man ”ska ha så mysigt” är verkligen inte roligt. Det är väl den kraftiga infektionen (lunginflammationen) som har triggat igång smärtorna antar jag. Jag kan knappt gå upp för trapporna hemma utan att bli yr och andfådd, promenad ska vi inte ens tala om. Så det kommer nog ta tid det här. Önskar att det ”bara” kunde vara andningssvårigheter och trötthet, för smärtorna av min vanliga sjukdom är faktiskt det värsta. I såna här lägen får man kämpa för att komma på allt man är tacksam över. Det kommer inte naturligt när det är som värst, men när man väl tvingar sig att tänka efter och fokusera på det istället för smärtan så gör det att man orkar kämpa lite till.

God fortsättning och Citycatkisses!