Sista dagen i New York hade vi shopping och museumbesök på listan. Mamma skulle få shoppa en morsdagspresent, vi skulle handla presenter, skönhetsprodukter, Victoria’s Secret och äta lunch på Plaza Foodhalls. På eftermiddagen skulle vi besöka Anna Wintours modeutställning på The Metropolitan Museum of Art.

 

Vi började dagen med varma våfflor med jordgubbar och grädde på Red Flame Diner. Vi köpte nagellack och läppstift m.m. på Sephora på Times Square. Sen fick mamma välja vad hon ville shoppa som present och valet föll på ett smycke från Michael Kors. Så vi styrde stegen till flaggskeppsbutiken på Fifth Avenue där hon hittade ett jättesnyggt armband. Sen gick vi upp för Fifth Ave och köpte presenter på Hollister till min man och babykläder till Stampe på Gap Baby. Lunchen på Plaza Food Halls var fantastisk som alltid. Det är ett mysigt ställe i källaren på Plaza Hotell där man sitter längs öppna kök och tittar på när några av världens bästa kockar lagar otroligt lyxig och vacker mat. Jag beställde Lobster Mac N’Cheese precis som förra gången och den var himmelsk. Mamma tog en asiatisk sallad som också var supergod. Efter det blev det ett snabbt besök på Victoria’s Secret där jag fick slita åt mig en bikini och ett nattlinne utan att prova för klockan hade redan hunnit bli så mycket. Det är något konstigt med New York, tiden verkar gå tre gånger så fort där som hemma! 😉 Vi ville nämligen hinna till The Met innan de stängde för att se den fantastiska modeutställningen China Through The Looking Glass!

Utställningen visar hur designers genom tiderna har inspirerats av Kina, deras kultur, hantverk och klädedräkter och jag måste säga att den var helt fantastisk! Man får se inspirationen som kan vara en broderad sjal från 1700-talets Kina och bredvid står haute couture-skapelsen. Det var otroligt roligt för mig som är så modeintresserad och som har gått på Textilhögskolan att få se dessa verk, både de gammal från Kina och de nya från haute couture mästarna. Likaså för mamma som har sytt och broderat i hela sitt liv och är utbildad inom sömnad. Att få se couture så nära blir en helt annan sak än att se det på bild. Där fanns mästerverk från designers som John Galliano för Dior, Balenciaga, Chanel, Gucci mfl. Vilket hantverk, det är bara helt otroligt!

 

Både jag och mamma stöter ofta på människor som fnyser åt mode och textil. Jag önskar att de fick se den här utställningen, för mode, design och sömnad är av högsta grad konst. Otroligt vackra och fantasifulla konstverk som människor har lagt ner hundratals och ibland tusentals timmar på att tillverka. Vissa verk här från 1500-talets Kina hade tagit många år att handbrodera. Hur vi klär oss har genom alla tider och i alla kulturer varit ett sätt att visa vår identitet och utrycka vår kreativitet. Är inte det fantastisk? Kläder förenar oss över tid och rum. Jag tycker det är väldigt roligt att det här fantastiska museet framhäver mode som konst lika mycket som tavlor och skulpturer! Varför skulle det inte vara lika ”fint” att äga ett coutureplagg som det är att äga en tavla? Lika ”fint” att vara intresserad av skapande i form av kläder som att vara intresserad av skapande i form av tavlor? Om man verkligen ska hårddra det så vad är det egentligen för skillnad? Konstnären målar mönster med färger på en duk, modeskaparen målar mönster med färger på ett tyg! Konst är konst. Ska ni till New York i sommar och är modeintresserade så kan jag varmt rekommendera China Through The Looking Glass!

 

 

 

Den tredje dagen i New York hade vi bokat biljetter till Broadway på kvällen. Man måste ju bara gå på Broadway en gång om man kommer till New York. Här är det verkligen världens bästa musikalartister, skådisar och dansare som uppträder och de häftigaste produktionerna. Vi valde en ganska ny musikal som heter An American In Paris, baserad på filmen från 1951 eftersom vi hade läst att den skulle vara så romantisk. Uppsättningen har redan hunnit belönats med 12 Tony-nomineringar och den spelas på Palace Theatre som är en väldigt vacker teater. Vi satt lite långt bak (för att sitta långt fram kostade en förmögenhet) men det var ändå en fantastisk upplevelse. Så vacker musik, sång och framför allt dans. Mycket klassisk balett med tåspetsskor vilket både jag och mamma tyckte var väldigt roligt eftersom jag dansade klassisk balett i 17 år. Jag gick på Balettakademien och hade ett tag tänkt att bli dansare så vi älskar båda två dans. Tyvärr så var hela dialogen på engelska med fransk accent. Jag förstod det mesta. en del skämt gick mig förbi, men för mamma som ändå är väldigt duktig på engelska var det betydligt svårare, så det tyckte jag var ett minus. Det kan ju vara svårt nog att det är på engelska att hänga med men när de bröt på franska hela tiden blev det riktigt svårt. Utöver det var det en fantastisk musikal med ljuvlig dans, fin musik och riktiga snyggingar som uppträdde. 😀 Före musikalen bad vi hotellet att rekommendera en bra restaurang att äta på. Vi fick ett bord på Bond 45 som var i fransk bistrostil tyckte jag (fast det skulle vara italienskt), väldigt likt Balthazar. OTROLIGT god mat, verkligen, wow! Jag fick en oxfilé och en rostad rosmarinpotatis till som var så gott att det var helt magiskt. Det var stort och hög ljudvolym så letar man efter en intim romantisk restaurang är inte det här rätt men det var en rolig restaurang tyckte jag och perfekt före teatern. Jag hade på mig mina nya skor och en fin klänning men tyvärr hann vi aldrig ta några outfitbilder. Mamma hade med sig sin sprillans nya fina Michael Kors väska, köpt i flaggskeppsbutiken på Fifth Avenue! 😀

 

 

 

 

 

Hello Citycatbabes! Första halvan av fredagen i New York spenderade vi på Top Of The Rock (det inlägget kan ni läsa här) men sen… var det dags för lite shopping. Jag ville till lyxiga varhuset Saks som ligger på 5th Avenue och deras berömda skoavdelning. De har en helt egen våning med BARA SKOR! 😀 Tanken var att förhoppningsvis få tag i ett par röda Louboutins.

 

Jag hade föreställt mig hur det skulle se ut men min fantasti kunde faktiskt inte överträffa  verkligheten den här gången! Åh, jag önskar att jag hade kunnat ta med varenda en av er som gillar skor för det var verkligen som att komma till himlen för en skogalen , ha, ha! 😀

 

Hela varuhuset är så lyxigt och fint och när hissen plingar till och stannar på skovåningen och man kliver ut så… ÅH! Det glittrar och gnistrar över allt. I taket hänger vackra glasinstallationer, här är det inga vanliga sittdynor utan vackert sammetsklädda välvda soffor. Personalen består nästan uteslutande av snygga män (hi,hi) som är otrolig trevliga och gör sitt allt för att man ska trivas (och köpa skor). 😉 Skorna står vackert uppställda och här finns ALLA lyxmärken man någonsin kan drömma om. Christian Louboutin, Jimmy Choo, Brian Atwood, Giuseppe Zanotti, Lanvin, Saint Laurent, Balenciaga, Manolo Blahnik, Roger Vivier, Nicholas Kirkwood, Prada, Marc Jacobs… Listan är oändlig. När jag kommer in och ser alla skorna blir jag så exalterad att jag inte vet vart jag ska ta vägen, jag får lust att springa runt hela avdelningen med armarna utsträckta som ett flygplan och sen bara kasta mig på golvet i en hög av drömskor och göra snöänglar. Men det kan jag ju inte göra för det hade varit tråkigt att bli utslängd. ;P Sen ser jag plötsligt skylten i taket… OMG, nej det kan inte vara sant? Är det sant? Det är sant! Det står SALE! 😀 Mitt hjärta börjar slå ohälsosamt fort, adrenalinet skjuter ut i kroppen som om jag stod på startbanan till ett 100 meterslopp och jag kan nästan inte andas, ha,ha, ha. Jag försöker se nonchalant ut och släntrar fram (småspringer) till raderna av skor på reahyllorna. Jag hittar direkt mängder av skor som jag vill pröva men väljer ut de allra finaste, man måste ju ta chansen att pröva även om man inte kan köpa dem.

Jag provar gnistrande skor från Saint Laurent och Giuseppe Zanotti i 30.000 kronors klassen. Personalen är superhjälpsam och hämtar skobox efter skobox med rätt storlek av alla skor jag vill prova. Det är en drömoch jag känner mig som en prinsessa! 🙂 Mamma som också botaniserar bland reahyllorna kommer med en sandalett i handen som hon säger att jag måste testa. Jag har aldrig sett en sån vacker sko i hela mitt liv och plötsligt så existerar ingen annan sko. När jag får den på foten så passar den perfekt. Trots den superhöga klacken så är de bekväma att gå i. Det ser ut som att jag har doppat foten i gnistrande kristaller. Den är från Nicholas Kirkwood och jag får veta att den är handgjord av siden och swarovskikristaller. ÅH! :O Jag vill aldrig någonstin ta av den. Men, jag var ju där för att köpa ett par Louboutins i rött. Så jag tar motvilligt av mig sandaletterna men tar med dem när jag går över till den specialdesignade Christian Louboutin avdelningen. Där får jag hjälp av en supertrevlig kille som låter mig pröva minst 7-8 olika par av Louboutins. Här finns också gnistrande skor men de kostar 40.000 kr vilket ju faktiskt även i mina ögon är heeelt vansinnigt. Tyvärr finns inga röda den här säsongen men jag har en Plan B. Den är att köpa ett par i svart lack eftersom jag inte har det. Men när jag får på mig den svarta pumpsen på ena foten och den gnistrande sandaletten på den andra, så känns den svarta skon (helt sjukt nog) nästan tråkig i jämförelse. Flera i Louboutin-personalen stannar upp och säger att sandaletten är en av de finaste skorna de har sett. Och han som hjälper mig håller med ”you really can’t fault those”. Många av kunderna stannar också till och berömmer skon. Jag slår mig ner på sammetsoffan och får vatten i fina Saks-flaskor och jag känner mig Askungen med sin glassko. Jag måste bestämma mig men det är så svårt. Jag borde ju köpa skon som jag kan ha till allt (den svarta) men både jag och mamma har fastnat för sandaletten. Tack vare att mitt kort blev nekat på Century 21 har jag nästan hela shoppingbudgeten kvar. Men, jag kan ju inte lägga nästan hela på ett par skor!! Eller? Hmmm… Mitt hjärta har bestämt sig, jag kan helt enkelt inte lämna dem där. Christian Louboutins klassiska modeller finns alltid kvar men sandaletten är unik och kommer kanske aldrig att säljas igen. Dessutom har de dragit av många tusenlappar på den redan i och med att det är rea. Mitt hjärta hoppar över ett slag när jag säger att jag tar dem och när det är dags att lämna fram betalkortet börjar jag svettas och mår för ögonblicket lite dåligt. Men när jag och mamma dansar ut från skoavdelningen med SAKS-påsen i handen så känner jag mig som Carrie i Sex And The City. Jag är så lycklig och nöjd och jag tror faktiskt aldrig att jag kommer att ångra mig. De här sandaletterna är som små konstverk och när jag inte längre använder dem så ska de få stå i en glashylla hemma så att jag kan titta på de gnistrande skönheterna resten av livet. 🙂 Men, risken finns att ni ser mig när jag är 90-år komma stapplandes med min rulator i mina Nicholas Kirkwood sandaletter, ha, ha. 

 

Nu vill jag veta, vilka är era drömskor? 

 

 

 

 

 

 

Här kommer lite fler bilder från vår första dag i NYC. Vi hade sån otrolig tur med vädret, 26 grader i skuggan och sol nästan hela tiden. Efter lunchen på The Boat House (läs det inlägget här) vandrade vi runt i Central Park och tittade på Bethesda Fountain, Bow Bridge, Belvedere Castle, Sheep Medow och Strawberry Fields med John Lennons ”Imagine”-platta. Vi lekte med de söta ekorrarna, doftade på rosorna, tittade på de vackra hästdroskorna och beundrade skyskraporna runt omkring. Det var magiskt! Vi avslutade dagen i Central Park med glass, kaffe och drinkar på underbara och lyxiga Tavern on the Green! Vi satt på den fantastiska, grönskande uteserveringen under de gnistrande lyktorna och bara njöt. 

Väl ute ur parken igen passade jag på att visa mamma The Plaza hotel och dess omtalade, tjusiga kristallkronor och sen gick vi några meter ner på Fifth Avenue och in på Tiffanys. Där spenderade vi timmar i den vackra butiken med att titta på alla gnistrande smycken. Vita, gula och ljusrosa diamanter, silver, guld och platina, smaragder, aquamariner, safirer och rubiner. Det finns ingen ände på hur andlöst vackert allt är där. I julas (när vi visste att jag skulle åkte till NYC) fick jag ett nyckelhalsband från Tiffanys i present av Martin, fast jag fick köpa det själv, när jag väl skulle komma hit. Jag prövade många vackra silverhalsband med den klassiska Tiffany-nycklen och valet föll på en liten smäcker nyckel med en blomma och en gnistrande äkta diamant i mitten. Åh det är så fint, bilder kommer snart! 😀 Vi hade en fantastisk man som hette Joel till hjälp som var nästan kusligt lik Tim Gunn från Project Runway, i både utseende och sätt. Han gjorde shoppingen, om möjligt, till en ännu härligare upplevelse. Det är fantastiskt när man blir behandlad som om man kunde köpa hela butiken fastän man bara kan köpa en endaste liten sak på den lägsta prisnivån. Uppspelta och lyckliga gick vi sen ut ur butiken med den lilla eftertraktade turkosa påsen dinglande i handen, yey! 😀 Det var så roligt att få dela glädjen med min älskade mamma! 😀 När vi sen inte kunde få tag på en taxi så ”råkade” vi ta en cykeltaxi tillbaka hotellet istället. På fullaste allvar så blundande vi och skrek av skräck hela vägen hem när han kryssade fram i hissnande fart på 4-filiga Fifth Avenue bland taxibilar och bussar. OMG, det var den läskigaste taxiresan i hela mitt liv, ha,ha. Som att åka på pakethållaren på en cykel mitt på E6:an utan något säkerhetsbälte eller hjälm eller något att hålla i sig i. :O Men som tur var kom vi fram till hotellet med alla armar och ben i behåll. 🙂 Det kändes faktiskt inte som en självklarhet i det läget. Dagen avslutades med sen middag på en mysig liten italiensk restaurang i kvarteret vid hotellet. Osteria al Doge. Underbar pizza, ett överdåd av färska blommor och fantastisk service! 😀